Staden mellan Dee och Don.

Aberdeen ligger mellan två floder och dessa floder har varit med och gett namn till staden. Aber ska betyda "mellan vatten" och dee är ju lätt att förstå eftersom ena floden heter Dee och sedan kommer det sista n ifrån floden Don. Alltså Staden mellan Dee och Don.

Eftersom floderna funnits där länge så finns det också några gamla broar, vet inte varför jag gillar broar, men så är det och är det gamla broar så tycker jag de är intressantare. Klart jag måste dit för att titta. Vi börjar med att gå till den äldsta bron över floden Dee. För att komma dit så går vi igenom en liten fin park. Union Terrace Gardens.

Där ovanför står sir William Wallace staty, en skotsk nationalhjälte som jag inte får glömma att nämna nu när vi är i Skottland. Ni som sett Braveheart vet vem han var och vilket öde han gick till mötes.

Men den här lilla parken var en fin liten oas i stadsvimlet och allt det grå. Många sökte sig hit för en avkopplande stund.

Som den här "Grandpa" med sitt lilla barnbarn.

Men vi stannade inte i parken, utan traskade vidare mot bron.

Wellington Suspension Bridge är från 1830-talet.

Den är även känd under namnet kedjebron eller Craiglug Bridge. Innan bron byggdes fanns här en färja.

Vi går över floden Dee.

Bron stängdes för biltrafik 1984.

Den nyare bron på Wellington Road är inte så ful den heller.

Tar en sista titt ut över floden Dee innan vi återvänder in till stan.

Hamnade i Hjorthagen i går.

Solen sken och besöket som var planerat blev inställt, så varför inte stanna i Mariefred och ta en promenad i det fina höstvädret i stället. Vi hade tagit en fin promenad där i februari, men då var det snö och betydligt kallare. Nu visade sig hösten från sin bästa sida och en promenad i hjorthagen lockade. Vi gick ganska länge innan de första hjortarna syntes till.

Förstår dem, för trots att det var sol och ganska varmt så låg vindarna på från Mälaren, men när vi rundat hagen och kom i lä så verkade alla hjortar ha samlats på den sidan.

Först var det ett gäng hindar som vi träffade på, men en liten bit längre bort så hittade vi även herrarna.

De låg och njöt i solen.

De yngre verkade vilja leka istället för att lapa sol.

Men, inte hjälpte det att buffa på de med ståtliga horn, har man hittat en bra plats så ligger man kvar. Men ett smile till fotografen kan man kosta på sig.

Vi fortsätter promenaden och fler och fler hjortar syns till.

Blää, det där var inte gott.

Det kommer visst någon.

Jaha, en fotograf.

Bäst att posera lite då.