Vinter nära nog – bilder från min egen vrå

Vissa omständigheter har hållit mig närmare hemmet än jag tänkt. Men ibland behöver man inte gå längre än till den egna tröskeln, ibland inte ens gå ut, för att hitta motiv. Gräv där du står, som det så klokt heter.

Så dagens bilder kommer inte från några äventyr långt bort, utan från precis där jag bor och är. Små ögonblick i vardagen, fångade mellan fågelmatningen och köksfönstret. Och kanske är det just i det nära som vintern visar sin allra stillsammaste skönhet.

Jag gillar när det är riktig vinter, massor med snö och helst skulle jag ha velat vara ute i skidspåret – men att njuta genom fönstret fungerar också.

Det här är den 3 januari. Under natten har det fallit mängder av snö, och nu hänger den tung i tallens grenar som om den försöker hålla andan. Det är tyst på ett sätt som bara vintermorgnar kan vara. Den enda som hunnit ut på promenad är rådjuret som lämnat sina spår som små hemliga meddelanden i det orörda vita.

Det snöar fortfarande, och både snön och dimman förkortar utsikten. Världen drar sig närmare, som om allt där ute vill viska i stället för att tala. Konturerna löses upp, färgerna dämpas, och kvar blir bara det tysta, mjuka som vintern är så bra på att skapa.

Maken konstaterar kort att det blir mer att skotta. Han jobbar hårt med att hålla uppfarten snöfri, så att både sophämtare och brevbärare ska kunna ta sig fram. Annars blir vi utan den servicen, och det vill man ju helst undvika. Snön faller i samma takt som han skottar, men han kämpar på – en vinterdag i all sin enkelhet.

Jag vet inte riktigt vad rådjuren tycker om all snö, men lätt har de det inte. Det finns inte mycket att äta nu. När jag tittar ut ser jag ett av dem stå och knapra på de torra grenarna i krikonträdet. Jag kan inte låta bli att undra hur mycket näring det egentligen finns kvar där.
Ser också att isen på Mälaren har fortfarande inte lagt sig, trots kylan.

Ser i spåren att även räven har varit på besök.

Vi har en tall på tomten där murgrönan har klättrat högt uppför stammen och klätt in trädet som i en grön vinterkappa. Nertill syns en tydlig midja där rådjuren når upp och betar. Det är fascinerande hur de alltid lyckas hitta något att äta, även när snön ligger djup och allt annat verkar gömt. Här får de i alla fall några gröna strån att klara sig på.

I dag, den 9 januari, har det äntligen lagt sig en tunn hinna av is på Mälaren. Inte mycket, men tillräckligt för att vattnet ska se stillare ut än på länge. Och nu  passerar en transport av något slag,  jag vet inte riktigt vad de fraktar, men det är ett tydligt tecken på att vardagen är tillbaka efter alla helger. Livet rör sig vidare, även när vintern försöker dämpa tempot.

Maken har sin dagliga träning ute på uppfarten. Snövallarna växer för varje dag, och snart börjar det se ut som på 80‑talet när vi var nyinflyttade här och vintrarna fortfarande tog i från tårna. Det är märkligt hur vissa saker förändras medan andra känns precis som förr. Det är bara en sak som inte är riktigt som förr – orken hos snöskottaren. Men han kämpar på ändå.

Små ögonblick från en vinter som både förändras och känns välbekant. De visar det som finns precis här omkring mig, i det nära, där vardagen och årstiden möts i sin egen stilla rytm.

Engelska parken

I dag på promenaden mötte jag kungen, han hade lite bråttom och hade ingen krona på sig. Men ståtlig var han även om han såg ganska ung ut.

Men vi tar det från början, dagens promenad gick i Engelska parken. Lite lummigare där än runt slottet.

I dag hade vi en promenadkompis med oockså. Alltid trevligt ned sällskap. Ronja har hunnit bli 11 år och lite grå om nosen,  men pigg fortfarande. 

En trevlig sak med Drottningholmsparken är att de satt upp en hel del informationsskyltar. Alltid kul att få läsa och veta mer om det man ser.

När Gustav III tog över Drottningholm  hade han stora planer, det var då idén om Engelska parken kom till. Den skulle efterlikna ett naturligt landskap med skog, gräsfält, kullar, sjöar och floder. Möblerat med exotiska byggnader och lusthus. Det som då hette Karusellplan och där karusellspel anordnades ( historiska skådespel), där är det nu en stor parkeringsplats. Förr var det många som använde den som infartsparkering, men efter att en avgift på 15 kr/timme infördes så är den ofta tom. 

Runt Karusellplan anlades geometriska boske'r, med höga väggar av klippt lind. Men efte Gustav III död fick det mesta av det förfalla, nu försöker man återskapa så mycket som möjligt. I bilden under ser man stenläggningen efter en stor rund plan som var omgärdad av klippta lindar och i gräset kan man på flera ställen gå och följa där det fanns gångvägar förr.

På andra sidan om Ekerövägen ligger Hemmet som var ståthållarbostad, efter 1960 stod det övergivet men renoverades på 80-talet för att användas som magasin av Kungl. Husgerådskammaren. Nu är det bostäder och läkarmottagning där.

Lite längre fram på promenaden ser vi något på andra sidan en bäck och vid rododenronbusken som står och spanar på oss.

Ronja är van vid rrådjuren på vår tomt så hon bryr sig inte, rådjuret verkar mer intresserad av henne.

Vi kommer till Götiska tornet,  från det här hållet syns det bättre än där vi gick häromdagen.  Det började byggas 1792, men blev aldrig färdigt inuti.

På taket finns en optisk telegraf, med den kunde man sända meddelanden. Första sändningen gick från  Katarina kyrktorn till Drottningholm  slott med en födelsedagshälsning till Gustav IV Adolf.  Huvuduppgiften för den optiska telegrafen var inte att sända födelsedagshälsningar utan att varna för eventuellt fientliga angrepp. Fanns många olika mellanstationer, såg vid ett besök vid Vaxholms fästning att det finns en där.

Eftersom jag ska undvika att gå i backar nu så får jag nöja mig med att gå runt det och se tornet från flera håll.

Vi går tillbaka genom Ormholmen, men som kallas för Hundholmen för där får man släppa hundarna lösa.

Ronja är inte på lekhumör utan vi kikar på  Monumentholmen, där skulle det bli ett kärlekens tempel men blev inte mer än en skiss och en stensockel. Inte ens något minnesmonument för Gustav III blev det. Lite tråkigt att han inte hann fullfölja alla sina storståtligaoch romantiska planer. Tänk vilken praktfull par det skulle ha varit. 

Har du orkat läsa ända hit så förstår jag att du undrar lite över det där kungamötet. Jo det var verkligen en stor överraskning när vi fick syn på den här. Tänk att skogens konung tagit sig till Drottningholm. 

Visst har jag sett älgar förut men aldrig i Drottningholmsparken. Först sprang den så det såg ut som om den tänkte sig ut på den starkt trafikerade Ekerövägen, men ändrade sig och kom mot oss.

Den såg ganska stressad ut och fortsatte med stora kliv bort mot slottet och parkeringen. Såg inte vart den tog vägen sedan. Vi mötte en man som sa att han skulle gå och varsko jägmästaren så han kunde hjälp älgen på något sätt. 

Saknade verkligen riktiga kameran och telet i dag.

klarar att gå 3 km nu, men får inte bära tungt ännu.

Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.

I vår Herres hage!

När jag vaknade i morse och tittade ut så trodde jag först att det var räven som brukar besöka vår tomt som stod precis utanför staketet. Hade inte fått på mig glasögonen ännu och tyckte att den såg lite annorlunda ut.

För två år sedan föddes ett litet rådjur på vår tomt, det lilla kidet skadade sig senare och bröt benet. Troligtvis hade hon varit i närkontakt med en bil, viltvårdaren var här och sökte efter henne men då höll de sig undan, men vi såg henne halta omkring här många gånger. Stundtals hoppade hon omkring på tre ben. Det blev som viltvårdaren trodde, benet läkte ihop och hon kunde gå på alla fyra, men hon fortsatte att halta lite så därför känner vi igen henne. Finns ett inlägg om det här.

När jag fått på mig brillorna och även hämtat kameran så såg jag att det här var varken räven eller ett rådjurskid utan vårt lilla halta rådjur hade fått tvillingar.

Hon verkade vara en fin och omtänksam mamma.

-Vänta, du har en fläck till där.

Den lilla familjen upptäckte att vi röjt en hel del busk och vildvuxet och trodde nog att vi lagt ut lite mat till dem, dit tågade de nu iväg.

Mums vad gott.

Den lilla familjen stannade kvar vid vår tomt ett bra tag så vi tog vår frukost inne i köket och inte ute på altanen, så att de fick äta i fred.

Vi får ofta besök på tomten av rådjuren det syns ganska tydligt om  man tittar på våra odlingar, eller brist på odlingar. Vid ett tillfälle hade vi alla fem rådjuren på besök samtidigt på tomten så om alla håller ihop i fortsättningen så kan det bli sju rådjur samtidigt. De fem finns att se här.

Det står ett rådjur ute i trädgården.

Det står ett rådjur där ute sa maken.

Jag tittade ut och sa ETT?

Verkar som de trivs i vår trädgård även då det inte finns några blommor att äta upp.

Bocken, mamma rådjur, årsungarna som blev tvillingar och även fjolårsungen ser ut att trivas tillsammans.

Full fart var det i alla fall.

Var bara tvungen att sticka emellan med vad som hände ute på tomten alldeles nyss. Tyvärr så blir det inte så bra bilder genom våra fönster som är av den gamla handblåsta varianten.

Kommer mer från Road tripen senare.