En sådan vacker morgon.

Vaknade ganska tidigt nästa morgon, trodde jag skulle vara stel och öm efter ridturen men det kändes bara bra och då jag tittade ut och fick se vad morgonen bjöd på så kändes det hur bra om helst. En sådan vacker morgon!

Det dagas undan för undan.

Ett kort stopp i Ørnes.

Är man morgonpigg är det ingen trängsel till frukost.

Den här morgonen serverades nygräddade våfflor.

Gott om plats.

Ganska trevligt att äta frukost och se hur det norska landskapet passerar förbi där utanför fönstret.

Kan inte se mig mätt på alla dessa berg.

och fjordar.

Rida på Lofoten.

Förra resan med Hurtigruten var jag iväg på örnsafari, det var jättekul och jag fick både se många örnar och även få bilder på dem. Tänkte testa något nytt den här gången, ridit islandshäst har jag aldrig gjort och rida kan jag inte heller, men det står att ingen ridvana erfordras. Så varför inte testa på något nytt. Att rida islandshäst på Lofoten låter riktigt spännande.

Lite nervöst är det när alla börjar få sina hästar och sitter upp på dem, till slut har jag också en häst, han heter Elfir och ser så snäll ut.

Men Elfir är en liten luring för han vill inte gå fogligt i ledet, han vill gå först. Trots det så räcker jag inte upp handen då det frågas om någon vill rida fort, gissar att Elfir hade gjort det om han haft någon hand.                                        

Han får vackert stanna med mig och beundra solnedgången och rida på i lite makligare takt. Jag vill inte riskera att ramla av.

Vi lufsar på och kommer fram till nästa strand. Inte lätt att fota då man sitter på hästryggen. Min lilla kamera gick sönder på resan så jag har med mig min 70D, egentligen lite för stor för en ridtur. Släpper jag på tyglarna det minsta så börjar Elfir antingen äta eller försöka gå fortare och fortare. Så det får bli några bilder då vi står stilla.

Här kommer snabbryttarna tillbaka.

Trots problem med att hålla sig kvar i sadeln, inte tappa tyglarna när Elfir vill äta så lyckades jag få en bild på mor och dotter samtidigt. Min dotter Carina och barnbarnet Tilda

.

Lite posering också.

Det var roligt att rida på stranden och i den vackra Lofotennaturen, inte ramlade jag heller.

Efteråt tas hästarna om hand och vi återvänder till vårt fartyg.

Vi är lite sena tillbaka vidfartyget vid Stamsund, men har tur och hinner med ändå.

Stockmarknes

Nästa hamn som vi ska till är Stockmarknes.

Stockmarknes fick privilegier som handelsplats 1776, med årliga marknader från 1851 till 1939. År 2000 fick den stadsprivilegier.

Fint läge på de röda husen.

Namnet Stokmark härstammar troligen från ett gammalt norsk ord som betyder "skog och en plats för att hugga timmer". 

Stokmarknes har en speciell plats i Hurtigrutens historia. Det var i Stokmarknes som redaren Richard With  grundlade Vesteraalens Dampskipbsselskab år 1881. Företagets ångdrivna kustfartyg trafikerade den första Hurtigrutlinjen, 1893. 

Här finns Hurtigrutenmuseet.

Hurtigrutens museum en av Stokmarknes sevärdheter. Det gamla fartyget "Finnmarken" ligger vid kaj och besökare är välkomna ombord.

Hon håller på att rustas upp nu.

Livbåtarna var lite enklare på den tiden.

En fin bro har man även här.

Jag tror att troll och broar är lika vanliga här i Norge.

Hittade en hjärtlig bänk.

Även lite konst.

mer konst? Nä ett trasigt fönster.

Risöysund

De stora mäktiga bergen kan jag inte sluta att beundra. Först ser de inte så stora ut men sedan så börjar man se samhällen och städer vid bergets fot och inser hur stort det är.

Vi går ganska långsamt i sundet och följer den markerade farleden.

Skarvarna sitter och visar vägen.

-Var ska ni?

-Till Risøyhamn.

Risøyhamn är ett litet fiskeläge.

Här finns en kungssten...

...och ett litet galleri med konst och silversmide som man kan besöka.

Vid Risøyhamn ligger den 750 m långa Andøybron , vilken förbinder Andøya med Norges största ö, Hinnøya, och vidare till fastlandet.

Risøyrännan, är en uppmuddrad kanal i det grunda sundet. Den färdigställdes 1922 och möjliggjorde därmed att Hurtigrutens båtar kunde komma in här. Rännan utvidgades 2001.

Sandtaget ger lite spännande former.

Man hinner se en hel del på en kvart, men nu är det dags att lägga ut och gå under Andøybron, många har samlats ute på däck för att se om vi kommer under.

Ser lite knappt ut.

Kors i taket, vi kom igenom. ;)

Harstad - med vind i håret.

Ny dag och nya upplevelser och hamnar.

Vi kommer tidigt på morgonen till Harstad och Nordnorge ligger redan vid kaj.

Det första vi ser, redan från däck, är ett graffiti med en välkänd strof. In the Town where I vas born...

     "Yellow Submarine"

In the town where I was born
Lived a man who sailed to sea
And he told us of his life
In the land of submarines

I Harstad verkar det som om de gillar att dekorera staden på olika sätt.

Går runt lite och ser mer och mer.

Varför de har en valross som staty här vet jag inte, för det är nog sällsynt att någon simmar hit från Svalbard. Kan kanske vara för att det bodde folk här i Harstad som begav sig norrut för valrossjakt.

En skarv är mer förståeligt.

Stan består inte bara av graffiti och statyer, ser ut som en vanlig småstad.

Men det är en ovanligt blåsig småstad. I den där lilla båten skulle jag inte vilja sitta.

Den gungade och det stänkte mer än vad som verkade behagligt.

Inte i den här heller.

Man får även passa sig då man går omkring på land. Rejäla kaskader kom kastandes upp på trottoarerna.

Vattnets kraft är enorm, ser ut som om kajen är på väg att följa med ut i havet.

Nordnorge lägger ut.

Och vi tittar vidare på hur de dekorerat stan. Virrig älg eller bläckfisk?

En mina som Harstad fått som gåva från Ramsundör ölogsstation. En brittisk mina som användes i andra världskriget.

Trondenes kyrka ligger en liten bit utanför Harstad och är från ca 1250.