En regnig dag...

När man förflyttar sig över så pass många tidszoner är det lite svårt att få ordning på den inre klockan. Hemma i Sverige var klockan mitt i natten och här i Singapore var det dags att gå upp och äta frukost. Bara att masa sig upp även om kroppen signalerade något annat.

Jag drar undan gardinerna och ser att det regnar!!! Tänker på våra dagar på Island och börjar tro att vi abonnerat på regnväder.

Vad göra, det är bara att ta med sig paraplyet och gå ut ändå. Kan ju inte sitta inne på hotellrummet för att det regnar. Ser när vi kommer ut att det är vanligt med regn för vid nästan varje ingång till gallerior och butiker finns det sådana här praktiska ställ med paraplypåsar.

Men konstigt nog så behöver vi inte fälla upp något paraply, det har redan slutat regna och det enda man nu blir blöt av är den fuktiga värmen. Inte konstigt att det är fler än vi som går slalom mellan de olika butikerna för att få lite svalka.

Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad och se hur här ser ut.

Vi är inte de enda turisterna i stan. det finns några till men visar sig att det är ovanligt lugnt den här veckan. Beror antagligen på att det varit F1 tävlingar i stan och de som kommit hit för dessa redan åkt hem eller att de redan har gjort slut på alla sina pengar.

Vid många butiker står det personer som gör sitt bästa för att locka in kunder. Här lyckas de få med mig in för att titta på ett makroobjektiv till min lilla spegellösa Sony.

Tyvärr så hade de inte det jag ville ha utan plockade fram en elegant liten låda i trä där det stod på locket att det var en proffslins. men proffs eller ej så imponerade inte det så mycket. Det var inget riktigt objektiv utan en  close-up lins. Men kul ändå att se på sedeln som försäljaren använde som åskådningsobjekt att det står Singapura och inte Singapore.

Vi slinker in i till nästa svalkande ställe.

Något det finns gott om här i Singapore är matställen. Man behöver inte gå många meter och vara hungrig.

Ibland är maten lika överskådligt presenterad som i Japan.

Handla egen mat går också bra.

Den stora gatan som vi går på heter Orchard Road, lite svårt att tänka sig att det på 1830-talet var stora plantage här, främst för muskot. Likaså är det intressant att tänka sig att det stora varuhuset som heter C.K Tang grundades av en man som kom hit från Kina och startade sin karriär som dörrförsäljare. Ja, han sålde inte dörrar som jag först trodde, utan var en som knackade dörr och sålde sina varor. Han kallades för "Tin Trunk Man" efter den plåtväska som han bar omkring sina varor i. Han kom till Singapore 1923 och efter 35 år kunde han bygga och öppna ett eget varuhus. Hans familj äger fortfarande det varuhuset.

Tiggare och uteliggare är förbjudet i Singapore, det enda vi såg var handikappade som sålde lotter och små paket med näsdukar.

Inte så långt ifrån den livliga kommersen på Orchard Road slinker vi in på en tvärgata som är betydligt lugnare. Där finns fina radhus där de äldsta är från 1800-talet. Gatan heter Emerald Hill Road och har en diger historia även den. Här bor numera de med gott om pengar.

Den här första promenaden i staden upptäckte vi att det är bäst att ta upptäcktsfärderna  i små doser. Vi orkade inte så långt utan vände här.

Hur det blev med den regniga dagen? Inte en droppe till kom det. Men vi behövde inte känna för stor saknad från alla vattenfall på Island. Varje gång vi kom ner med hissen i vårt hotell kunde vi njuta av detta stora vattenfall.

Lejonön

Det var en dag i september, hösten började ge sig till känna och likaså reslusten. Väskan packades och färden gick ut till Arlanda.

Fast om jag ska vara riktigt ärlig så var resan planerad för länge sedan, så riktigt så där spontant var det inte.

Första stoppet blev i London och eftersom vi både hade flera timmar att slå ihjäl och även tillgång till Concorde room så smakade det gott med en smarrig hamburgare där.

Satt där och slappade och undrade om det bara är jag som tycker att den där konstruktionen som är till för att bära upp byggnaden ser ut som Bart Simpson.

Men det är ju klart det var inte till Heahtrow vi skulle den här gången, vi flög vidare och efter 13 timmar damp vi ner i ett betydligt varmare land. Temperaturmässigt skilde det ungefär 30 grader mot där hemma och luftfuktigheten gjorde det även lite tungt att andas. Vi var nu i Singapore.

Det var inte bara temperaturmässigt som det skilde sig även tidsmässig så var det en skillnad på sex timmar. Hemma var klockan 13.00 och här var det kväller. För att försöka komma in i nya tidsrytmen tog vi en kvällspromenad. Där såg vi att Formel 1 tävlingen som nyligen avslutats, ännu hade lite spår kvar.

Såg även den minsta lilla McDonalds som jag någonsin sett.

Något som var skönt var att slinka in i någon av alla luftkonditionerade butiker som kantade trottoarerna. De hade sådan fart på sin kylning så ofta räckte det att stanna utanför dörröppningen och svalka sig. Mycket energi som förbrukas där för att slippa svettas.

Från träden som kantade gatan var det nästan ett öronbedövande ljud på kvällen, där hade alla fåglar slagit sig ner för sin nattvila, Ganska bryskt lärde jag mig att där under träden skulle man inte gå på kvällen. Blev lite tvätt efteråt.

Förstår att arbetarna var aktiva långt in på kvällarna, det var ju liiite svalare då.

Utanför hotellet hade de lite finare bilarna en alldeles egen VIP-parkering. Enligt vår taxichaufför så kostade den här modellen ungefär 4 miljoner skr här i Singapore.

När det är varmt ska man ju dricka mycket så vi drar oss tillbaka och lyder det rådet.. ;)

Någon vän av ordningen undrar kanske över rubriken, Lejonön. Jo det var så att 1390 var det en avsatt prins vid namn Iskandar Shah som utnämnde sig som själv som härskare över ön Temasek som ön hette då. Han tyckte sig se en lejonliknande varelse, en varelse som ser ut som en blandning mellan lejon och fisk och gav då ön sitt nya namn Singapura eller Lejonön som det betyder.

Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

Perlan och Saga museum

Är man inte naturintresserad så finns det massor att se och göra även om man nöjer sig med att stanna i Reykjavik. Nu är det dags för ett besök på Perlan. utanför står en lite speciell orkester.

Perlan är en glaskupol som är placerad ovanpå sex cisterner som innehåller hetvatten.

Här uppe har man en fin utsikt över staden.

Det sägs att när de första bosättarna kom hit på 800-talet så fanns det rätt gott om skog. Det dominerande trädslaget var då björk och ytterst lite barrskog, det var dessutom gammal skog med dålig tillväxt och sedan med betande får och hästar, svalare klimat och även utbrott från Hekla så lär det vara orsaken till att skogen försvann. Numera är man ganska stolt över den lilla skog som finns och det planteras dessutom en del. Här intill Perlan finns det en liten skogsdunge.

Tidigare låg Saga museum i Perlan, numera har det en egen lokal nere i staden ganska nära hamnen.

Vi passar på att gå in där.

Nu är inte en saga på Island detsamma som vi menar med en saga. Här är det vad vi kallar för sägen som avses, eller "det sagda". Här inne får vi en ljudguide på svenska och kan gå runt i vår egen takt och lyssna på berättelserna om hur det var när Ingolfur Arnarson kom och kastade sina högsätespålar, om när Snorri Sturlusson var lagman eller när Freydis Eiríksdóttir hotade att skära av sig bröstet och mycket mer. En fascinerande utställning där man verkligen får inblick i den isländska historien. Missa inte den om du är på Island.

Efter besöket kollar jag in omgivningen lite. Hittar en huvudlös viking.

En randig vägg..

... det är ju klart, att man i Reykjavik har en rondellfisk istället för rondellhund.

Nästa om Island

Före och efter

Vår tripp söderut på Island fortsätter och vi kommer till Vik där kyrkan har en fin och upphöjd placering, den syns på långt håll.

När vi startade dagens tripp så var det så dimmigt att vi knappt såg vägen alldeles framför bussen, det varade inte så länge men tyvärr var det för blött och dimmigt för att stanna vid värmeverken och få en bild på ledningarna därifrån som står på hjul ute i terrängen och går i ett zickzackmönster för att klara rörelserna i marken och eventuella jordskalv. Även om det regnar så ser jag att landskapet som finns utanför de regnvåta fönstren är vackert och varierande. Kul att se ån som slingrar sig fram i terrängen och som man kan skymta mellan kullarna.

Vi kan ju inte stanna varje gång jag vill ta en bild så några minnesbilder får det bli genom fönstret ändå.

Bonden som bor nära Eyjafjallajokull var förutseende och passade på att fotografera då det senaste utbrottet var där. Han har nu ett besökscenter där man kan få se hur det såg ut både före och efter.

Här är några av hans bilder från före och efter.På den nedersta bilden ska det stå juni 2010 men jag fick inte med det. På den mittersta bilden är det jämngrått bakom husen. Det som ser ut som lite mörkare fält är bara regnvatten på tavlan.

Så här ser det ut nu en regnig dag.

Islänningarna har en stor portion av humor och även duktiga på att göra business. Det här var ett skämt i samband med att de klarade av att strandsätta hela Europas flygpassagerare.

Jag fick lära mig några isländska ord och fick även veta lite om uttalsregler som var bra att kunna så nu vet jag att vår guide var egentligen vår Ledsagoman. Tack Magnus för en fin och trevlig resa.

Nästa om Island