Turistväg Riksettan från Jönköping och några makalösa manicker.

Vi lämnar Jönköping och letar oss ner till det som här kallas för Turistväg och är en del av gamla Riksettan. Det dröjer inte så länge innan vi träffar på det första minnet från den tiden då det var Riksväg ett.

Vi ser att det inte bara är vi som valt den lugna fina vägen som slingrar sig söderut utefter Lagan. Bakom oss stannar en tysk bil och de går också ut för att ta några bilder.

Vägen leder oss vidare och nästa stopp för att sträcka på benen blir vid Hallsjö kyrkoruin. Den ligger fint uppe på en backe med många blommor.

Kyrkorna på den här tiden byggdes ofta av storbönderna för att visa sin ställning och även för att manifestera sin nya kristna tro. Det var inte heller ovanligt att de byggdes nära hedniska gravfält. Så har de gjort även här för vi ser flera gravfält i närheten. Den här ruinen är troligtvis från medeltiden.

Det  är varmt men alla blommor har inte hunnit torka bort.

Som jag sa så slingrar sig vägen utefter Lagan och jag vill gärna stanna och ta en närmare titt på den ån. Mitt enda förhållande till ån är när jag i skolan skulle lära mig de halländska åarna "vi ska äta, ni ska laga", förmodar att det var för att jag bodde norrut som de var den ramsan där man räknar upp dem norrifrån som var den vi lärde oss.

Vi stannar för att fota Lagan

Vi har kommit till en lugn liten oas vid Lagans  kant. Någon vänlig själ har klippt gräset, ställt fram fint målade bänkar  och hållit R1-skylten i fint skick. Det finns även en skylt om att det är privat område men att man får vara där om man inte skräpar ner. 

Tyvärr är lanthandeln stängd och ändå är vi inte här i ottan. Det ser inte ut som om den skulle vara igenbommad för gott för när vi kikar in så finns det både smör och mjölk i kyldisken. Vi hade nog bara otur att det var stängt.

Lovar, vi ställde ingen cykel mot väggen.

Om jag inte mins helt fel så finns dessa makalösa manicker i Skingeröd. Det ligger inte så långt från Perstorp. Många fler än de som jag har här var det. De flesta rörde på sig på olika sätt. 

The star in the team, heter den här skulpturen och kan då få vara med i stor upplaga.

Så kommer vi till Skåne. I Perstorp står den här fina gården.

Långa ståtliga Humlestörar har de här. Vi har humle som växer och trivs på vårt lantställe, jag har försökt att ta hem några plantor och få humlestörar hemma men där vill de inte växa.

Nu när vi har kommit till Skåne far vi genom lummiga bokskogar som ger välbehövlig skugga.

Kommer förbi Kalle på Spången. Där känns det lite väl turistiskt med stor scen och allsångskvällar. 

Till slut hamnar vi på Röstånga gästgiveri, ett trevligt gästis där maten är god och mer än riklig till portionerna.

Orättvist!

Man undrar varför?

Friluftsmuseet i Jönköpings stadspark

Vi kom tillbaka till Jönköping efter vår lilla rundtur utefter Vättern och i Tiveden.

Högt uppe på ett berg finns det en stadspark och ett friluftmuseum i Jönköping. Det var varmt och jobbigt att gå men det är klart att jag ville se hur där såg ut. Vi passade på att gå dit direkt efter en tidig frukost men solen hann ikapp oss och det var två rejält svettiga personer som kom upp och fick beundra utsikten över staden. Tyvärr var det en hel del soldis.

Här uppe finns det en del fina stugor som är hitflyttade, som den här ryggåsstugan från 1600-talet. Den kommer från Sjöaryd i Markaryds socken. Som vanligt när vi är tidigt ute så är det stängt.

Men parken är öppen för promenad och vi hälsar på hönsen, ser hjortarna uppe i ett skogsbryn och morsar lite på lamaungarna.

De samsas bra med fåren och getterna, föräldrarna är där i hagen också.

Många vackra och en del ovanliga träd växer här i parken, många har skyltar som berättar vad det är för art men inte det här ståtliga trädet, undrar vad det kan vara för sort.

Det var en trevlig park men varmt och svettigt, jag beundrade de som var där uppe och sprang i värmen. På vägen tillbaka träffade vi på det här trevligt målade elskåpet. Fint va?

I dag skulle vi lämna Jönköping och men innan vi far vidare måste vi ju titta lite på Tändsticksområdet också.

Förr tillverkades det mängder av tändstickor här, nu är det museum.

Många hantverkare och serveringar huserar här också.

Vargaklämman och Forsvik

Mysigt att åka grusväg men när det är så här torrt som det den här sommaren dammar det en hel del.

Strax efter Fagertärn träffar vi på en Vargaklämma.

Förr i tiden fanns det mycket varg i dessa trakter och befolkningen upplevde det som ett stort problem. Vid de så kallade vargskallen jagades vargen in i vargaklämman, där fastnade den antingen i ett fångstnät eller blev kvar där inne för gott. Det är sprickor och stenblock som har bildat dessa gångar i berget och den samanlagt längsta gången lär vara nästan 20 meter. Jag litade på att det var riktigt och vågade mig inte in för att kolla även om det hade varit lite lockande med tanke på att där inne kan det ligga kvar snö och is långt in i augusti.

Skogen växer tät runt omkring. En hel del blommor finns det också.

I den här kompakta sommarvärmen är nätt och jämt att grässtråna orkar vaja mer en ytterst lite.

Vi fortsätter färden och hamnar i Forsvik. Här träffar vi på en av slussarna i Göta kanal. Det är ganska kul att titta på när det slussas.

Varierande klädstil, jag tror att en av de på bilden svettades en aning.

Det är inte så lätt att slussa när det står så många och tittar på, Hugin hade inga problem men motorbåten längst fram såg nog inte så vacker ut då den gick därifrån. Dessutom såg jag att den hade varit och buffat mot något även på andra sidan.

Som ett glänsande öga.

Vi fortsätter bilfärden utefter Vättern och efter att ha tagit en sväng in till Aspa herrgård och sett att det är stängt för reparation gör vi en avstickare bort från Vättern. Eftersom vi är så nära så lockar ett besök vid sjön med de missbildade näckrosorna. I välkomstbeskrivningen står det att sjön ligger som ett glänsande öga mitt i den gamla skogen.

Vi traskar iväg efter stigen, som numera ser  ut som en väg, den som går runt hela sjön. Första gången jag var hit var det inte många besökare och det var mer en stig som vi gick på, men det är kul att se att den gamla skylten finns kvar. Hoppas att de ändrat på bötesbeloppet för en hundring lär väl inte skrämma de som vill ha lite röda näckrosor härifrån. Som de flesta förstått är det Fagertärn vi har kommit till.

Så här i början ser vi inte många näckrosor och inga röda men skräddarna visar sin skicklighet med att gå på vattnet och skapar fina mönster.

Även sjögräset blidar fina mönster.

När vi gått ett tag så börjar det komma lite näckrosor men de är bara vita.

Så vi traskar vidare för jag kommer ihåg att då jag var här för många år sedan gick vi runt hela sjön och det tog ett bra tag innan de röda började komma. Den fina gamla skogen växer runt omkring och skuggar vår promenad fint.

Vi behöver inte känna oss besvikna för att vi valde grusvägen som leder hit till sjön men som var en liten omväg, och vi behöver inte gå så långt innan vi får syn på de första röda näckrosorna. Som jag skrev i början om de missbildade näckrosorna så var det ingen elakhet, det är helt enkelt så att dessa näckrosor i olika nyanser från ljust rosa till mörkröda är en mutation av vita näckrosor. Alltså en slumpartad förändring av arvsanlagen. De finns på fler ställen i Tiveden men troligtvis var det just här i Fagertärn som de första vita blev röda.

Inte bara näckrosorna som är vackra här vid Fagertärn. Det är fina speglingar i det blanka vattnet och en vacker gammal skog.