Tror jag drog högsta vinsten i dag!

Tänk att man kan bli så glad för ett telefonsamtal som jag blev i dag.

Har väntat och väntat på ett besked om  att få en operationstid för att ta bort lite metallskrot som jag har i foten. De behövs inte längre och sitter bara och skaver och gör mig illa. Har fått mer och mer ont i min fot och har harvat runt på kryckor i över sju månader nu. Visserligen ett par snygga och röda kryckor men jag är rejält trött på  dem vid det här laget.  Fick veta i slutet på augusti att nu är min fot färdigläkt och skruvar och stöd går att ta bort, så skönt tänkte jag och trodde att det skulle hända på stört. Men ack vad jag bedrog mig. Det var bara att ställa sig sist i operationskön igen och den är tre månader.

Men jag hade tur, för jag stod på återbudslistan och i dag ringde de och erbjöd mig en operationstid i morgonbitti. Tvekade inte en sekund innan jag tackade JA.

Klockan 07:15 ska jag vara på plats och jag är inte ett dugg nervös, bara glad.

På fredag tänker jag fira, för nu känns det som kryckorna snart är ett minne blott. Fast nu ska jag ta och bädda rent i sängen eftersom det ingår i operationsförberedelsena.

Så här besviken var jag i augusti.

Chungmuro Pet Street.

Här på den här gatan ligger de vägg i vägg och många dessutom.

Vad då? Jo djurbutikerna där de säljer, inte bara tillbehör, fiskar och smådjur, utan även hundvalpar och kattungar.

Där sitter de små valparna i små, små bås.

Där får de sköta sina behov och säkert längta efter någon som bryr sig.

Det kändes inte bra att se hur dessa valpar hade det där i skyltfönstret, den enda valp som såg ut att ha lite större utrymme var den här som dessutom hade lite sällskap av en katt i bur. Såg att de hälsade på varandra ibland.

Runt skyltfönstern fanns det belysning, så jag gissar att när mörkret föll så lyste det på valparna ändå.

På gaveln av butiken huserade kattungarna.

Visst är de söta, men bo som i ett akvarium?

Och leka med sin spegelbild.

Åh mamma, jag kan väl få....

Ja varför låta hunden vara ute och gå då man är på promenad när det finns speciella vagnar att köra omkring sin lilla hund i.

Å regnet det bara öser ner...

...och jag är så blöt om både skor och strumpor. Det där var väl inte helt sant men väldigt nära sanningen för regnet verkligen öste ner och det var enorma vattenpölar men jag lyckades undvika de djupaste på väg ner till busshållplatsen och klarade mig någorlunda torrskodd upp på sightseeingbussen. För vad gör man en regning dag i Soeul då man inte klarar av att gå omkring och hålla i ett paraply.

Jo en busstur kan vara trevligt då.

Det blir en tur med regnvåta fönster och lite prickiga bilder därtill, men är det regn så är det.

Det är inte kallt, men ganska blött så många paraplyer är det på gatorna.

Det fullkomligt vimlar av paraplyer.

Är det bestämt att det ska vara palatsbesök för skolbarnen så blir det också så även om regnet öser ner.

Är man bara rätt klädd så är det inga problem.

Fröken vänta på oss!

Härligt förgglada barn.

En mur av paraplyer.

Som ett extra tak.

Man kan också göra som vi, ta skydd i en buss.

Eller så bara sätta sig på en bänk och låtsas som om det regnar.

Alternativa regnskydd är också bra.

Polisen var ändamålsenligt klädd.

Home delivery

Seoul är både lika och lite annorlunda än vad vi är vana vid här i väst. Visst har de McDonald’s även där, kanske inte lika många som det finns Starbucks men de finns ändå. På nästan alla ställen i Seoul där Starbucks finns så ser de ut som på alla andra ställen i världen med texten skriven på engelska, men det finns ett undantag och det är i stadsdelen Insadong där det är väldigt traditionellt koreanskt. Till en början hade man den vanliga skylten men folk tyckte att den avvek för mycket från alla andra skyltar så nu står det så här i stället 스타 벅스 커피.

Men nu var det McDonald’s och vad som var annorlunda där som jag tänkte på; det är att de har McDelivery. Jag vet att det finns i fler länder men tror inte vi har det i Sverige.

 Det var inte bara McDonald´s som levererade mat eller varor. Såg att vid en del restauranger kom de ut med matpaket och hoppade in i en taxi och for iväg med varm mat.

Här någon annan leverans.

Bra med tre hjul då man har sådan last.

Men det fungerar tydligen med två hjul också.

Brandbilen var också lite annorlunda, den blinkade med röda ljus här och inte blå som vi har.

Om inte jag kan komma till bilden, får bilden komma till mig.

När jag blev trött i både fötter och händer av att gå runt så kändes det skönt att hitta något ställe att slå sig ner på och iaktta folk som strömmade förbi. Där passade jag på att ta lite bilder.

Många kom med kameran i högsta hugg.

Koreanerna är flitiga fotografer.

Fotar du oss...

...så fotar vi dig sedan.

Lite större kamera.

Ett rejält stativ traskar förbi.

En något mindre kamera och killen där bakom tar sig en funderare.

Han jobbade med att dela ut någon slags reklam till folk som strömmade förbi.

Det gällde att få ögonkontakt och få dem att stanna till.

Sedan högg han.

Vi fick en varsin lyckokaka av en reklamutdelare, men lite svårt att tyda vårat budskap.

Mången form av propaganda vandrar förbi där jag sitter.

Rejäla ställningar med budskap och löften.

Även med muntlig framställning.

Svårt att missa budskapet.

Folk fortsätter att strömma förbi.

Många bär på någonting.

Eller så bara tar de det lugnt.