STANNAR TÅGEN PÅ STOCKHOLM.

Traskar runt lite i de fachionabla orådena i Seoul och tittar på det unga modefolket som skyndar förbi och vimlar runt där.

Klädstilar och modet varierar lika mycket som det finns människor, ser det ut som. Dessutom gör butikerna sitt bästa för att dra till sig uppmärksamheten.

De har till och med rörliga dockor.

Ett gäng unga tjejer som jag möter drar till sig min blick för på en av tjejernas väska står det med stora bokstäver. "STANNAR TÅGEN PÅ STOCKHOLM". Nog hajar jag till för det är ingen turist som har väskan utan en ung koreansk tjej. Synd att jag inte var så snabb i vändningarna för jag hade velat stanna henne och frågat om väskan och be att få ta en bild. För nog undrade jag hur det kom sig att en väska med den texten vandrade runt i Seoul.

Den här väskan var inte lika spännande. Det dolda ordet är Karl.

Det här är kanske Karl.

Var hittar man en flicka som kramar en isbjörn om inte här.

Eller en sittande rutig björn.

Butiker med lite udda namn är populärt. Den här klädesbutiken heter Åland.

Sedan blev det lunchdags.

Snabblunch.

Stor variaton på teutbudet.

Sedan tog även vi lunchpaus.

Alla bilder är tagna med min lilla kompakt Canon G10.

Made in Korea.

Det duger inte att bara hänga på hotellet då man är ute på resa, även om vårt hotell var så bra och trevlig så att det finns recensioner där folk säger att de inte vill lämna hotellet utan bara tillbringa tiden där. Men de hade något annat bra också som passade min trassliga fot alldeles utmärkt, en shuttle bus som gick ner på stan. Man kunde välja mellan två platser att åka till och kom på så sätt både snabbt och enkelt ner till de mer livliga områdena.

Dessutom var inte taxi så dyrt, det fanns även speciella taxibilar där det garanterades att de kunde prata engelska. Såg lite lustigt ut skylten "Foreigners only".

Hur som helst så kom vi ner på stan och kunde gå runt lite och titta. Nu kommer jag inte så långt och jag fick förlita mig på min lilla kompaktkamera Canon G10 och den är inte så bra då det är mycket sol och ljusa partier. Det blir mycket utfrätt då, men bättre en bild än ingen alls.

Får man problem med skorna så är det inga problem i Seoul för med jämna mellanrum finns det skomakare och där får man låna tofflor medans man väntar.

Vi tog i alla fall en liten runda och tittade på stadslivet.

Massor av butiker och mycket såg ut som i resten av världen.

Solglasögon till salu.

Koreanerna fotar ganska mycket själva och ingen protesterade då jag gjorde det, en del till och med poserade.

De här killarna såg att jag tänkte ta en bild men de brydde sig inte och fortsatte bara att knappa på sina mobiler.

Tunnelbana finns det också.

Även gatuförsäljare.

och åtskilliga märkesbutiker.

Hangover soup

Hangover soup stod det på flera menyer som vi gick förbi så det var inget skämt utan något som de serverade regelbundet i Seoul.

Klart jag undrade varför de hade en sådan märklig soppa, men fick förklaring när jag fick veta att alkoholkonsumtionen i Sydkorea är ganska hög. Sydkorea toppar väl inte listan över de som har högst alkoholkonsumtion men de lär ligga på trettonde plats. Det dricks alltså ganska rejält och inte bara till helgen.

Nu var vi inte ute och provade på nattlivet i Seoul, men jag vet att det finns och är ganska livligt också. En vanlig vardagkväll kan man se kostymklädda män vars knän viker sig när de försöker korsa gatan, eller bara stå upp. Kollapsfyllan är ett så utbrett fenomen att det finns en fotoblogg tillägnad den. Den finns här.

Så jag antar att Hangover soup behövs och att den beställs in lite då och då också. Fast jag tror att jag skulle nog drabbas av baksmälla om jag försökte mig på att äta den. Den består vanligtvis av torkad kinakål, stelnat oxblod  och grönsaker i en rejäl nötköttsbuljong.

Jag vet inte om de personer jag fått med på bild här har drabbats av just kollapsfyllan eller om de bara är trötta.

 Hittade lite glada och spralliga gubbar också.

Men vad gör Tommy Körberg på en gata i Seoul!!!

Ganska likt, eller hur?

Mera om den traditionella koreanska maten.

Det ställe vi var och åt på i förra inlägget låg i de finare kvarteren i Myeong-dong och var nog lite trendigare och mer ett lunchställe för kontorsfolk och shoppande folk. De serverade inget kött och det koreanska köttet är känt för sin fina kvailté så det är klart att vi måste testa det också.

På de traditionella ställena har de inga stolar och man tar av sig skorna då man går in.

Man sitter på golvet på låga kuddar.

Så vill vi också äta, så följ med på en lunch. Jag känner mig inte lika vig som de övriga gästerna men ner på kudden kommer jag och sitter där sen och undrar hur jag ska komma upp igen. 

Här finns det inga brännare inmonterad i bordet utan ett litet kök ställs fram och vi får kål och något de kallar för "beef" i vår panna.

Vi får också nio små skålar med sidorätter så det vi nu ska äta är vad som kallas 9-chop. En liten skål med ris har vi också fått och de obligatoriska pinnarna av metall.

Tillagningsproseduren här är den samma som på förra stället men ingen sax kommer fram för köttet är redan fördelat i små bitar. Bara att steka och äta. Gott var det.

Dessutom kom jag upp från min kudde.

Men nu hade vi hört så mycket om det fina koreanska köttet så det ville vi också testa. Letade runt lite och hittade ett ställe där de var mer än villiga att vi skulle komma in och äta. Jag trodde nästan att de ville bära mig istället för att jag gick själv med kryckor som hjälp. Det fanns bord lediga, men trots det och innan vi förstod vad som var på gång hade de flyttat på ett sällskap och det bordet skulle vi få. Matsedeln kom fram och som tur var hade de likadana bilder som på de stora skyltarna utanför så det var bara att peka.

Här hade de inte heller brännare i bordet utan ett kök kom fram och ett stekbord ovanpå det som var anpassat för att köttsaften skulle kunna rinna av. Titta så fint marmorerat entrecoten är. Naturligtvis fick vi även kimchi.

Här anförtroddes vi ingen matlagning på egen hand utan damen, en lite äldre kvinna av den präktiga sorten, som hjälpte oss ville göra allt själv så att det blev rätt. Hon kunde inte många ord engelska men hade lärt sig någa få för hon pekade på min man och sa "handsome" och  även jag fick en släng av sleven med "beautiful".  Där tror jag att jag vill äta ofta...;)

Gaslågan tändes och köttet började stekas. Även här fick vi in vatten fast nu frågade de om vi inte ville ha Coca Cola istället. Det ville vi inte.

Sen var det dags för saxen. Chop chop, och så var köttet i små bitar. Det var ett kul ställe för vår servitris pratade på hela tiden fast på koreanska, blandat med några få engelska ord. Glad var hon också trots att vi inte förstod vad hon sa.

Även här fick vi en del smårätter. Jag vet inte vad det är men vi åt upp det mesta av det, förutom det som finns i den lilla skålen, den som här nästan är dolt av salladen. När jag försökte ta av den så sa vår servitris "No, no och skakade intensivt på huvudet.

Vi var inte ensamma som åt här, det verkade vara folk från närbelägna kontor som hade den här restaurangen som lunchmatställe. Längre in i lokalen var det låga bord och kuddar. Inga stolar alltså.

De åt snabbt och skyndade tillbaka till sina arbeten så vi fick nya gäster vid bordet bredvid. Snabb avdukning och så hade vi nya bordsgrannar.

 Soppa och grönsaker var deras beställning. På den här bilden syns den lilla skålen bättre, den med det som jag inte borde äta utav.

Det finns många ställen som serverar Sushi, reklamen för den här sushirestaurangen såg inte så smakfull ut.

Det tog en stund innan jag riktigt förstod vad det föreställde.

Tuffa killar som levererade dricka. Fyra fulla backar bar han på ryggen, ingen bärsele heller utan bara händerna. Såg att de hade en pirra men antagligen tog det för lång tid så de bar istället.

Ingen ko på isen...

...bara en gris på taket.

Varför det står en gris på taket?... ingen aning!

Tänkte bara vara lite trendig, med ett inlägg med få ord och få bilder...;)