Ta det lungt på skogsvägarna.

Far man fram på ödsliga grusvägar kan det nog hända att några frestas att trampa gasen i botten och njuta av farten. Men ett varningens ord sitter nog inte i vägen Så det inte går som för den här bilisten. Av spåren i diket och på de nermejade träden så ser man att det gått fort fram och att den kommit från den kurvan som syns på bilden.

Får hoppas på att de som satt i bilen haft änglavakt.

Vad mer kan man hitta på en skogsväg.

Ett utbrunnet hus.

Ett ensamt träd.

och ett kyrkoreservat.

Kanske fler än jag som undrar vad ett kyrkoreservat är för något så jag kollade upp det.

"Kyrkoreservat är en skyddsform för natur- eller kulturobjekt. På mark som Svenska kyrkan äger kan stiftets egendomsnämnd  besluta om kyrkoreservat. Detta är ett frivilligt åtagande som markerar kyrkans ansvar för den biologiska mångfalden. Ett kyrkoreservat kan också vara naturreservat, men behöver inte vara det."

Plötslig dimma mitt i solskenet?

Nej bara möte på en grusväg.

När grusvägen tog slut träffade vi på en bister man i Gusselby. Skylten som skulle berätta om honom var tom så jag vet inte vem han är.

Tre sjöars väg.

 Om man är bilturist i Nora så kan jag rekommendera en tur på "Tre sjöars väg". En liten tur på ca. 3 mil. Den första sjön är Norasjön och den hade jag med i ett tidigare blogginlägg. Eftersom vi nu redan var i Nora startade vi också turen där. Sträckan är utmärkt med brunvita skyltar med en blomma på Och det är en naturskön väg.

Den första sjön som vi kommer till efter Nora är Fåsjön.

Det här är mangårdsbyggnaden i Siggebohyttans bergsmansgård. Eftersom vi tycker om att vara ganska tidigt i farten så är det förstås inte öppet men titta utvändigt går också bra. Siggebohyttans bergsmansgård är från slutet av 1700-talet byggd av den förmögne bergsmannen Anders Olsson. Han var rik och ville förmodligen visa det genom att bygga en gård så mycket större än de övriga bergsmansgårdar i området. Han lär ha varit en något egensinnig man och gick under namnet "Kejsar- Anders".

På taket finns krönta järnskorstenar.

Det här är stallet.

Kan det här vara bergsmannen Anders Olsson med hustru?

Här har vi kommit till den tredje sjön som är Usken.

Vacker väg men eftersom den inte var så lång hamnade vi i Lindesberg som också ligger vid en sjö. Lindesjön.

Där i Lindesberg hände det inte mycket.

Verkar som alla hade åkt på auktion i Nora.

Hit kan man åka tåg. I dag hade nog de flesta åkt härifrån.

I Nora händer det.

Hamnade mitt i en auktion då jag var i Nora. Massor med prylar av alla de varianter skulle gå under klubban.

Vad får jag för korgen?

Får jag ett bud! ...Första!...20 kronor där!... Andra!

Trejde! Såld!

Tröttnar man på att gå på auktion finns det en hel del tåg, rälsbussar och vagnar att titta på.

Samtal i Nora och trogen väntan.

Två damer möts.

Som tydligen har mycket att prata om.

De pratar och pratar.

Folk går förbi stannar till...

..och hunden får några klappar.

- Hallå vad gör du, ska jag bli fotomodell?

- Sitter jag bra så här?

Damerna har tydligen mycket att dryfta........

En timme senare.

 I parken får man inte rasta vissa hundar, men alla andra raser går kanske bra?

Nora - Staden med stor trivselfaktor.

Vill man uppleva småstadens charm så passar det bra att åka till Nora.

En lugn och trivsam stad där till och med fåglarna har förstånd att ta det lugnt. Istället för att jaga runt och fånga flygfän i farten sitter de bara lugnt och väntar in att det ska komma någon bil och parkera utanför Stadshotellet. Då sätter de fart och plockar fronten på bilen ren från flygfän som fastnat på bilen. Smart  va!

Rörigt? Nej charmigt tycker jag.

Utedassen på rad finns kvar, men jag tror inte de är så flitigt använda.

Tror att de fått centralvärme även i Nora och kaminen blev då utslängd och återanvänd.

Tvätten torkas i det fria ute på gården.

Gamla charmiga hus.

Fast jag tror att byggmästaren förlagt vattenpasset då det här huset byggdes. I alla fall om man tittar på det bortersta fönstret.  

 Tjusig telefonkiosk, men jag testade inte om det gick att ringa därifrån.

Här på Lilla hotellet bodde vi, trivsamt och småmysigt. Fast jag hoppas att inte alla rum hade samma "doft" som vårt rum hade. Förmodar att de haft fuktproblem och inte lyckats få bort det sedan.

Äta bör man och att sitta i sommarvärmen på en veranda och både äta och dricka gott hör väl semestern till.

Då får man verkligen chansen att umgås och rå om varandra....eller hur!

Kanske bättre än att få sällskap av en reslig svan.

Eller så kan man gå och bada.