Tokyo växer fortfarande.

Tokyo fortsätter att växa, men insprängt mellan alla stora och höga hus så finns det fortfarande några små kvar.

I det här området som kallas för Township så finns det hela kvarter med äldre hus. Jag fick en känsla av att de som bor där älskar och saknar grönskan, mängder med krukor med växter fanns det i dessa kvarter.

Men även där så klättrar en del av husen på höjden.

Men de små husen får maka på sig för att de moderna ska få plats.  Här är vi i närheten av Tokyo Tower, där området heter Minato, och även här ser man hur det rivs för att bereda plats.

Byggkranarna härskar.

Nöjeskvarteren.

Det fäggrannaste området i Tokyo måste nog vara det där alla spelföretag håller till. Husen är fulla av färger och reklam.

Här var det full rulle och sätten att locka in kunderna var fantasifulla.

Det var inte bara vi turister som tittade storögt på allt. Den här traditionellt klädde mannen plockade också upp sin kamera och fotograferade.

Polisen stod mitt i gatan och såg till att alla körde ordentligt.

Ginza.

Ginza är Tokyos äldsta stadsdel och har en historia som går tillbaka till 1612, men från den tiden ser man inget idag. Området brann ner till grunden 1872 och byggdes upp sedan i en mycket modernare stil. Ginza har sitt namn efter ett silvermyntslageri som fanns här förr, numera kanske det borde ha namnet efter något i guld. Här hittar man nu alla de dyra och exklusiva märkena.

Här finns många stora fina varuhus med bugande värdinnor då man kommer in.

Går man här på förmiddagen så är det ganska tomt, eftersom butikerna öppnar först vid 11-tiden.

På kvällen är det desto mer folk och det är kul att gå och titta på allt.

Neonen flödar och de lyxiga butikena ser mer lyxiga ut.

Jag hade inget stativ med mig, men ville ändå försöka få lite bilder på kvällslivet på den här berömda gatan. Klev ut mitt i gatan och tog en bild.

Vill man göra av med mycket pengar så är det lätt här, man behöver inte gå så långt heller mellan inköpen.

G som i Ginza.

Fönsterputs.

Fönsterputsning på hög höjd är inte någon sysselsättning som jag skulle vilja ägna mig åt. Känns som om höjdrädsla kommer med åren och jag skulle inte ens kunna tänka mig att klättra omkring i träden numera, så som man gjorde som barn. Men det är tur att det finns personer som inte drabbas av svindel bara de tittar ner från kanten på en liten kulle. Den här killen verkar vara av det mer härdade slaget. Så här i närbild ser det inte så farligt ut.

Men zoomar man ut lite så känns det som lite pirr i magen, bara av att titta på honom.

För att inte tala om när man zoomar ut ändå mer och ser hur högt huset är. Då blir han till en liten prick där uppe på husväggen. Huset fortsätter dessutom en bit till ner mot marken, det syns inte för jag står på en gångbro ovanför gatan.

Lite tryggare och säkrare känns den här sorten av mekanisk fönsterputsning. Där sitter det en arm högst upp på hustaket som sänder ner en låda som putsar fönstren.

Undrar hur de putsar fönstren i ett sådant här hus och undrar också hur det känns att bo i en sådan kub. Fönstren verkade inte precis nyputsade men jag såg att huset var bebott.

Parkering

När det är ont om utrymme på marken så gäller det att ha rymlig fantasi för att hitta plats då man vill ställa ifrån sig bilen. I Tokyo kan jag tänka mig att det inte är lätt att hitta en ledig parkeringsplats. Hus och breda gator tar upp det mesta av platsen på marken.

Konstigt nog var det inte så mycket trafik.

Men japanerna är uppfinningsrika. Jag såg några sådana här parkeringshus. Där kör man in och ställer sig på en vridbar platta. Den snurrar bilen i rätt riktning och så kan man köra in i hissen som tar bilen till rätt nivå i parkeringshuset.

 På bilden ovanför är det lätt att förstå, men hur gör de här?

Jag lyckades inte lista ut hur de bär sig åt om föraren till den övre bilen vill köra iväg och den undre fortfarande står kvar.

Smidigt gick det till vid bensinstationerna, inga pumpar, utan slangen kommer ner från taket. En person hjälper till med att fylla på bränsle och en annan kommer fram till föraren och sköter om betalningen.

Full fart var det på sophämtarna också.

Jag träffade bara på trevliga och vänliga japaner, men hittade en sur gubbe i gatan.