Road trip north II

Vi fortsätter vår vintertripp och lämnar Mora efter frukost. Verkade som Mora tar igen sig inför Vasaloppen för i den stora hotellmatsalen var vi de enda som åt frukost. Sedan vi avnjutit en delikat frukost bar det iväg.

Om det går så brukar vi välja de små vägarna, även om det ibland blir en omväg och i dag tog vi vägen över Lillhärdal.

I Lillhärdal startade den svenska häxprocesserna på 1600-talet genom Gertrud Svensdotters anklagelse mot Märet Jonsdotter 1668. Här miste sex kvinnor livet.

Kyrkan och prästerskapet var inte helt oskyldiga i den processen.

Vi kom fram till Sveg och där var det dags för en bensträckare och den tog vi på Sagoön.

Sagoön är en liten promenadvänlig ö där någon gjort iordning en promenadslinga med fina djur i trä. Det såg ut att ha funnits skyltar som berättade om djuren också.

Synd bara att de flesta av djuren var förstörda.

Färden gick vidare och längre norrut var det inte svaga vägrenar utan glada vägrenar, för nog ser den här ut att småle lite.

Den vita renen poserade inne i skogen istället.

Vad de odlar här vet jag inte...

...men nog ser det mystiskt ut, kan det vara raketbränsle till Tomtens renar?

Då var den här samlingen lättare att förstå vad det är för något.

Några av dem har kanske använts i den här backen. Här var det inga liftköer och ingen trängsel i backen men bra med snö och fina nedfarter. Skalpasset.

I Börtnan hade de ett lite ovanligare rekord. Som om det skulle vara något att skryta med. ;)

Vi passerar en fäbod som jag känner igen från en regnig sommartur i de här trakterna.Svedjebuan

För att till slut hamna i Östersund.

Tog en promenad på stan och fick syn på den här vakthunden innanför en butiksdörr. Den såg aningen avskräckande ut.

Men nästa dag då jag gick förbi, såg jag ingen hund och gick in. Träffade på där inne den goaste och keligaste stora hund. Fick en rejäl kelstund med gosiga Tanja.

Höstpromenad i stan.

Vi hade samlat ihop poäng till en gratisövernattning på hotell och tyckte det kunde vara lite kul att ta den inne i stan. En ovanlig känsla att ta sin lilla övernattningsväska och dra in till stan för att checka in på Grand Hotell, kul att vara turist i sin egen stad.

Blev lite shopping och titt i butiker och så en god middag på Wedholms fisk.

Efter en rejäl hotellfrukost nästa morgon begav vi oss ut på stan, visserligen en gråtrist lördag men slussenbygget måste jag ju kolla in. Ser att stan förändras en hel del mellan varje besök där, här har man gjort det omöjligt för personbilarna att kunna komma fram. Såg flera som tydligen brukade köra där, men fick backa och vända.

Det var plank och väv uppsatt mot bygget, men någon som var lika nyfiken som jag hade gjort kikhål och där passade jag på att ta några bilder ner i det stora hålet som en gång var Slussterassen.

Slussen ser lite svårforcerad ut för båtar.

Ovanför gropen har man byggt nya vägar för bilar och cyklister.

Vi rundar stora gropen och kikar ner mot bygget, men här nere ser man inte så mycket. Så vi fortsätter mot trapporna upp till Söders höjder.

Ingen vidare sovplats.

Och går upp på berget för att få lite överblick.

Ser utgrävningarna på Södermalmstorg, där har utgrävarna gjort en hel del fynd läste jag om i tidningen häromdagen.

De har hittat en tidigare helt okänd gata där husen ligger på rad. Den gatan har sträckt sig längs med den äldre strandkanten av Saltsjön.

Det är en 1500-tals miljö som växer fram i utgrävningarna och de fynd som man gör stämmer inte riktigt med vad man tidigare trott.

Även om det är lite sorgligt att se hur gamla Slussen försvinner så är det lite spännande att se det så här från ovan.

På väg tillbaka kom vi förbi huset där Bellman bott. Det är ett hus i korsvirke som byggdes 1723 och Bellman bodde här 1770-1774 i vindsvåningen. Här skrev han en hel del av Fredmans epistlar.

Vi kom också en sväng förbi Kungsan, inte för att titta på körsbärsträden, utan nu pågick det helt andra aktiviteter. Massor av snö hade forslats hit för att här ska det åkas Barnens Vasalopp.

Vi var lite för morgonpigga för att se några aktiviteter, men å andra sidan kom vi fram överallt. ;) träffade på några kända skidprofiler, bl.a. Pernilla Wiberg så det blev nog full fart där senare på dagen, får hoppas på att inte snön regnade bort.

Till och ned en skidbacke hade de fått till.

Hemma igen så såg jag att i fått besök av en gröngöling, men den var nog lite sur över att ingen fyllt på fågelmataren för den flög och satte sig utanför tomten då jag ville ha en bild på den.

Vitt

Tänk om vi här i stockholmstrakten fick uppleva en ren och vit vinter, en vinter utan saltade vägar och slask.

Bilderna här under är tagna i Kiruna, nästan alla i närheten av Luossavaarabacken. Vita vidder med lite blåtoner, det var min längtan och önskan att få åka upp dit i vinter som gjorde att jag letade fram dem. Få se om jag kommer iväg.                

Kiruna 2004

Satt och letade i bildarkivet efter en gammal bild och ramlade in på året 2004, vi var på besök i Kiruna. Det var januari och kvicksilvret hade sjunkit ner till under -30 grader, tur att långkalsongerna var med fast det var lite kyligt innan de kom på.

Första morgonen vaknade vi till ett soligt men svalt väder. Man behöver inte vara så morgonpigg där uppe för att vara med om soluppgången.

Efter frukost var det dags att åka ut och njuta av allt det vackra.

Så fint när det är vitt, vitt och vitt.

En del dagar var inte sikten så klar.

När dimman lättar lite går det att ana vindkraftsnurrorna.

Kryssled.

En tur ut mot Nikkaluokta.

Åter till Kiruna. 

Dubbel halo.

Knuten

Knuten i Geiranger är en vägkurva på 270°. Den blev konstruerad för att reducera vägstigningen, här korsar vägen sig själv med en bro. 

Det är en del av den gamla Geirangervägen från 1882 och den är fortfarande körbar, men är dock avstängd för biltrafik sedan 1970. Ser att den är rikligt trafikerad av cyklar och motorcyklar.

På världsutställningen i Paris 1900 fick ingenjören guldmedalj för konstruktionen med orden: «Du ger en god bild av den storartade norska fjällnaturen».

Visst är den norska fjällnaturen fantastiskt vacker och varje gång jag är där så förundras jag över alla platser som folk valt att bo på. Den här gården skulle säkert platsa i TV-programmet "Där ingen trodde att någon skulle kunna bo"

Spanar ut mot dalen.

Vi är nu på väg mot Djupvasshytta som ligger på 1030 m.ö.h och här uppe på fjället är det rikligt med snö.

Pinnarna vid vägkanten är höga, men ibland verkar de inte räcka till.

Vid Djupvasshytta går vägen upp till Dalsnibba, där uppe har man en fantastisk utsikt ner mot Geiranger. Det är Europas högsta fjordvy från en väg. Kommer inte ihåg att det var bompeng på den vägen förr.

Kikar ner på Djupvasshytta och ser att isen ligger över hela Djupvattnet, oftast när vi varit här förr så hade det bara flutit omkring lite isflak där.

Vägen slingrar sig uppåt...

...och här är snövallarna rejält höga.

Det är mödan värt att ta sig dit upp.

Någon modig tar sig utanför staketet för att ta sina bilder.

Jag nöjer mig med att stanna innanför staketet, även där kan man se hur vägen vi kommit på ringlar sig fram i landskapet.

Vi lämnar Dalsnibba och även Djupvasshytta och styr kosan mot Otta.

Beundrar naturen och fascineras av all snö.

Vi har haft en fin tur över fjället och ner till Otta.

Kyrkan i Otta är vacker, första gången jag var här höll de på att renovera den och man fick gå inne i kyrkan balanserandes på plankor.