Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Japanska toaletter
Såg ett blogginlägg här för en tid sedan om en snyggt dekorerad herrtoalett, minns tyvärr inte vems det var så jag kan inte länka dit. Men nu när jag var i Japan så kom jag att tänka på det inlägget då jag besökte badrummet på vårt hotellrum. Toalettstolen där var ett under av teknik. Sitsen uppvärmd och man kunde själv välja uppvärmningsgraden, dessutom var sitsen lite frammåtlutad för att underlätta för de med onda knän eller orörliga leder att ta sig upp därifrån.
För den teknikintresserade fanns det gott om knappar att testa.
Jag trodde att det var bara hotellet som hade lyxat till det lite men ute på stan på de offentliga toaletterna såg det nästan likadant ut. Fast där fanns det även punktskrift och dessutom kunde man välja till ljud. De två bakre knapparna vågade jag mig inte på, de var tydligen bara till för japaner.
En annan fiffig sak som underlättar för småbarnsföräldrar var den här lilla manicken.
Utfälld så är det en praktisk liten stol att sätta sin lilla teling i och ha händerna fria. Fiffig va!
Fiskmarknad i Tokyo (jogai shijo)
Tsukijis fiskmarknad öppnar redan klockan tre på morgonen och auktionen startar 5.20, så tidigt var inte vi där. Men den yttre marknaden som kallas Jogai shijo var i full gång och bland de 900 marknadsstånden var det kul att gå runt och titta. Truckarna som kör runt varor ser ut som om de har en öltunna längst fram, körde kors och tvärs med sina varor.
Ropen från försäljarna ekade i gränderna och ibland fick man även provsmaka på varorna.
Jag vet inte vad det var vi smakade på men det var gott.
Det finns även del små restauranger och serveringar där man kan äta frukost eller lunch.
En del mat lagades ute i gränden.
Tyvärr hann jag inte med att fånga på bild den lilla tanten som lagat de här knyten och som hon kom ut med från ett mörkt krypin och sedan lämnade över till killen här, men jag gillar hans skor.
Alla sorters fisk kan man hitta här. Inte många som jag klarar av att benämna med sitt namn.
Men det är ju klart, det står ju på skyltarna vad det är........om man kan japanska förstås.
Inte bara fisk var till salu, många andra varor som jag aldrig sett förut fanns att köpa.
Annorlunda svampar, men ingefäran kände jag igen.
Undrar vad det här är? Det var inte bara vi som tittade och undrade, även en del japaner tittade förundrat på varorna och vred och vände på de små paketen för att se vad det kunde vara, eller så ville de bara kontrollera kvalitén för även här stod det vad paketen innehöll.....med för oss okända tecken.
Det fanns så mycket att titta på, mycket folk var det och ibland lite trångt och knöligt att komma fram.
Såg att många, många gick omkring med sina mobiltelefoner på precis samma uppslukande sätt som man ser i Stockholm, men en skillnad var det. Här kunde man även ringa från en telefonautomat.
Vad som finns i de här lådorna är jag inte helt säker på men det såg misstänkt likt lysräkor, som kallas för krill.
Många bilder blev det från fiskmarknaden men det var en händleserik plats med många varor som jag aldrig sett förut. Mycket fiskbilder blev det naturligtvis.
Även en julgran med rengöringsborstar är en julgran och lite spännande för en liten kille.
Den populära katten Hello Kitty saknades inte heller på fiskmarknaden, hon fanns i alla upptänkliga former.
Vi lämnar fiskmarknaden för nya äventyr och ser att även Norge levererar fisk hit.
Högt över marken svävar betongen.
I Tokyo kan man känna sig ganska liten på jorden. Jag når inte så högt över havet med mina 161 cm men ute på gatan bland alla japaner så kände jag mig ganska lång ändå ända tills jag höjde blicken och såg alla hus. Då kände jag mig ganska liten, mer som en myra i storlek. Till exempel vårt hotell det började uppe på våning 25 och fortsatte med rummen uppåt till 34:e våningen. På backen såg det ut som det sträckte sig ända upp till himmelen.
Det var inte något av de högsta husen i området där vi bodde. 
Markpriserna är säkerligen dyra och då får man bygga på höjden.
Bor man högt är det bra med brandstege men man bör nog inte lida av svindel om den ska användas.
Det högsta huset vi hittade som det gick att åka upp i hade 47 våningar och på den 46:e våningen fanns det en plats där det gick att beundra utsikten.
Ibland var det inte så lätt att förstå vad japanerna hade för sig, den här mannen åkte upp hit för att fotografera sina skor. Inte några nya skor, utan ett par väl ingångna och lite nötta bruna läderskor.
Jag passade på att ta lite bilder på omgivningen från hög höjd. Bron längst ut till höger kallas för Rengbågsbron.
Här uppifrån ser inte ens de andra höga husen så höga ut. 
En lunch med den här utsikten var väldigt trevlig och god mat hade de också. Restaurangen heter /so/ra/si/o/, är du i Tokyo så är det ett "inte-missa-ställe".
Till och med från vårt hotellrum på 28:e våningen såg många hus ut som om de var hämtade från ett modellbygge.
Mitt första intryck av Tokyo var: Högt, varmt, vänligt och rent.
Framme
Alla resor brukar ha ett mål och så även med den här. Jag kikar ut genom fönstret och där breder ett nytt land ut sig.
Ska bli spännande att komma ner och ut och se vad det här landet har att bjuda på.
Där möts vi av en stor skylt med texten "Welcome to Japan" Tur att det står på engelska annars hade det varit svårt att läsa. Tull och passkontroll gick otroligt smidigt och fort. Enda malören var en liten labrador som gick runt och nosade på väskor och passagerare för att se om det var något olagligt på väg in i landet. Han hade tydligen inte fått gå ut på rastning i tid så det blev en liten pöl på golvet. Han såg så olycklig ut men husse skyndade ut med hunden och blixtsnabbt var det en annan person där och torkade upp pölen.
Att ta taxi från Narita flygplats in till vårt hotell inne i Tokyo var väldigt dyrt, skulle gå på ca. 2.500:- plus vägtullar så vi beslöt oss att försöka åka buss. En mycket hjälpsam person vid biljettdisken såg till att vi fick rätt biljetter och gick ut till rätt plats. Tur att siffrorna inte är i form av japanska tecken.
Våra väskor fick taggar som talade om var vi skulle stiga av och tur var väl det.
Jag tog några bilder genom bussfönstret på det första jag såg av Japan. Upptäckte att det var vänstertrafik och att vägnätet var väldigt utbyggt.
Efter ungefär en timme var vi inne i själva Tokyo och kunde skymta Skytree-tornet som med sina 634 meter syns på långt håll.
Som jag sa innan så var det tur att vi fått en tagg på vår väska för det var inte så lätt att förstå var vi skulle stiga av. Vi hade förstått att det var vid en järnvägsstation men inte visste vi att vi redan var vid vår hållplats när bussen stannade och en hel del folk klev av. Men som sagt väskan talade om att det var fler som skulle av där och en vänlig person kom in i bussen och höll upp vår väska och frågade vems den var, fast han pratade förstås japanska. Aha tänkte vi, eftersom det är vår väska så är det tydligen här vi ska av och skyndade av där tog vi en taxi. Turligt nog hade vi fått en lapp av biljettförsäljaren med vårt hotells namn och adress på japanska som vi kunde visa chauffören.
Vårt äventyr i Tokyo har börjat.
Takeoff.
Inte så ofta jag har förmånen att sitta så långt fram på långflygningarna så att det går att kika in i det allra heligaste, frågade lite försiktigt om det gick bra att få ta en bild och fick komma in på besök till piloterna. De höll på och förberda sig inför start. De sträckte upp sig och sa:
- Vänta vi måste snygga till oss först. Rätta till slipsknuten och se presentabla ut.
Så där nu ler vi och tittar in i kameran.
Alla förbereder sig för avgång.
God mat serveras och jag flyttar över till maken så vi kan äta middag tillsammans.
Fast inte delar jag med mig av osten till den där damen....
Sedan är det dags för att sova lite.
Överlåter tryggt allt ansvar för att vi ska komma fram ordentligt till piloterna.
Så här lyxigt brukar jag inte flyga men måste säga att det var väldigt kul att få uppleva avdelningen för Första klass och sneglar lite nyfiket på mina medresenärer och undrar hur många av de andra som betalat fullt pris för denna lyx.











