Ekenäs

Första stoppet för oss i Finland blev den lilla fina staden Ekenäs.  Gamla staden där är en liten idyll med  trähus från 1700-och 1800-talet.

Hittade en fin skylt, kan det vara här som hattmakaren bor?

De som hamnade i den här vid Basatorget var säkerligen inte så glada. Här vid skampålen förättades  "Allom till varnagel bestraffningen av brottslingar som dömts till spöslitning"  som  informationsskylten upplyste mig om.

 Som synes så var det riktigt semesterväder med regn men vi fick en liten stunds uppehåll och kunde gå runt och titta på alla fina hus och gränder.

Vid kyrkan står en skulptur i form av ett T-format kors som det rinner vatten ur. Den heter "Flödande Hopp" och ska leda betraktarens till tänka på ett fruktbart regn som är en förutsättning för växt och liv.

Tydligen inte bara för att tänka på regn, för nu började det regna igen och vi for vidare till nya spännande mål.

Mot Finland.

Vi hade tänkt oss att ta bilen med oss på Finlandsbåten över till Helsingfors och knappade på skoj in Helsingfors på GPS:n i bilen, men den tyckte tydligen inte att det var någon säker eller bra väg för oss utan omdirigerade oss till någon plats 30 mil bort.

Eftersom vi nu hade både plats för bilen och även hytt så ignorerade vi vår vägvisare den här gången och körde ombord. Semesterväder hade vi också.

Blev något förvånad då vi kom tillbaka till bilen nästa morgon och upptäckte att det nu stod en bil framför våran med nosen mot vår. Vi hade stått längst fram då vi lämnade den där.

Fast vi kom på efter en stund att vi hade gjort uppehåll på Åland och naturligtvis så var det där den bilen kört ombord.

Så var vi i Finland och vår GPS tyckte först att vi skulle vända tillbaka för att komma till Finland och Åbo som var nästa inbokade övernattning. Efter lite knappande så övertalade vi den att vi nu var i Finland och det gick bra att använda den finska kartan.

Här i Finland har de, i mitt tycke, mycket finare informationsskyltar för fartkamerorna än vad vi har i Sverige. Ser mer ut som en bälgkamera.

 Lite ovanligt var att oftast kom kameran först och skylten senare.

Comosjön.

Comosjön, eller Lago di Como, är Italiens tredje största sjö och jag tycker kanske att det är snäppet vackrare där än vid Gardasjön. Om man kan se sjön från ovan så ser den ut som ett stort Y och vid den södra delen, vid foten på y:et ligger Como. Dit ska vi i dag, på vägen dit passerade vi en parkering vid ett litet köpcenter där det såg ut som om de byggt tak över parkeringen.

Så är det inte utan det är solfångarpaneler som byggts över hela parkeringen.

Vägen till Como går genom  vacker natur och från vägen som syns högt uppe på berget kan man hinna med att skymta Como och Comosjön innan man kommer fram dit.

Där nere klättrar staden upp utefter bergen runt omkring.

Vi tar en tur ut på sjön.

Nere vid vattnet ligger de pampiga gamla villorna med sjötomter, där bor de rika och berömda folket. Här är Sophia Lorens villa.

Otroliga hus och otroliga priser på dem dessutom. Först låter det väl inte så dyrt för en villa på runt 20 miljoner, det hittar man ibland även i Stockholmstrakten fast om man sedan hör att det var euro vi pratade om, så blir det en helt annan prisbild.

Vissa hus ligger dessutom runt 40-50 miljoner euro.

Men det är ju klart, har man egen hiss A la Katarinahissen så kostar det.

Eller varför inte skaffa en egen bergbana upp till sitt hus.

Det här vackra huset lär vara det äldsta.

Jag kommer inte ihåg vilka som ägde alla dyra hus, hörde inte heller så mycket av det guiden sa det mesta blåste bort i vinden eftersom jag föredrog att stå ute på däck och beundra allt, men stora och pampiga var husen.

 Har man inte ett eget hus här så är Villa d'Este ett populärt hotell att bo på.

Stora och dyra hus och jag undrar hur ofta de har tid att bo i sina fina palats, tror inte att det bara är för värmen som de flesta hus ser igenbommade ut.

Vackert är det här i alla fall.

Det finns en bergbana som går ca. 600 m  upp på berget.

 Där uppe ska det vara en fantastisk utsikt, men jag hittade nog inte rätta utsiktpunkten för jag tyckte det var mest hustak och träd ivägen.

Stadens stolthet Alessandro Volta, som var den som uppfann den elektriska kondensatorn, Volta upptäckte även gasen metan. Här i staden är han hedrad med ett masouleum och ett monument.

Monumentet ska antagligen likna Votas stapel, det första elektriska batteriet.

Sedan åkte jag hem...

Gardasjön och Sirmione.

Gardasjön eller Lago di Garda är Italiens största sjö, på en halvö i sjön ligger Sirmione. Så här i de italienska semestertiderna var jag inte ensam om att besöka staden. Det vimlade av folk som strosade runt och njöt av de pittoreska gränderna.

Det var mer än varmt så en liten tur med båt ute på sjön lockade rejält.

 En tur runt halvön var både svalkande och det var kul att få se allt från sjösidan.

Där har de t.o.m elefanter på strandpromenaden.

Vår skeppare pekade ut de dyraste husen och berättade även vilka som bodde eller hade bott i dem.

Han berättade bl.a att operasångerskan Maria Callas hus nu var ombyggt till 13 lägenheter och att den stora ön var uppköpt av en enda rik person, där hade han byggt ett fortliknade hus.

Syns lite bättre på kaptenens bild.

Vi rundar sjöfararnas gudinna.

Där ute på udden ligger Grotte di Catullo resterna efter en enorm romersk privatbostad, det antas vara poeten Catullus villa (född 84 f.Kr).

Udden är ett populär plats för solbadare.

Även till sjöss kan man lapa sol.

På sjöbotten längst ut på landtungan bubblar det från en varm termakälla, där tar de många termabadanläggningarna in sitt vatten till baden.

När vi rundat halvön frågade vår kapten om vi ville åka lite fort också, det ville vi. Ja, alla utom en i båten och hon blev nedröstad.

En sista bild innan vi hoppar i land igen.

Borgetto.

Borgehtto är en liten by som ligger inte så långt ifrån Verona. Ett riktigt charmigt litet ställe som är väl värt ett stopp på vägen till Gardasjön. Över floden Mincio åker man över bron Visconteo  innan man kommer in i själva staden.

Där har man fin utsikt över Borgetto.

Även slottet Scaligero syns ifrån bron.

Den dagen jag var här märktes det tydligt att italienarna hade semester och att de är ett cyklande folk. Det vimlade av människor som såg ut som om de var med i Giro d’Italia.

Borgetto är en fin liten plats med anor långt tillbaka i tiden, kvarnarna är från 1400-talet.

I den värme som var här så var det lite svalkande att stå där och känna vattenstänken från kvarnhjulen.

Borgetto är en plats att ta en paus på, strosa runt lite och titta på alla fina hus och sedan slå sig ner på någon av alla serveringar med en kopp espresso eller ett glas vin.

Fin utsikt mot bron får man här.

Ta en liten titt upp mot Scaligero slottet också.

 Det odlas en hel del också, trädgårdarna dignade av solmogna tomater.

 Valnötterna verkar vara mogna snart.