I en liten italiensk stad.

Jag har lärt mig på våra resor att det bästa sättet att lära känna en ny stad är att köpa en biljett till Hop on-Hop off-bussarna. Det gjorde vi även här i Florens, den startar vid järnvägsstationen och dit hade vi inte så långt.

Sightseeingbussen här i Florens är kul att åka med för den går även på de smala stadsgatorna, där det är så trångt så att man nästan kan räcka ut handen och nå husfasaderna.

Det finns många broar över floden Arno.

Bussturen går över flera av dem.

Många pampiga byggnader finns det i Florens.

Även trånga gränder.

Uppe vid Piazzale Michelangelo har man fin utsikt över stan och är man sugen på att åka med ett lite häftigare fordon än buss, så kan man köpa sig en tur med en röd Ferrari. Då får man rundturen filmad dessutom.

Vi hoppar av bussen och beundrar den vidsträckta utsikten över Florens.

Kiosken här uppe vid utsiktsplatsen har ett lite ovanligt sortiment för en svensk...

...om man skulle vilja skåla för den fina utsikten så går det bra.

Där vid de Duomo, bor vi.

Här kan man också se hur gamla stadsmuren ringlar iväg

Vi gick ner till stan igen.

Förbi det gamla vakttornet, Porta San Niccolo. Det var tidigare en del i stadsmuren och även en av portarna in i staden.

Vi går en promenad tillbaka mot vårt hotell.

...till slut.

Från Zürich flyger vi över Alperna.

Vi lämnar Zürich.

Flyger över Alperna och dess snöklädda berg. På min sida i flygplanet skiner solen med all sin styrka och bilderna blir bara solblänk och fönsterspeglingar I motljuset.

Så jag räcker över kameran till maken som sitter på andra sidan mittgången. Det är ett litet flygplan med bara en stol på vardera sida om mittgången. 

Nu är det snart dags att landa i Florens.

Jag har fått tillbaka kameran.

Så var vi framme och här ska vi bo några dagar...

...och har den här utsikten utanför fönstret. Den kupolen är ett bra riktmärke när vi ska hitta tillbaka till hotellet.

Longyearbyen och nu är resan slut.

Slutligen är vi tillbaka där vår resa startade, i Longyearbyen. Det är morgon och när jag kikar ut är det den svenska isbrytaren Frej som jag ser. Undrar varför den är här.

Ofta när de här små fartygen, som vi gör dessa svalbardsäventyr med, kommer tillbaka till kaj så får vi ligga på redden. Det är bara för att något stort fartyg kommit in och fått vår förbokade kajplats. Nu är det sent på säsongen och tydligen gott om plats vid kajen.

Sista frukosten ombord.

Sedan lastas bagaget  och även oss pasagerare av, vi får en sista tur in till stan innan det sedan är dags för transport till flygplatsen.

Lite småregn kan inte hindra oss från att ta en runda och se om stan är sig lik.

Lite är sig likt, men jag ser tt det hr byggts en hel del sedan jag var här senast.

Någon som inte verkar gilla just den skylten.

Borta vid Kyrkogården är det sig likt. 

Även här.

Men nere i byn byggs det för fullt.

Forsen genom byn måste fixas till före vintern.

Vi drar oss bort mot Kyrkan. Staketet och lekplatsen är ett av de nya dagis som växt upp. De höga staketen är inte bara för att hålla barnen kvar på området, de fungerar även som skydd för att hålla rymmande hundar och isbjörnar borta från barnen.

I den lilla fina kyrkan kan man ta en fika eller bara sitta och koppla av en stund.

Datumet vid den här minnesstenen skvallrar om att någon härifrån var med på Utöya och inte kom tillbaka.

Ett typiskt landmärke I Longyearbyen.

På posten och även en del andra platser får man inte ta med sig vapnet in.

Inne på matvarubutiken har de vapenskåp för kunderna.

Och på restaurangen på hotellet är det inte så vanligt att det kommer in någon isbjörn.

Fast inne i en butik träffade jag på en liten söt hundvalp.

Vi tar i alla fall en lunch på Kroen, där tronar Lenin bakom alla spritflaskor. Han lär vara en gåva från Barentsburg.

Slutligen, för den som är intresserad, så är det här vår rutt på resan. Äventyret gick under namnet Upptäcksresa Svalbard runt och arrangör var Polar Quest.

Öppen brygga.

När man är ute på dessa turer, som den här i Svalbard, så är det alltid öppen brygga. Det innebär att vi passagerare får vara på bryggan så ofta vi vill. Den enda regel som gäller är att man inte ska vara i vägen för besättningen. Dygnet om kan man gå dit och kika på sjökort, spana efter intressanta saker eller bara titta på hur de jobbar.

Här kan man stå och spana.

Kolla in alla spännande manicker.

Guiderna kan planera vår rutt.

Ibland när något spännande händer kan det bli lite trångt.

Man kan stå utanför bryggan också, fast där är det lite kallare.

Nordensköldbreen

Vi har nu vår sista kväll ombord och drar oss sakta mot Longyearbyen.

Eftersom vi närmar oss bebyggda platser så börjar vi se lite fler båtar.

Även mäktiga berg ser vi.

Ljuset den här kvällen är helt fantastiskt.

Vi tar en sväng in i Billefjorden för att titta på Nordensköldbreen.

I en här fjorden finns även den övergivna ryska gruvbyn Pyramiden.

Det är en otroligt fin kväll och solen verkar punktmarkera glaciären.

Fina linjer i glaciären.

Här finns också några jaktstugor.

Vi kommer närmare glaciären.

Den är riktigt mäktig.

Ser du den lilla ljusa fläcken längst ner i det mörka bergspartiet? Det är en isbjörn, det är ungefär så här som det ser ut då man upptäcker isbjörnarna.

Syns nog inte alls om man inte förstorar.

Jag kan inte låta bli att beundra hur stormfågeln ofta flyger med ena vingen nuddandes vid vattenytan.

I väntan på att komma lite närmare glaciären och den lilla isbjörnspricken så beundrar jag naturen runt omkring.

Vi närmar oss björnen men han sover så lugnt och fint där.

Han vänder lite på sig men sover vidare.

En sista blick mot isbjörnen.

Under vår middag kommer det en till isbjörn hit, matsalen tömdes på ett ögonblick och jag hann med att se den andra björnen men han försvann snabbt bakom en bergknalle innan jag fick någon bild på den.

Kvällen sänker sig över breen och vi lättar ankare och går mot Longyearbyen.