Solförmörkelse

Hörde på radion i morse att det skulle bli solförmörkelse i dag. Typiskt att vi ska ha mulet i dag då, var min första tanke. Satte mig i stället och gjorde i ordning en fågelmatbehållare som jag sett på TV att man kan göra av en hink och ett extra lock. När den var klar gick jag ut för att hänga upp den och ser att det kommer en sol uppklättrandes borta vid horisonten.

In efter mina specialfilter för att se om det syntes något av solförmörkelsen och det gjorde det. Så här såg jag den.

Tack Inger för de bitar av röntgenfilm, som jag fick av dig efter förra förmörkelsen, som jag nu kunde hålla framför kameran.

Hägrarna i Solna.

Tyckte att det var dags för ett besök vid hägrarna, var ganska länge sedan jag var dit. Många hägrar hade samlats vid vattenhålet i dag, räknade dem och kom fram till 52 stycken.

Många hade också samlats där för att titta och fotografera, och nu när vi hade strömming med oss som arvode till modellerna, samlades det ganska många på platsen.

Mutade med så gott arvode poserade hägrarna villigt för oss.

Fast en del var lite blyga och kikade under lugg.

Har man varit till frissan och fixat frisyren så är det inte så dumt att bil fotograferad.

Andra tyckte det var ganska så kallt. Det syntes på långt håll att den här hägern tyktes säga "Jag fryser!".

Den här saknade nog långkalsongerna. 

Även små hägrar måste gå i skola. Lektionen i dag gick ut på hur man gör för att få ströming utan att anstränga sig.

Hoppsan, vart tog näbben vägen?

Du kan väl dela med dig lite!

Fast jag menade  inte sååå lite!

Lite kallt om fingrarna att fota fåglar på vintern så en fika vid Gröna stugan satt inte ivägen efteråt. Den här "snoggisen" snögåsen (nej jag sa inte smörgås)  låg i trappen ner till stugan och där tyckte den att den låg bra.

Någon som vet var jag är?

Har i dag ägnat mig åt det något tidsödande nöjet att skanna diabilder. Fick över en hel drös med diamagasin efter min far, lovade att skanna dem men har inte kommit igång förrän nu. Har hittat många guldkorn, inte så mycket fotomässigt men desto fler för minnet. Skannar, tittar och minns.

Men ibland sviker minnet. Det enda jag kommer ihåg om den här bilden är att det är en semester på tidigt 60-tal. Det är jag som tagit bilden med min pappas kamera. Snygga ledningar, eller hur?

Men var är det någonstans? Är det någon på fotosidan som känner igen fyren? Jag vet att den ligger norr om Stockholm eftersom vi är på väg upp till min morfar i Puoltikasvaara. ( ligger norr om Gällivare) Tror att fyren kan finnas någonstans vid Höga kusten.

En kort resa är också en resa och rådjuren har det inte lätt nu.

Som sagt även en kort resa är en resa. Åkte i går till Hedesunda för att hälsa på svärmor. Solen lyste med sin frånvaro men det fanns desto mer med snö. På vägen upp stannade vi till i Gysinge. 

Dalälven är lika vacker på vintern som på sommaren, kanske ett snäpp finare så här års.

Jag slank in på hantverkshuset och slank ut med ett nyförvärv att ha på huvudet.

I Hedesunda var det också gott om snö och vallarna var höga och bra att kunna stödja sig mot för en gammal och lite vinglig hund. Hon tyckte det var lite läskigt att gå där och inte kunna se över snökanten.

Massor av snö, så mycket så det var svårt att se skogen för alla träd.

Rådjuren har det inte lätt nu. Den här lilla hinden försvann nästan i den djupa snön.

Inte lätt att hitta mat och den lilla mat den hittar förbrukar den nog genom att ta sig fram i snön.

Såg på TV att viltvårdarna lägger ut ensilagebollar, hoppas att den här lilla hinden hittar en sådan.

Avslut

Alla resor har ett slut, även den här. Snart är det dags att packa väskorna för sista gången och åka till flygplatsen. Men först hinner vi med lite till.

På väg hem från Bhaktapur upptäcker Pia att det hänger en massa djur i träden. Det är inte så långt från vårt hotell så jag tar kameran och traskar dit. Kommer till en liten park med många träd och i alla träden hänger det massor av flygande hundar.

De ser ut att ha det skönt där uppe i solen. När det verkar bli lite för varmt vecklar de ut vingarna och luftar sig lite.

En del ser sig lite yrvaket omkring, andra verkar sova hela tiden.

När de luftat sig klart sveper de sina paraplyliknande vingar omkring sig och somnar om. Verkar vara en behaglig tillvaro, fast något jobbigt att sova upp och ner.

Det är inte bara flygande hundar som bor i den parken, upptäcker efter en liten stund att jag är iakttagen. Vänder mig om och hittar den här lilla varelsen.

En liten ekorre bor där också, såg sedan att de var flera, men det var den här som var modigast och som jag fick komma ganska nära.

Kvällen kommer och det är dags för avskedsmiddag. Kan det här vara en uppmaning till oss att ha riktigt kul? 100% Pure Fun, fast med en liten pekpinne att dricka förståndigt.

Se bara så förståndiga vi är, muggarna är t.o.m vända upp och ner.

Vi behöver inte ens dansa själva får både dans och sångunderhållning.

Men vad är det Stefan försöker göra? Det ser ganska invecklat ut.

Mat fick vi också, är man i Nepal så är det Dal Bath som serveras. Som förrätt fick vi popcorn. Vi fick även liten skål med risvin, låter oskyldigt men det var starkt. Väldigt starkt.

Efter allt det roliga så kommer finalen, dags att göra rätt för sig. Får hoppas på att vår guide har tillräckligt med pengar så att vi slipper diska. Ser lite snålt ut.

Hmm, får nog plocka fram reserven.

 Så kommer vi till det allra sista på resan, hemfärden. Efter en god natts sömn, en riklig frukost och kanske en sista promenad i omgivningarna är det dags att bege sig till flygplatsen i Kathmandu. Om vi upplevde att kineserna var krångliga med sina kontroller i Tibet så var det inget mot vad nepaleserna har lyckats åstadkomma på flygplatsen.

Först köar vi in i flygplatsbyggnaden, där röntgas alla väskor och vi kroppsvisiteras innan vi får gå till incheckningsdisken. Vid den disken blir vi ombedda att fästa en liten tag från flygbolaget på handbagaget. När vi fått checka in, efter en massa bestyr med att samla in passen och dela ut dem igen, kan vi äntligen ta rulltrappan upp till avgångshallen..... Trodde vi ja! Först ska en vakt kolla att vi verkligen har satt på en tag på handbagaget sedan får vi åka upp med rulltrappan. Där ska utresehandlingarna fyllas i och sedan kan vi gå igenom passkontrollen.

I avgångshallen passar vi på att göra av med de sista nepalesiska slantarna. Personalen har tydligen koll på oss för en dam kommer fram och berättar att det är dags att gå till utgången nu. Där är det en ny röntgen av handbagaget och kroppsvisitering. Jag tror att nu är det bara att skynda iväg till gaten, men blir stoppad av en vakt som vill kolla min tag. Jag har ingen stämpel på den, han pekar på en disk dit jag ska gå för att få mitt handbagage undersökt. En disk för män och en för kvinnor. Vakten som är kvinnlig på den kvinnliga sidan går igenom alla väskor minutiöst. Öppnar och kollar varenda fack som finns och i min kameraryggsäck finns det många fack. Sedan kan jag få gå fram till vakten som kollar tagen igen och nu får jag godkänt.

Skyndar så ut till gaten för nu är jag sen och lite orolig att inte hitta för jag är den allra sista från vår grupp. De andra har redan åkt ut till flygplanet, men det var ingen fara, vid flygplanet stod alla och köade. Nu var det dags för  koll av väskorna igen och även ny kroppsvisitering. Undrar just vad de trodde att vi hade kunnat hitta och stoppa på oss på bussfärden ut till flygplanet.

Flygresan går bra och det är så vackert att få se Himalaya från ovan. Vi mellanlandar i New Delhi och ska bara checka in för att få våra boardingkort.....tror vi. Personalen från de flygbolag vi åker med är inte där. Vi ber dem att ringa efter dem så att vi kan få gå till loungen istället för att sitta i den här lilla vänthallen.

Ont om stolar är det så vi slår oss ner på golvet och det blir en lååång väntan på flera timmar innan vi kan få checka in.

Timmarna går och vi får sedan en behaglig flygresa till Heathrow där vi ska byta igen. Men ett litet orosmoment var det, när vi landat i London fick vi inte gå av planet utan alla ombads att sitta kvar på sina platser. Efter ett tag kom det två poliser in, de ledsagades av flygplanspersonal och försvann längst bak i planet. Kom sedan ut med en person som tydligen hade något otalt med lagen. Vi fick inte veta vad det rörde sig om och får väl bara hoppas på att det inte var någon terrorist. Lite obehagligt var det.

Lite väntan hade vi i London men på den flygplatsen finns det så mycket att göra så tiden gick fort. Tur var det för nu hade jag klarat mig hela resan utan att bli sjuk ända tills nu. Hade inga problem med tidsanpassningen hemma sedan eftersom jag sov i feberdrömmar i två dygn.

Tackar alla mina medresenärer och guider som gjorde resan till en så fin upplevelse, en resa som jag aldrig kommer att glömma. Tackar även alla som följt min blogg och önskar er en....