Sverigeresan

Sommar i Sverige. Då vill inte jag åka utomlands för det är så vackert i vårt land  t.o.m om man bara stannar till vid vägkanten för att sträcka på benen så ser man hur fint det är, som här vid sjön Aspens strand.

Resan den här gången gick norrut och som första stopp skulle vi titta på platsen där min man bott som barn men där var det inte mycket att fota, det mesta var borta. Helt jämnat med marken och man kunde knappt se var husen stått en gång. Som kompensation stannade vi till i Fagersta för att beundra Kolbäcksån.

Där kan man slussa om man kommer med båt.

Bredvid kanalen ligger Västanfors hembygdsgård, den är väl värd ett besök.

Ekomagasinet byggdes kring år 1880 för att förvara spannmål åt Västanfors herrgård. Här finns idag en handelsbod/museibod med försäljning och utställningar.  På översta våningen finns ett teatermuseum.

 Vår resa gick vidare och nästa bensträckarstopp blev strax utanför Norberg. I Norberg föll vi inte för frestelsen att slinka in på Elsa Anderssons för en fika eftersom vi visste att på vårt natthärbärge väntade afternoon tea. Istället så stannade vi vid Kärrgruvan.

Inne i det där huset finns ett enormt Polhemshjul, där inne härskade getingar så jag avstod från att föreviga det med kameran. Men jag kan berätta att hjulet var stort med sina 47 meter i omkrets. Det vattenhjulet var i bruk fram till 1920.

Så här såg det ut då det begav sig.

Vattenhjulet drev en lång stånggång, en slags tidig kraftledning. Ett elegant och enkelt sätt att överföra kraft från ett långt bort beläget vattenhjul till gruvans maskiner.

Men efter att ha varit kulturella så började det kurra i magen och vi hastade vidare till dagens slutmål.

Garpenbergs herrgård.

Efter att stillat magknorret så kändes det som en promenad var nödvändig om det skulle bli någon plats kvar för kvällens middag. Det natursköna och även historiska området var skönt att vandra runt i.

På andra sidan ån och den lilla bron hittade vi en kägelbana. Den måste testas och trots att klotet inte var helt runt så gick det riktigt bra.

Ända fram till 1911 var bruket här i Garpenberg igång och många fina föremål och byggnader  finns kvar att titta på.

Gubben i grindstolpen tyckte jag såg charmig ut med sin mustasch.Fast den mest charmiga var nog vakthästen framför Sparbanken. Han gick där helt lös och betade, när han sedan var mätt traskade han hem helt själv.

 Men nu är det dags för en liten fördrink i parken och sedan middag.

Bounty är i stan.

På väg hem från landet fick jag se en skönhet ligga vid Skeppsbrokajen.

Livets efterrätt!

Innan jag hade barnbarn så hörde jag ofta hur andra berättade om sina barnbarn och  kallade dem för "Livets efterrätt" och nog had de rätt. Det är härligt med barnbarn.

Försöker att inte plåga andra med berättelser om om hur fantastiska mina barnbarn är men ibland svämmar glädjen över lite grann och jag måste få berätta för alla hur mysiga de är. Ställer t.o.m upp framför kameran ibland.

Här har vi Tilda i dubbel upplaga.

På vår källardörr har vi en tavla som vi skriver upp inköp på, ibland  bland vitlök och socker,  hittar vi små meddelande från barnbarnen där och de här två från Linnea och Tilda vill jag aldrig sudda ut.

Tack underbara ungar för att ni finns. Puss på er!

Husmåsen

Eftersom mitt liv just nu är sorgligt tomt på  hund, katt, chinchilla eller något annat trevligt husdjur så får jag hålla tillgodo med vad som i naturen bjuds och då är väl inte en husmås ett dumt allternativ.

Han, eller om det är en hon, kommer och landar först lite försiktigt på hustaket.  Kollar in om det möjligtvis finns några Mariekex nere på verandaräcket. Kexen är egentligen till ekorren som brukar komma på besök.

Sedan blir det lov runt och en närliggande tall är nästa utkiksplats, fast där är det lite svårt att hålla balansen.

Han hamnar på backen och jag ser honom genom spjälorna i verandaräcket spatserandes närmare och närmare.

Fast första gången han kom på besök var han lite blyg och försiktig så det blev en utkiksplats från parabolantennen också, sedan dykning ner mot de hägrande kexbitarna.

 Tydligen är kex godis för en mås men ganska svårfångad.

Bitarna flyger än hit och än dit, men skam den som ger sig.

Nu är det inte bara en glups mås och söt ekorre som jag får besök av på min veranda. Den här stiligt metalliclackerade skalbaggen gjorde ett besök också, fast han var inte ett dugg intresserad av kexen. Men hans färg skulle nog göra sig bra på en bil.

Min husmås var däremot väldigt intresserad av skalbaggen, men väldresserad som han är så fick baggen vara ifred. Men nog ser han bra sugen ut.

10 år med Fotosidan.

Tänk vad tiden går fort. Tycker inte alls det var så länge sedan jag var inne på Utsidan.se och upptäckte att en alldeles ny sida öppnat, nämligen fotosidan. Eftersom jag så långt tillbaka jag kan minnas har varit intresserad av foto så kändes det väldigt naturligt att skynda mig in där och bli medlem. Jag blev medlem nummer 1011, alltså den elfte medlemmen som anmälde sig.

Det fanns inte många bilder där då men kommer ihåg en av de första, och om jag inte minns fel så var det Christer Lind som lagt upp den och den föreställde en tomte som gick över gräsmattan på Ålstensängen i Bromma.

Snart började det droppa in lite fler bilder men det var inte fler än att jag hann med att se alla och även att läsa alla kommentarer. Var jag bortrest en vecka så var det inte heller något problem med att hinna se alla bilder som kommit in under veckan. Det tog ett litet tag innan jag vågade mig på att själv kommentera någon bild men efter att ha blivit glatt påhejad i forum så tog jag mod till mig och skrev lite kommentarer. Ändå längre tid tog det innan jag vågade mig på att lägga in någon bild men flitigt påhejad av min dotter så kom strax den första uppladdningen av bild även för mig.

Fast nu vet jag inte riktigt om jag vågar visa den igen.....Jag hade inte fått kläm på det där med den lilla knappen på min nya digitalkamera. Den knappen som det var en liten blomma på. Den kan man väl inte använda då man fotar annat än blommor...........hmmm.

Hade varit bra om jag innan getingen flög sin väg hade förstått vad den var bra för. Der här är i alla fall min allra första bild här på fotosidan. Den är tagen med en Sony kompaktkamera och den kameran hade HELA 3 megapixel.

Hör och häpna så fick jag en hel del kommentarer och alla var väldigt vänliga dessutom. Minns att någon ville döpa bilden till "Vespa jorden runt".

Sedan dess så har mina kameror vuxit i storlek och även i pixelstorlek.

Mycket trevligt och roligt har jag fått vara med om tack vare Fotosidan. Extra glad blev jag då min bild kom med och fick hänga på den första fotomässan i Nacka och även då jag kom med i Fotosidan Magasin.

Jag har fått många nya vänner. Flera av dem har jag även träffat i det verkliga livet, andra känner jag bara via nätet. Har jag fått några ovänner så är jag lyckligt ovetande om det.

Det är även Fotosidan som gjorde mig till en bloggare.

Tack Fotosidan för alla trevliga år.................blir det tårta på ert födelsedagskalas!