भक्तपुर - del två.

Bhaktapur är gammalt och även välbevarat och det är svårt  att säga vilket som är den största sevärdheten. Det finns många religiösa byggnader och statyer. De här är tillängnade Juno och är en hyllning till kvinnan.

Den här statyn var lite speciell, svårt att beskylla den för att vara vacker, färggrann var den åtminstone.

Det mest välkända fönstret i Bhaktpur, kanske i hela Nepal är Påfågelfönstret.

Mitt emot påfågelfönstret går vi in för att se hur de tillverkar papper. Massan som ska bli papper samlas upp i ramar...

...som sedan ställs för torkning i solen.

Nere på gården håller de på och ställer ut nygjorda krukor för tork, även ris i fint mönster ligger där på tork.

Kan det här möjligtvis vara deras arbetsledare? Hon ser ganska bestämd ut.

Av pappret görs det bl.a vackra kort. Bakom sig har de snygga tapeter i intressant mönster.

Även färgglada masker görs det här.

Längst ner i huset är det en butik som säljer det som tillverkas. Den här boken är inte till för vem som helst.

När alla handlat färdigt vandrar vi vidare. Träffar på en som sitter och målar Tankas.

En liten flicka som prövar lyckan bland offergåvorna.

Vill man testa något starkt att äta går det bra hos den här mannen. Försäljaren blandade ihop olika saker och rullade in i ett blad. Männen som står här sa att det var väldigt starkt och när de åt sitt lilla bladpaket blev de alldeles röda i munnen. De avrådde oss från att testa, så jag lät bli.

Trevligast på resor är alla människor man kommer i kontakt med. Oftast får vi prata med händer och gester eftersom vi inte kan varandras språk, men så gott som alla möten är väldigt trevliga.

Lite sevärdheter hamnar på bild också. Här är Nayatopola, ett fem våningar högt tempel som troligtvis är tillägnat en mystisk gudinna. Templet lät byggas år 1708 av kung Bhupatindra Malla. För att inspirera befolkningen till att hjälpa till med bygget så bar kungen själv de första tegelstenarna till platsen. Ett lyckat påhitt, för enligt legenden bar sedan invånarna i Bhaktapur allt byggmaterial till templet på bara fem dagar.

Templet vaktas av fem par stenfigurer. De nedersta figurerna föreställer Jai Mal och Patta, som var två berömda brottare och de ska symbolisera styrkan hos tio vanliga människor. Varje figurpar symboliserar sedan tio gånger större styrka än de närmast nedanför.

Otroligt vackra träsniderier håller uppe taken på templet.

Nog är det bekvämt att vrida på kranen och det kommer ut rent fint vatten som går att dricka. Alla har inte den förmånen. Att få hem vatten här kan vara ganska tidsödande och även jobbigt. Ser att vattnet inte är så rent eftersom det ligger en silduk på krukan.

Sedan ska vattnet bäras hem.

Husen här är vackra men säkert inte så praktiska om man ska bo där.

Vinkar åt en söt liten flicka innan vi går och äter lunch.

Här ska vi äta, på Café Nyatapola.

Högst upp har vi fått bord.

Efter lunchen styr vi stegen mot det kungliga palatset. På torget framför palatset har ett Bollywood filmteam satt igång med en filminspelning.

Fullt med folk samlas runt filmteamet, några står i vägen och regissören lyckas få dem att flytta på sig. Han vill ha ett av templen som bakgrund åt skådespelarna. När han just rensat upp platsen, då tågar vår nepalesiske guide fram, viftandes med sin flagga, och uppmanar oss att följa efter. Känns lite pinsamt  och regissören verkar sucka lite uppgivet. Vår guide tyckte antagligen att han var viktigare än en filminspelning.

Vi får inte komma in i själva palatset och inte heller fotografera på många ställen där men den här gamla damen lät sig villigt fotograferas. Visst är hon söt?

Det kungliga badet, som är omslingrat av ormar, får vi fotografera. Även om man inte är ormrädd så lockar det inte till något bad i det här vattnet.

Dags för återresa till Kathmandu och åter igen åker vi genom ett mycket vackert landskap.

Alla odlingsplättar har tagits tillvara.

Här är det också skillnad på fattiga och rika. Kåkstaden framför hyreshusen ser inte så inbjudande ut.

भक्तपुर

Vi tar en liten tur till newarstaden Bhaktapur (skrivs så här på nepali भक्तपुर) som var huvudstad i Khatmandudalen under 1300 till 1500-talet. Bussen åker genom ett vackert landskap där risskörden är i full gång. Även här i staden syns det att det är skördetid, för på väldigt många ställen så ligger det ris utbrett för torkning. Hönorna passar på att förse sig av de nya godsakerna som dykt upp.

På en del ställen är det nästan lite svårt att ta sig fram.

Jag tycker att det är spännande att se hur de arbetar med skörden på gammalt vis.

För mig blev det som ett skådespel men jag antar att de här kvinnorna och männen inte håller med mig. De skulle säkert föredra ett mindre arbetskrävande sätt att få in skörden på.

Här vaktar jag! Den hunden såg ut att ha tagit sin uppgift på allvar.

Sköter man sitt jobb, så kan det sedan komma en belöning. Slaktaren verkar vara populär bland stadens hundar.

Även högt uppe på hustaken är det skördearbete. Här är vi uppe på fjärde eller om det var femte våningen.

Byggnadsarbete på gång. Jag är imponerad av byggnadsställningen till höger. Det här är också högt uppe på ett hustak.

Vi har hela förmiddagen på oss och hinner gå runt en hel del.

Ska man hinna uppleva hela staden så får man nog tillbringa flera dagar här, en förmiddag räcker inte långt. Jag har varit här förut men upplevde nya saker och platser denna gång. Det finns många gränder att upptäcka. En del så djupa och trånga att solen aldrig når ända ner och fukten kändes ända ut på gatan utanför. Ändå var det här en varm och solig dag.

Då är det säkert skönare att ta igen sig i solen.

Eller varför inte charma till sig en karamell av någon turist.

Den här lille killen snappade blixtsnabbt åt sig karamellen, men hade ett fasligt sjå med att få av pappret på den.

Sedan ska vi titta på hur tillverkningen av handgjort papper går till, men det får bli i morgon.

Pashupatinath

En plats som man inte bör missa då man är i Kathmandu är  Pashupatinath. Det är Nepals heligaste hinduiska tempel och platsen där begravningsceremonier och kremeringar äger rum.

När vi åt lunch inne i stan såg vi många rovfåglar som cirklade runt, jag gissar på någon sort av glada. Nu fick vi veta hur det kom sig att de håller till här. Såg att floden inte är det trevligaste stället, jag skulle inte vilja ta ett bad här.

Sopor dumpades vid alla flodstränder och här seglade mängder av fåglar runt på jakt efter något ätbart.

Samtidigt som folk slet med sopåtervinning.

Floden som rinner igenom kremeringsområdet heter Bagmatifloden och är en biflod till Ganges.

Över Bagmatifloden går en bro, den delar av begravningsområdet på så sätt att på ena sidan tas de rika om hand och på den andra får de fattiga hålla till. Det här är de rikas sida.

En ceremoni har just börjat när vi kommer.

Det är bara de manliga släktingarna som får vara med.

Det är väldigt viktig i hinduiska familjer att få en son, eftersom det är sönerna som sköter om begravningsceremonin. Här går sönerna sina tre varv innan prästen tänder elden.

Efteråt petas resterna ner i floden.

Floden ser inte så trevlig ut med allt skräp som flyter omkring.

Det hindrar inte folk från att tvätta kläder och även sig själva i det smutsiga vattnet. Ser även hur folk samlar in rester av veden från det som inte helt brunnit upp vid kremeringen.

Vi går över till den andra sidan där de fattiga håller till.

Det är ett myller av folk och även kö för att få genomföra ceremonierna. På nedersta trappsteget vid vattnet sitter nu sönerna till den avlidne och får sitt hår avrakat.På tempelområdet får inga ickehinduer vistas men på andra sidan floden får vi vara.

Här håller också ett antal heliga män till. De vinkar glatt till turisterna och vill väldigt gärna bli fotograferade. Inte gratis förstås.

På en liten rundel nere vid vattnet sitter en präst som tar emot de sörjande och genomför en del ritualer. Som tack får han lite gåvor.

Hela templet är tillägnat guden Shiva och runt omkring finns en hel del byggnader till hans ära.

I en av byggnaderna sitter den här mannen och väver, eller snarare flätar.

De heliga männen gör allt för att tjäna en slant på att bli fotograferade.

Ibland lyckas de också.

På väg tilbaka till bussen håller de på med något bygge. Jag tycker det ser slitsamt ut.

Kan vara läge med en Everest efter det här besöket.

Swayambhunathstupan

När man är i Kathmandu får man inte missa att besöka Swayambhunathstupan. Den ligger på toppen av en kulle och syns på långt håll.

Kullen heter Kathmandu Valley.

Platsen kallas även för Monkey Temple och det är lätt att förstå om man kommer hit, för det vimlar av apor här.

Aporna förser sig frikostigt av offergåvorna och jag tror nog att de får det, eftersom aporna anses vara heliga. De kollar gärna in turisternas väskor också om de bara får tillfälle till det.

Det är oklart när stupan byggdes men det lär ha funnits någon form av religiös byggnad på den här platsen redan för 2000 år sedan. Det finns flera tempel och många religiösa monument och minnesmärken här uppe.

Det är inte alla som kan läsa.

Jag var här för elva år sedan och inte mycket har förändrats sedan dess, förutom att försäljarna har mångdubblats.

Fick lite känsla av "Månglarna i templet" när jag såg det. Man kan tro att det går att gå in i stupan, men så är det inte. Den stora vita rundeln, som ser ut som en marängtårta, är en jordhög och längst inne i den lär det finnas en liten relik av Buddha. Ovanpå reser sig toran med Buddhas vaksamma ögon.

Ser att det finns fler vakande ögon, de här männen stod uppe i ett fönster och beskådade det som hände under dem.

Några skickliga hantverkare håller också till här uppe.

Kathmandu ligger liksom i en gryta med Himalayas bergstoppar som fond. Därför har luftföroreningar svårt att blåsa bort och luften är ofta fylld av dis. I dag är det en ganska skaplig dag ändå för vi kan skymta bergen i bakgrunden. Andra dagar ser man nätt och jämnt ner till staden.

En sista blick på utsikten innan vi far vidare till nästa stora sevärdhet.

Flaggor

Nepals flagga är nog den enda nationsflaggan i hela världen som har den här formen av två vimplar. Tidigare var det två skilda flaggor, där varje vimpel stod för var sin del  av ätten Rana som tidigare styrde Nepal. Månen i den övre delen av flaggan står för kungahuset och solen i den undre delen står för premiärministern. Den röda färgen symboliserar seger i strid och även färgen på nationalblomman rhododendron. Den blå bården står för fred.

På en del hus i staden syns en flagga med färgerna ,blå, gul, röd, vit, orange + (en för ögat osynlig) blandning av dessa färger. Längst ut på flaggan finns ett vertikalt band med dessa färger.  Det är den buddhistiska flaggan och visar att i det huset bor det buddhister.

På den här bilden finns det en sådan flagga, tittar man noga så sitter den på det vita huset till höger.

Tibet har också en egen flagga, men den är förbjuden i Tibet, där får bara den kinesiska flaggan vaja. Den såg vi först när vi kom till Kathmandu. Så här ser den ut.