Man får skratta...

...eller le lite grann i alla fall.

Tog en promenad i ett morgontidigt Stockholm, någon hade lämnat sin kaffemugg på ett med texten passande ställe tyckte jag.

"Ta för dig flicka! Räds ej morgondagen! Tag allt du vill av glädje och skratt"

Richard Le Gallienne, sa dessa visa ord.

Välja väg.

Ibland smalnar vägen, eller stigen av,  med ett rejält hinder på vägen dessutom.

Det kanske bara är så att man måste välja åt vilket håll man ska gå. Ta sitt beslut.

Återkomst

Ibland känns det som om livet tar paus, t.o.m stannar upp helt, men konstigt nog så fortsätter det ändå. Var nog bara jag som klev åt sidan ett tag. Allt annat forsatte som om ingenting hänt.

Men som tur är så finns det levande änglar och andar som håller en under armarna och hjälper en vidare, och så en dag händer det något och man ser att världen är kvar. En källa att hämta kraft ur.

Lite symboliskt med en bild på Ingmo källa.

Flödet vid denna källa är 50 liter/sekund, så mycket friskt gott vatten att stärka sig med finns det där.

Till minne av Annica!

Till min älskade dotter.

Jag kan inte dikta så jag lånade Karin Johanssons ord, de är nästan som jag känner.

Fast i dag regnar det och det känns skönt, vädret stämmer bättre överens med tomheten. Jag kan inte förstå att det här är sant, det måste vara en ond dröm.

Hoppas du kommit till en bättre värld och blivit mött av din mormor.

Lägger in Annicas sista dikt här.

Vakna mamma!

Vakande mitt i natten av att min dotter stod utanför mitt sovrumsfönster på landet och frågade om jag ville se uggleungarna. Jag var väl inte helt vaken men svarade; ja! Kom ut då, fick jag till svar. - Men jag sover, blev mitt svar...först. Sedan tog det nog inte många sekunder innan jag vaknade till ordentligt och hoppade i stövlarna och var ute och traskade efter dottern ut i skogen.

Har väntat på det här i sju (7) år, då vi först upptäckte att vi har ugglor som häckar på tomten. Men de är inte så lätta att se, eftersom de är som mest aktiva då det är för mörkt för att upptäcka dem eller då vi sover. Nu hade de fört sådan liv så min dotter vaknade och föjlde ljudet och plötsligt så sitter det en liten uggleunge där i en av tallarna.

Klart jag traskade in igen efter kamera, stativ och blixt och fick några bilder.

Det går tydligen bra att fotografera ute bland myggen, utan myggmedel och iklädd endast pyjamas och stövlar...:)

Jag flyttade mig en bit för att få en annan vinkel på uggleungen.

Då ser jag mellan stammarna att det är två ungar som sitter där och iakttar mig.

Uggleungarna ser ut som som om de sover, men tydligen inte för de följer alla rörelser med blicken.

Gissar på ungar till kattuggla, efter att ha rådfrågat både fågelbok och några vänner, men är inte helt säker så jag vore väldigt tacksam om det är någon som vet vad det är för uggleungar som vi har på vår tomt och även vill berätta det för mig.