Snart dags för safari

Eftersom vi reste till Namibia några dagar före de övriga i gruppen så fanns vi redan på plats när de anlände. Spännande att se vilka våra blivande medresenärer var.

Välkomstkommiten var på plats, t.o.m hundarna var där för att se vilka som kom.

Vicki filmade det hela

och Brian tog det lungt med en drink.

Efter en kort vila blev det en tur ner på stan för lite shopping.

Innan kvällens middag presenterade våra lokala guider, Festus och Douw,  planerna inför safarin i Namibia. Därefter avnjöt vi  en härlig middag där huvudrätten var lagad på det inhemska köttet kudu.

De som hade rest i ca 30 timmar hade inga problem att somna den kvällen även om det nu var spännande att komma iväg på safarin.

Jag vaknade som vanligt till fågelsången och även en överraskning. Olive Grove grattulerade på födelsedagen med champagne i vackra glas. Efter frukost så packade vi våra prylar, de och även vi packades in i våra specialdesignade Land Rovers.

 Fast speciellt packat blev det inte, gott om plats så att alla fick fönsterplats. Bra om man ville fotograf                   Vicki filmade det hela

Genomgång av dagens resrutt.

Olive Groves ägare Roger vinkade farväl. Ser han ledsen eller lättad ut?

Så är vi äntligen på väg.

Windhoek

Vaknade redan före soluppgången och låg och lyssnade på fågelkvitter och hur staden också vaknade. Åt en god frukost i afrikansk stil och tog sedan en promenad.

Här är köket där all god mat på Olive Grove tillagades.

Windhoek, vi fick lära oss att det ska uttalas som Winthock, fast på det lokala spårket nama-damara: /aë//gams, där snedstrecken är klickljud, trots intensiv övning så lärde jag mig inte att få fram dessa klickljud på rätt sätt. Windhoek är ingen stor stad 313.000 innevånare. Den vackra stenkyrkan besökte vi och även några museum som visade afrikansk historia.

Stenkyrkan

Fick också en förklaring till varför vi inte såg några brevlådor vid husen, posten hämtades tydligen i dessa postboxar som var utplacerade inne i stan.

Innan jag for hemmifrån läste jag i tidningen att den största smittspridaren i samhället var handtagen på kundvagnarna och det var tydligen fler som läst det och tagit fasta på det och även gjort något åt problemet.

Vi fick information om att brottsligheten inte var så stor, men det kanske är i förhållande till hur den är i Johannesburg och Sydafrika, för nog fick vi intrycket av att det gällde att skydda sin egendom. Alla hus var inhägnade av höga murar med elstängsel, taggar eller glaskross på krönet.

Mycket vakter fanns det på många ställen även vid bankomaterna, så vi kände oss trygga.

På alla tomter var det dessutom en eller flera hundar som vaktade. En del väldigt söta och nyfikna, men klappa vågade jag inte.

Fast intill en tomt såg jag något väldigt gulligt, tyvärr var de väldigt skygga och brukar inte vara så lätta att få syn på. Det stora objektivet med stabilisator var hemma på hotellet men jag tror att man kan se lite av dessa klippdassie ändå.

Åter tillbaka på Olive Grove fick vi höra att det var inga säkra områden vi promenrat runt i, ett engelskt par hade strax innan blivit rånade, de hade inte följt rådet om att inte ta med handväska och blev av med reskassa, kreditkort, pass och kamera. Inte så underligt att engelsmannen som sitter där i matsalen och ser tämligen bedrövad ut.

Ägarens tre charmiga hundar var duktiga på att tigga och det ser ut som en av dem var ganska framgångsrik på det, trots vädjan om att inte mata dem.

När vi sedan efter en innehållsrik dag kröp till kojs så fann vi små söta meddelande på sängarna.

Afrikaresan

Lovade en reseskildring av vår resa i södra Afrika. Eftersom det var total avsaknad av både mobiltäckning och internet på de ställen vi var så kommer den nu. Ska beta av den dag för dag med ord och bilder därtil, med start för ankomstdagen.

Efter en lång men bekväm flygresa från Arlanda med kort studs i London så vaknade vi med soluppgång över Sydafrika. Efter en god frukost landade vi i Johannesburg. Där hade vi några timmar innan vårt plan till Namibia och Windhock skulle gå. Tur var väl det för damen i disken där vi skulle få våra boardingkort valde att gå på fikapaus i en timme istället för att lämna ut dem. Det var bara att sätta sig och vänta. Väl igenom pass och boardingkontroll så stod välkomstkommiten och väntade på oss, tjusiga i sina fägglada kläder.

Tur hade vi också att vi slapp den här kön till flygplanet, vårt plan var något mindre och med kortare kö. Snarare ingen kö alls eftersom det på tavlan uppgavs en helt annan gate än den som vi skulle gå ut genom. Tur att vi frågade och hamnade rätt.

Så lämnade vi Johannesburg för sista ertappen mot Namibia.

Flög över oändliga områden av ödemark där det enda som syntes uppifrån var en lång  lång väg. Men så uppenbarade sig en landningsbana och där skulle vi ner.

Äntligen framme efter ca. ett dygns resande.

Nu var det bara en kortare bilfärd till vårt lilla hotell Olive Grove.  Inne i stan passerade vi det här vadstället. Det var regnperiod och alla var så glada över det regn som hade kommit, men för oss så var det lite konstigt med varningsskylt för gupp nedåt istället för alla gupp för farthinder som vi har i Sverige.

Olive Grove var ett charmigt ställe med väldigt speciella rum. Se bara.

Bakom sängen, badkar och handfat i samma stil som övriga rummet.

Ja, och varför slösa på dörr till toaletten...:)

Tog sedan en liten vilostund under regnvädret, för att därefter ta en promenad in till stan. Men kameran fick stanna hemma på grund av rånrisken.

Fortsättning följer.

Mot Afrika

Nedräkningen är över och nu drar jag mot sydligare trakter. Tre veckor i Afrika ska bli riktigt spännande, inte något av de vanliga resmålen som jag brukar dras till, men omväxling kan vaar kul. Kanske hittar jag pingviner även där, pälssälar lär det finnas på Skelettkusten iaf.

Återkommer med reseberättlese efter hemkomsten,eftersom jag inte kommer att ha någon internetanslutning där jag är.

Biltvätt

Har gått här några dagar och funderat över vem som har försökt göra ett konstverk av min bil. Eller om det möjligtvis var någon som tyckte att den var alltför smutsig och ville påpeka att det var dags för tvätt nu. Ett tag funderade jag på om det kunde vara några barn som varit upp på vår uppfart och testat sina konstnärliga talanger.

Hade aldrig kunnat ana hur det låg till, men kom på lösningen i dag. Tyckte det var ganska så kul och även lite ovanligt så jag gick ut och tog några bilder på konstverket.

Lägger in bilderna här och det kan vara dags för en liten gissningstävling. Priset får bli äran och någon kommentar på bilder, kommer ingen på vem som skapat konstverket så ska jag berätta det i morgon.

Här är förarsidan, först var det bara märken på framdörren, men i morse så hade även bakdörren fått lite utsmyckning.

Andra sidan är så här vacker.

Batill är det också fint, även nummerplåten har även märken men ville inte skylta med vad jag har för nummer på min smutsiga bil, men den känns nog igen ändå på sin ovanliga utsmyckning. Så vinka gärna om ni ser den...:)

Fin även på nära håll.