Iona, fler får än människor.

Vår första landstigning på resan blev till Iona och en mycket lugn sådan. Havet låg blankt och fint och vinden smekte våra kinder. Våra zodiaker tog oss smidigt i land och vi fick vad som kallas "en torr landstigning", alltså överdragsbyxor och stövlar kunde vi lämna i hytten om vi ville.

Iona är en endast 5 km lång och 3 km bred ö och här bor fler får än människor, fast när vi alla kommit i land så såg det ut som om vi mångdubblat den mänskliga delen något. Strax efter oss kom även färjan från Mull med några till människor men inga bilar. För bara de fast boende på ön får ta med sig bilar hit. Turisterna får gå.

Inte många boende här, men bar finns för de törstiga.

Även post, skola och affär finns det.

Måste säga att det kändes som rena idyllen med får betandes bland husen.

Vi promenerade iväg inåt ön och stannade till vid ruinen av det gamla nunneklostret från 1000-talet.

Där Carol, som då hon inte är med som guide på vår resa arbetar som arkeolog för national Trust of Scotland på St Kilda, livfullt berättar om klostret och dess historia.

En av de lite märkligare sakerna på klostret är det här fönstret ut mot bygatan. Det ska symbolisera en naken kvinna med benen särade och med lite fantasi så kan man faktiskt se figuren i de grå stenarna. Det är tydligen något som är vanligt på Irland och ska vara som en symbol och för att avvärja ondska.

Fågeln som kommer och vill vara med och lyssna på Carol, kanske också är någon slags symbol. Vem vet!

Kan det här vara en klosterkatt?

Nästa stopp på vår promenad blir vid Macleans kors. Här stannade de medeltida pilgrimmerna för att be då de var på väg till klostret.

Man brukar säga att det är från Iona som kristendomen spred sig ut till övriga delar av Skottland och sedan ut över Storbritannien. Det var hit som den irländske munken Sankt Columba kom sedan han råkat i onåd i sitt hemland, efter en tvist om ett psaltarmanuskript som han kopierat och var sedan tvungen att gå i exil. År 563 seglade Columba till Skottland, tillsammans med tolv följeslagare. Slutligen tog de sig iland på Iona, där han lovats mark. Columba och hans munkar byggde upp en kommunitet, där gudstjänster och praktiskt arbete intimt hörde samman.

Här besöker vi den renoverade klosterkyrkan.

Sankt Columba dog på Iona den 9:e juni 597 och begravdes här. Klostret fortsatte att blomstra fram till 800-talet och sedan kom vikingarna. De levde tydligen upp till sitt rykte och plundrade och slog ihjäl de som kom i deras väg.

Sedan är det dags att utforska den lilla ön. Som sagt så är den här ön rena idyllen; frigående höns vandrar omkring och i en liten korg vid grinden till ett av husen kan man köpa ägg. Bara att ta för sig och lägga pengarna i korgen.

Grågäss traskar omkring bland fåren.

Ett tre dagar gammalt lamm bräker med sin spröda röst medan tvillingen betar med mamma får.

Vi som inte fördjupar oss ytterligare i kyrkohistoren vandrar vidare upp mot Dun Í för att se om vi kan få syn på några fåglar och även beundra utsikten.

Fortsättning följer...

Starten på resan och fortsättning

Chungmuro Pet Street.

Här på den här gatan ligger de vägg i vägg och många dessutom.

Vad då? Jo djurbutikerna där de säljer, inte bara tillbehör, fiskar och smådjur, utan även hundvalpar och kattungar.

Där sitter de små valparna i små, små bås.

Där får de sköta sina behov och säkert längta efter någon som bryr sig.

Det kändes inte bra att se hur dessa valpar hade det där i skyltfönstret, den enda valp som såg ut att ha lite större utrymme var den här som dessutom hade lite sällskap av en katt i bur. Såg att de hälsade på varandra ibland.

Runt skyltfönstern fanns det belysning, så jag gissar att när mörkret föll så lyste det på valparna ändå.

På gaveln av butiken huserade kattungarna.

Visst är de söta, men bo som i ett akvarium?

Och leka med sin spegelbild.

Åh mamma, jag kan väl få....

Ja varför låta hunden vara ute och gå då man är på promenad när det finns speciella vagnar att köra omkring sin lilla hund i.

Buenos Aires - En stor stad, ett litet axplock.

En liten rundtur i den stora staden Buenos Aires. En del blir trötta bara de stiger upp på morgonen.

Det rosa presidentpalatset och balkongen där Evita Peron höll sina glödande tal till miljontals fattiga argentinare.

Torget Plaza de Mayo, här demonstrerar fortfarande kvinnor för att få besked om vad som hänt med deras anhöriga under terroråren samtidigt som jakarandaträden lyser med sina blålila blommor.

Den här lille mannen hade lyckats på ihop några pesos till en mugg kaffe.

Kön till myndigheten där man ansöker om uppehållstillstånd.

Något man inte bör missa är La Bombonera, hemmaplan för fotbollsklubben CA Boca Juniors. När klubben bildades diskuterade man vilka färger de skulle ha på spelardräkterna eftersom de inte kunde enas bestämde man sig för att det första fartyg som anlände hamnen, den färg som den hade på flaggan skulle få bestämma färgena. Den båten hette Drottning Sophia och var ett svenskt lastfartyg som gick mellan Köpenhamn och Buenos Aires.

Här har de fått tillstånd att ha Coca colareklamen i en lite annorlunda färg.

Något man inte bör missa även om det anses vara en turistfälla är stadsdelen La Boca. 

Det  är traditionellt en europeisk arbetarstadsdel vars ursprungliga invånare härstammade främst från Genua i Italien. Stadsdelen proklamerade 1882 efter en generalstrejk sin självständighet från Argentina och hissade Genuas flagga. Den fick inte hänga där så länge den argentinska presidenten Julio Argentino Roca rev ner flaggan.

Trevligt att gå runt och titta här, området är verkligen färggrannt.

Eftersom det lär vara tangons födelseplats så både dansades och spelades det mycket musik.

Corbeta Uruguay byggd 1874. Fartyget har en diger historia bakom sig men orsaken till vårt besök var att det var det här fartyget som räddade den svenska antarktiska expeditionen ledd av Otto Nordenskiöld, efter att deras fartyg Antarktis, hade förstörts av isen.

Naturligtvis var vi tvungna att gå på en typiska argentinsk köttrestaurang. Vi skulle äta lunch där och det var nog den rikligaste lunch jag fått. Massor av kött, vi hade fått små runda brickor som var grön på ena sidan och röd på den andra. Vände man upp den röda sidan så slutade de att lägga upp mer kött på tallriken men glömde man bort att vända på brickan var tallriken snart överfull av olika varianter av grillat kött.

Lite musikunderhållning stod vår unge medresenär för. Kan bli lite långtråkig att vara ensam ungdom med vid middagarna fast jag tror att det var en blivande fågelskådare som kom hem efter den resan.

Japanska katter.

Träffade på några katter i Tokyo. Den ena såg pigg och frisk ut.

Den andra som låg och vilade i solen såg inte lika pigg ut. Den skulle nog behöva lite omvårdnad.

Såg inte så många hundar här inne i stan, men de få jag såg fick nog lite för mycket omvårdnad för de åkte alla i något som liknade specialdesignade barnvagnar men för hund. Fick tyvärr  ingen bild på någon.