Wat Suwankhuha

På resan till värmen och solen besökte vi Wat Suwankhuha, där finns en grotta där man kan bese den liggande Buddhan, jag kikade in dit och eftersom jag besökt en enorm staty av en liggande dito i Bangkok så valde jag att gå bort och titta på aporna som håller till här istället. Platsen kallas för Monkey Caves också och det var ett passande namn.

För här vimlade det av små makaker, här var de inte så aggressiva som de som jag hade närkontakt med vid Tiger Cave temple.  Orsaken till det var att här matades aporna.

Vet inte om det var fler apor här men det såg ut så eftersom de flesta samlades på en plats där det såldes mat till aporna.

Även duvorna sökte sig till matplatsen.

De små ungarna var sötast.

Även hundarna passade på att förse sig.

En del apor höll till lite runt omkring i området.

Populärt var att klättra runt i träden.

Busa lite med turisterna.

Tittut!

Ha ha ha!

Mitt ute i havet.

Bredvid en hög klippa i Phang Nga provinsen finns det nästan en hel stad som är byggd på styltor.  Panyee Island.

Det är en muslimsk bosättning som etablerades i slutet av 1700-talet av nomadiska malaysiska fiskare. Bara thailändare fick vara markägare så de slog sig ner ute i havet i stället.

.

Vi går iland och tar en promenad där.

Lågvatten nu.

Byn klarade sig från tsunamin eftersom de har en bergskedja som skyddar dem.

Förr levde de bara på fiske men nu är turismen en ganska stor inkomstkälla. Det är byinnevånarna som sköter om James Bond ön också.

Det finns skola på ön.

De små barnen hade middagsvila då vi var där.

Byn har en flytande fotbollsplan. Inspirerat av FIFA-Världsmästerskapet 1986, byggde barn planen från gamla skrot av trä och fiskebåtar. Pojkarna bestämde sig för att bilda ett fotbollslag och tävla i södra thailändska skolmästerskapen.

Standarden på husen varierade en hel del.

Å så en skylt.

Och lite tvätt.

Phang Nga

Om jag säger Phang Nga är det troligtvis inte så många som vet var jag är eller vad det är jag syftar på. De flesta känner nog till den platsen som James Bond ön. Det gjorde jag också även om jag förstod att den platsen hade ett namn redan före filmen, Mannen med den gyllene pistolen. Eftersom vi nu är i Krabi och så nära,  dessutom rear de ut utflykterna på grund av att det är så lite turister här, så passar vi på att göra en utflykt dit. 

Vi hade bokat en tripp i lugn och ro med long tail båt, men vi två var de enda som valt den lite lugnare färden och när de fråga de om vi inte kunde tänka oss att åka med i speedbåten istället så gick vi med på det. Vi var ingen större skara som drog iväg sex engelsmän tre ungrare och fyra ryssar och så vi två från Sverige.

Resan ut var inte så lång och gick fort med den båten.

Kommer inte ihåg så mycket från bondfilmen om vad de gjorde där på ön, men jag antar att det inte var så mycket folk där då. Kan lugnt säga att vi var inte ensamma där. Här kunde man inte se att det var lite turister, verkar som om alla samlats på den här lilla ön.

Men nu var det den berömda klippan vi skulle titta på.

Pampig är den.

Här finns även lite grottor att titta på och gå in i.

Samlas det turister så säljs det tingeltangel, vår guide som annars inte sa så mycket, avrådde oss från att handla där för allt var mycket dyrare än i land.

De flesta turister sysslade med att ta bilder på sig själva och varandra.

Tiger Cave Temple. 

En dag i november åkte vi till Krabi, jag behövde lite värme till mina muskler och när det dök upp ett extrapris på resa till Krabi så slog vi till. Visste inte så mycket om denna platsen, mer än att det verkade som alla svenskar åkte dit. Fast inte var de där när vi kom, träffade bara på en enda svensk familj och i övrigt var det mycket lite turister. Hotellägare, restauranger, long tail båtägare och övriga som lever på turister hade det jobbigt. 

Ligga på stranden eller vid poolen är inte riktigt vår melodi, men att utforska nya platser är trevligt. Tiger Cave Temple hade vi läst om och då det precis utanför vårt hotell fanns en busshållplats och då det dessutom stod just det namnet på den buss som stod inne var det lätt att bestämma sig för att åka dit. Femtio bath vill chauffören ha för att köra oss dit, var säkert överpris förstod vi när vi såg vad lokalbefolkningen betalade för sina resor, men billigt i våra ögon.

Platsen och templet anses av  buddisterna som ett av det heligaste platserna i det här området.

 Templet som gett platsen dess namn är en liten grotta vid bergets fot, där det bland annat sägs finnas ett tassavtryck från en tiger på bergets vägg inne i templet. Namnet kommer också från berättelsen om en munk som satte sig för att meditera på platsen, och under sin meditation hörde tigrar ryta runt omkring sig. Det kostar inget att gå in i dit och alla får gå in, men man måste ta av sig skorna så jag nöjde mig med att bara kika in.

Fast det som lockar de flesta turister är en rejäl kraftansträngning, för uppe på toppen av berget finns det en stor buddhastaty och för att komma upp till den måste man gå 1.237 trappsteg upp. Hade säkert blivit fler steg om de inte gjort stegen så höga. Inga trappor för folk med korta ben.

Varmt är det och både jobbig och svettig kommer den promenaden bli, men nyfikenheten tar överhand så vi bestämmer oss för att försöka gå upp. På vägen upp  träffar vi på de små aporna som de mer eller mindre varnat oss för. Vadå varnat, de är så små och söta.

Pass upp, se till vänster ropar min man och där kommer en apa på trappräcket. Vänder snabbt kameran mot den, lite för snabbt ser jag. Den apan är lite större men ändå inte speciellt stor, men snabb och fingerfärdig. Jag har en liten axelremsväska, med våtservetter och extra objektiv till min lilla kamera, den har han siktat in sig på och snabbare än jag kunde ana greppar han den och en rejäl dragkamp börjar. Trappan jag står i är brant så det gäller att hålla balansen samtidigt som jag inte tänker ge upp kampen om väskan och dessutom verkar några medbrottslingar till den här väskryckaren anläda. Han är stark den lilla busen, men troligtvis inser han att jag är starkare, eller mer sannolikt att det inte finns något ätbart i min väska och släpper plötsligt taget, med den påföljden att jag druttar omkull. Faller med en duns mot de höga trappstegen och skrapar upp benet och får en rejäl bula där.

Aj, det svider och bultar, men nog vill jag bra gärna gå upp. Fler apor kommer och de är verkligen påträngande,  så till slut tar jag mitt förnuft till fånga och bestämmer mig för att utskten där upp inte är mödan värd och att buddhastatyn nog ser ut som de flesta andra buddhastatyer. Vad är det man brukar säga; surt sa räven.

Finns en hel del att titta på här nere också, man behöver inte tveka på att stället heter något med tiger.

Just i dag så har Miss Mimosa Queen kandidaterna också kommit hit, reportrar från både TV och tidningar är på plats.

Även de som vann tävlingen 2015 och 2018 är med.

Jag är glad över att slippa gå i deras högklackade skor,  det ser otroligt jobbigt ut och många av de vackra flickorna staplar fram med möda på dessa klackar.

Många stannar och tittar på de långa och vackra flickorna, fast den här trötta hunden brydde sig inte mycket.

Vår busschaufför har sagt att om vi är på platsen där han släppte av oss så blir vi upphämtade där kl. 10.00 och mycket riktigt, där står en lokalbuss och väntar på oss och vi får en privattur tillbaka.

Adventskalendern

När jag var liten, så där runt 8-9 år fick jag en adventskalender av mor och far, det var den allra finaste jag då någonsin hade sett. Vi fick den säkert tillsammans jag och min bror, men det var jag som sparade den och har sparat den i alla år.

Den har fått hänga med i alla flyttar och har väl blivit lite skamfilad genom åren, men finns fortfarande kvar och varje advent plockar jag fram den igen. Mina barn och barnbarn har beundrat den och i år hoppas jag att vårt första lilla barnbarnsbarns ska tycka att den är fin.

Den är över 60 år nu,  i år tänkte jag att den ska få bli viral. 

Så här ser den ut och i morgon öppnar vi första luckan och följer julförberedelserna.

När mörkret faller tänder vi belysningen för tomtarna som dansar där inne i stugan.