Livet går vidare.

Mitt i all förödelse så går livet vidare.

Tvätten måste tas om hand även om man bor med utsikt ut över torget med alla raserade hus och tempel.

Damerna på balkongen har utsikt ut över Trailokya Mohan Narayan templet, som förr var ett tre våningar högt tempel, nu är det bara den trappstegsformade bottenplattan kvar.

Ja hela torget har förändrat karaktär.

Mat måste man ha.

Även katten vill ha lite smakbitar.

Disken tas om hand.

Kommersen i de butiker som är kvar fortsätter som vanligt. 

De flesta leveranser sker till fots eller med cykel.

Överallt slits det med återuppbyggnaden. " Let's Rebuilt Together..."

Fast lite vila kan man behöva.

Men inte alla har fått något jobb och deras hem blev helt förstörda i jordbävningen.

Livet är ganska så tungt för en del.

Förr var det många heliga män som försökte få lite inkomster på att turisterna fotograferade dem, nu såg jag bara en. Han var väldigt stolt över sitt skägg och visade hur lång fläta han fått.

Två år har det gått sedan den förödande jordbävningen, så mycket finns kvar att göra. Inte lätt att ha ork för att hålla rent på gatorna heller, finns ju ingen riktigt organiserad sophämtning.

 Men som sagt, livet måste gå vidare.

Föregående inlägg om Kathmandu.

Efter jordbävningen - Hanuman Dhoka

 Hanuman Dhoka var förr det kungliga palatset. Där ägde viktiga ceremonier, såsom kröningar rum av de nepalesiska monarkerna. Den pampiga vita delen av byggnaden, som heter Gaddhi Baithak , är känd för att ha skapats med  Londons National Gallery som förebild.

Så här såg det ut innan jordbävningen 1999 och 2010 

Nu ser det ut så här.

Huset har fått stora skador.

Basantapur Dabali Square var före jordbävningen en livlig basarplats, nu fanns det en del försäljare där men bristen på turister och köpare gjorde att det blev lite avslagen stämning.

De flesta människorna gick bara förbi på väg någon annan stans.

När man tittar på förödelsen så ser det mer ut som ett hopplöst fall för renovering, när det dessutom saknas pengar så inser man att det kommer att ta tid att få ordning på det här.

Den vita byggnaden med sin europeisk design, utgjorde  en skarp kontrast till den omgivande nepalesiska arkitekturen. Nu verkar det som om den äldre delen klarat sig lite bättre än den nyare.

Fast även den har stora skador, syns bra om man jämför med min bild från 2010.

Platsen framför hålls ren i alla fall. Vakter patrullerar också så ingen ska komma till skada.

Vid den Gyllene porten står Hanuman staty, Apguden.

Så här såg det ut 1999, där syns även den Gyllene porten.

Vet inte om det var så att turister inte fick gå in där förut, men nu är det inget hinder att gå dit. Det ingår till och med i den avgift vi betalade för att komma in på Durbantorget så vi går in genom den Gyllene porten.

Tjusig vakt med pampigt gevär har de där innanför.

Vid en första blick så ser inte palatset så skadat ut.

Men tittar man runt så ser man att skadorna är omfattande. Det finns ett museum här, men huset har så stora skador så man får inte gå in.

Så mycket som blivit förstört.

Även om det är dammigt och rörigt, kan det vara bra med nyputsade skor.

Många av de gamla trädetaljerna har tagits tillvara och sparas för att komma på plats så småningom.

Ena tornet har klarat sig ganska bra, sämre har det gått för det andra tornet. 

Byggställningar och stegar ser lite bräckligt ut.

Efter att ha vandrat runt och beskådat all förödelse i palatsbyggnaden går vi ut på torget igen.

Föregående om Nepal 

Nästa inlägg om Nepal 

Efter jordbävningen.

Ingen tidigare resa har berört mig så mycket som den här gjort. Jag har varit hemma några dagar och ännu har jag inte lyckats samla tankarna för att kunna formulera mina känslor i ord. Jag har besökt Nepal några gånger tidigare och fascinerats av landet och dess vänliga befolkning. Nu, trots att de drabbats så hårt av jordbävningen, är de lika glada och vänliga mot besökare.

Nästan två år har gått sedan Nepal drabbades av den stora jordbävningen och fortfarande är landet så märkt av händelsen. I huvudstad Kathmandu var det nog Durbantorget som råkade mest illa ut. Av dessa gamla tempel och byggnader som fanns där finns inte så mycket kvar. Eftersom det är en plats dit så gott som alla turister någon gång kommer och jag hade i färskt minne hur där såg ut från mitt senaste besök så begav vi oss dit för att se hur det var nu. För att komma in måste man som turist betala inträde, 1.000 rupie ca: 100 kr, pengarna går sedan till återuppbyggnad.

Man får en skylt att hänga runt halsen för att visa att avgiften är betald, en tydlig signal till försäljarna att här kommer en potentiell köpare.

Det är så lite turister här nu så det gäller att förmå de få som kommer att köpa av just den försäljaren. -Köp en flöjt, handgjorda!  -Jag kan inte spela flöjt! -Köp två!

Även rickshawförarna jagar kunder.

Ser du mannen i vänstra hörnet? Han som sitter mitt i  stenhögen!

Det är skomakaren som blivit av med sitt hus. Han måste ju jobba vidare ändå för att få mat på bordet till familjen.

Vi betalar inträdet till Durbantoget och börjar försöka lokalisera var vi är.

Det är inte så lätt för alla välbekanta byggnader är mest bara stenhögar nu.

Fast det här templet verkar ha klarat sig någorlunda.

Levande gudinnans hus ser ut att ha klarat sig skapligt också.

Vi går in och tittar hur där ser ut. Det är sig ganska likt om man bortser från alla stöttor. Man får fotografera här om inte levande gudinnan visar sig, henne får man inte avbilda. Hon bor fortfarande kvar i det här huset trots att huset är skadat. Vi pratar med vakten där inne och han berättar att Nepal inte får någon hjälp utifrån med uppbyggandet av det här området.

En ny skylt har jag fått till min skyltsamling.

Jag fortsätter att vandra runt på Durbantorget i nästa inlägg.

Föregående inlägg om Khatmandu

Rörigt, folkligt och vänligt.

K som i kaos.

A som i aktivitet.

T som i trafik

H som i hundar och höns.

M som i människor.

A som i Arbete

N som i närvaro

D som i dammigt.

U som i underbart rörigt.

Allt detta stavas till KATHMANDU.

Sista från Peru

Tror jag i alla fall.

Vi bodde så nära stranden sista dagarna i Peru och promenader utefter stranden lockande för där var så mycket fågel. Inte bara sjöfågel utan även lite andra fåglar också. Som den här lilla falken.

Jag tror i alla fall att det är någon slags falk.

Mest var det förstås fåglar som höll till i vattnet. 

Jag är tyvärr lite dålig på att artbestämma fåglar vid vattnet, men är väl ganska säker på att de här går in under benämningen vadare.

Lång böjd näbb har den, som verkar vara lämpad för att leta mat i strandkanten.

Lyckat försök.

Kan bli lite svårt att hålla balansen då vågorna slår.

Sjögräs runt fötterna.

En lite minder sort som också letade mat vid stranden.

Titta vad jag hittade.

Ge plats, här kommer jag!

Oups!

Tvättdags.

Sedan kan man flyga upp och ner.

Flamingon trampade upp och ned med sina fötter för att röra upp botten.

Och så ner med huvudet för att fånga bytet.

Andra sover hellre.

Det var ganska många flamingos här.

Liten häger. Den ser lite lömsk ut.

Posering.

Bra balans.

Måsen har fångat en liten rocka.

Strandskata på promenad.

Vid hotellet höll den här lilla punkaren till.

Sov gott