Kväll i Lima.

Lite mer från Lima.

I 60 år har det byggts och planerat en väg utefter Perus kust, nu ska den invigas i december i år.

Allt utefter vägen är inte klart men det ser ut som om det inte kommer ta 60 år till.

För mycket är klart och ser fint ut.

Ovanför den vägen och hängandes ut över klippan finns det ett köpcentrum, Larcomar. Dit gick vi för att få en fin utsikt och även sitta och njuta av kvällen.

Härifrån ser man också hur de täckt in berget ovanför vägen med nät, där kommer det så småningom bli grönt av de växter som har börjat klättra i näten.

Paddington kommer från "mörkaste Peru", så det kändes väldigt naturligt att han fått stå staty här.

Här kan man slå sig ner och pusta ut efter en shoppingrunda. Bra att vi passade på att gå hit vid vårt första besök i Lima för i slutet på resan då vi skulle återkomma var allt stängt och avspärrat. En brand hade börjat i biografen och fyra människor omkom.

Stora fåglar svävade ovanför oss, vet inte vad det är för sort.

Inte bara fåglar svävade där, de här är lite lättare att artbestämma.

Vi slinker in eller egentligen ut och slår oss ner för att njuta av ett svalkande glas och lite utsikt i väntan på solnedgången.

Där har vi utsikt ut mot udden...

...där ett stort lysande kors finns.

Även en lysande kristusstaty står där.

Kvällen sänker sig och vi får en fin solnedgång.

På kvällen har vi middag på La Rosa Nautica som ligger på en pir ut i Stilla havet.

Natt i Lima.

Å så var det där med skyltar som jag bara inte kan låta bli att fotografera.

Kolibri

Vid museet Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera var det en fantastiskt blomsterrik trädgård och dessa blommor drog naturligtvis till sig en del fåglar.

En del fåglar var stora och lätta att se, som duvorna.

De var inte så svåra att få med på bild för de satt ofta stilla, men så fanns det några väldigt små fåglar också. Små snabba kolibrin. De var minsann inte så lätta att få i kamerans sökare. Inte nog med att de var små, de var snabba som vinden. När de kom så var de dessutom inte intresserade av att posera utan stack in sin långa smala näbb in till blommornas nektar och visade oftast bara baken.

Små var de dessutom så de var inte lätta att hitta bland alla blommor.

Ibland stannade de till lite innan de försvann in bland alla färggranna blommor. Men en bild bakifrån och på ryggen, det var ju inte det jag ville ha.

Från sidan duger inte heller.

Jag vill ju ha en bild där näbben syns och kanske även ett öga. Men med de ryttlande vingarna är det inte lätt att se något öga.

Den här då, duger den?

Inte! Om jag vänder andra sidan till då?

Nä! Jag vill ha en bild där kolibrin sticker in näbben i blomman.Nästan framme.

Det blev många försök innan jag fick några bilder som var ungefär så som jag ville ha.

Med rejäla vingslag.

Från andra hållet.

Det fanns också några andra fåglar i blommorna, den här är lite större än kolibrin. Vet inte vad det är för art. Vet någon så berätta gärna.

Den tyckte också om att dricka nektar.

Lunch på museet - Lima.

I förra blogginlägget var vi på väg in till Katedralen i Lima, den är från början av 1500-talet. Vi går in genom Portada del Perdón, förlåtelsens port.

Som de flesta katedraler är det en stor och pampig byggnad men det som är lite mer intressant är kanske graven efter den spanske conquistadoren Francisco Pizarro. Han anses allmänt vara den som grundade staden Lima när kolonisterna kom hit på 1500-talet. Lite märkligt att han fått en så fin grav med tanke på hans framfart i Peru och svek mot hövding Atahualpa och indianerna, men det återkommer vi till senare.

Katedralen är i alla fall både vacker och pampig.

Vi återvänder ut till torget för att fortsätta utforska staden Lima.

Där ute på torget är det någon som försöker sig på en änglafanfar.

De gula husen som kantar torget håller på att renoveras.

De ska återfå sin pampiga gula färg. Bäst att inte gå under där de jobbar.

Fast nu börjar vi bli hungriga och ska åka iväg och äta lunch. Vi hoppar in i bussen och eftersom jag gillar att se det vanliga livet i städer jag besöker så är det ett bra sätt att iaktta utan att störa.

Vattenleverans och en svalkande glass är väl inte så dumt att få.

Coca Colaförsäljning på gång.

Alla har det inte så bra och den här sovplatsen mitt emellan körfilerna var kanske inte den bästa viloplatsen.

Försäljare finns det gott om i Lima.

Svalkande drycker är det stor åtgång på.

Fast nu börjar vi bli riktigt hungriga och beger oss direkt till det privatägda museet Museo Arqueológico Rafael Larco Herrera där vi inmundigar en utsökt lunch i skuggan under bougainvillean.

Bra att passa på att "toalettera" där. Ett nytt och ganska praktiskt ord jag lärde mig på den här resan. ;) Kul toaskylt hade de på det här stället.

Sedan är det dags för museibesök. Museet grundades 1926 och visar i kronologisk ordning stora samlingar som täcker 3000 år av Perus historia, före den spanska erövringen. Samlingen i museet är en av världens största samlingar av pre-kolumbiansk konst och inkluderar kulturerna Moche, Nazca, Chimu och Inka. Ett mycket intressant museum som du inte bör missa om du kommer till Lima.

Lite exempel på vad man kan få se här.

En del smycken som hittats vid utgrävningar ser riktigt moderna ut.

En barnmumie.

En skapelse i fjädrar.

Närbild.

Ett slags bokföringssystem med band och knutar.

På många ställen i Peru är det framställt lite drycker, ibland är det kaffe och kokatee eller som här vid museet vatten smaksatt med apelsin.

Nu ska jag gå och se om jag kan få syn på de små kolibrifåglarna som håller till i bougainvillean utanför museet.

Återkommer snart...

I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...

Kina - Himelska Fridens torg.

Världens till ytan största torg heter Tiananmen, eller Himmelska fridens torg, och ligger mitt i Pekings centrum. Det är en halv kilometer från den södra till den norra delen av torget. Norra delen av torget är en stor öppen yta och södra delen domineras av Mao Zedongs minneshall och mitt på torget står Monumentet över folkets hjältar. 

Dagens Himmelska fridens torg, liksom byggnaderna runt omkring torget, planerades och byggdes under 1950-talet med hjälp av sovjetiska experter. Torget är byggt med  Röda torget i Moskva som förebild och det märks verkligen.

Bakom monumentet ligger Folkrepubliken Kinas grundare, Mao Zedongs mausoleum.

Det här är Hjältemonumentet, att fotografera det var det inga problem med.

Fast när jag skulle ta en bild på Maos mausoleum blev jag rejält skrämd, gick en bit till höger härifrån och såg inte att det stod en soldat på vakt där. Lyfte kameran till ögat och skulle ta en bild på huset, då hör jag någon som skriker och hojar så ilsket att jag inte kommer mig för att trycka på sökaren. Tittar runt och ser en vakt som är högröd i ansiktet och skriker något till mig. Där fick jag inte fotografera. Han lugnade ner sig och jag gick lite till sidan och tog den här bilden i stället.

En dag då jag strosade runt på stan bestämde jag mig för att besöka Maos mausoleum och köa in för att se Mao ligga på Lit de parade. Det var en lång, lång kö som ringlade sig runt hela huset och trots att det verkade vara bra effektivitet i hanteringen av de köande så tog det lång tid att komma in. Första gången jag kom dit så var det tur att jag redan i ett tidigt stadium blev upplyst om att man inte fick ha med sig vare sig kamera eller väska in. det var bara att gå tillbaka till hotellet om lämna alla prylar där.

Men jag gick tillbaka tomhänt nästa dag, för lite nyfiken var jag på det som alla kineser köade för. kön ringlade sig långsamt fram och på några ställen längs vägen såldes det konstgjorda blommor. Alla kineser köpte en bukett som de sedan la på stora vagnar inne i mausoleet. Såg sedan att dessa vagnar kördes ut igen för att åter säljas till nya besökare. Kallas väl för återvinning.

Eftersom jag inte fick ha med mig kameran in så har jag inte heller några bilder av besöket, alla vandrade i sakta mak genom salen där ordförande Mao vilar i sin blå uniform. Man fick inte stanna upp utan var tvungen att gå hela tiden.

När jag kom åter till Peking några år senare så var Mao mausoleum stängt, ingen förklaring till det kunde jag hitta.

Det här torget är också ökänt för studentdemonstrationerna. Demonstrationerna slogs ned med våld av Folkets befrielsearmé. Enligt officiella källor dödades några hundra människor, men inofficiella tal pekar på upp emot 3000 dödsoffer.

Förmodligen så är det av rädsla att något liknande ska hända igen som det hela tiden patrullerar soldater över torget och att vakter stoppar folk för att se vad de har i sina väskor. Vis av min utskällning då jag råkade få en soldat i sökaren så är det bara skott från höften då jag fotograferade soldater i fortsättningen.

En trött städare,

Liten kille som gör honnör.

Flyga drake. Några personer flög drake, jag trodde de var ute och roade sig bara men då jag kom nära så försökte de mycket diskret att sälja sina drakar till mig.