Burj Khalifa

Khalifatornet eller som det heter på arabiska Burj Khalifa är, som de flesta säkert vet, världens högsta byggnad. Det är 828 meter högt och har 164 våningar. Namnet Khalifa har tornet fått efter Förenade Arabemiratens president. Man kan åka upp i det huset för att se på utsikten, då kommer man till våning 124 och får då dessutom åka med världens snabbaste hiss. Hissen går i en hastighet av 64 km/h - 18 meter i sekunden! Bokar man biljetten via nätet så kostar det ca: SEK 447,00 och vill man lyxa till det och ha en "gå förbi kön biljett" så går den på  SEK 1 117,00. Köper man biljetterna på plats så är det ändå dyrare. Lite vanskligt är det att boka via nätet för man måste bestämma både dag och klockslag i förväg och är det då dis eller massor av sand i luften så kan det hända att man inte ens ser ner till backen.

Eftersom vi var i på plats och det var klart fint väder den dagen så passade vi på att kolla om det fanns några tider lediga för ett besök där uppe. Ja, som bilderna visar så lyckades det inget vidare.

Utsålt!          och utsålt även dagen därpå! 

Så det är förklaringen till varför vi aldrig åkte dit upp. De andra dagarna hade vi annat för oss.

Men titta på huset utvändigt gick bra. När vi kommer ut på torget så får jag en lite "surt sa räven känsla" för visst är det ganska disigt ändå. ;)

I den konstgjorda sjön kan man vissa tider se en vattenshow, just när vi var där så var det några dykare som var ute med båt.

Även en städbåt var i farten.

Men det höga huset då? Ja jag fick backa och backa för trots att jag hade 28mm på kameran så räckte det liksom inte till. Fick skarva ihop två bilder här.

Då är det praktiskt med filmkamera, men även då får man ha en böjlig rygg.

För att få en bättre överblick gick vi igenom Souk Al Bahar.

En elegant souk som byggts upp här.

Där på andra sidan sjön gick det bättre att få en bild med både sjön och tornet.

För att få lite känsla av hur högt det egentligen är så kan man jämföra med de stora skyskraporna bredvid. De ser mer  ut som tändsticksbyggen så här.

Tar lite bilder från andra håll också.

Vet inte om det stämmer men läste en artikel i SvD att 1/3 av alla världens lyftkranar befinner sig i Dubai. Låter som väldigt mycket eller väldigt få i den övriga delen av världen, men hur det än är så nog var det otroligt många kranar där. Det byggdes hysteriskt.

Det kommer något upp ur havet.

Såg något som kom ridandes på vågen, kan det vara en sjöjungfru?

Templet i vattnet - Tanah Lot

Templet Tanah Lot ligger på en klippformation som sticker ut i havet. Till det templet kan man bara komma då det är lågvatten övrig tid är det som en ö. Danghyang Nirartha kom till Bali 1537 som rådgivare till kungen, vid en av hans resor längs kusten  såg han den här klippan och tyckte den var så vacker att han vilade och även övernattade där. Några fiskare såg honom och gav gåvor till honom och senare talade Nirartha med fiskarna och sa att det var en helig plats och bad dem bygga ett tempel där eftersom han kände att det var en helig plats. Hur sanningshalten i den berättelsen är vet jag inte för det sägs också att Nirartha kom till Bali från Java ridandes på en pumpa. Templet är en av de sju havstempel runt den balinesiska kusten.  Vart och ett av dessa tempel ligger inom synhåll för nästa och bildar en kedja längs den sydvästra kusten.

För att komma till templet måste man först betala parkeringsavgift och sedan även inträde till tempelområdet. Därefter blir det en promenad genom ett ganska spektakulärt marknadsområde med souvenirbutiker. Det var nästan som en hel stad av marknadsstånd så det märktes att det här var ett mycket populärt turistmål. När man så har lyckats ta sig igenom labyrinten av souvenirförsäljare så kommer man fram till själva tempelområdet.

Mannen i vit tröja som sitter där vid ingången är en av alla canonfotografer som fanns på området. Det var bara att säga till så fick man en selfie och det utan att behöva ha med sig en selfiepinne dessutom.

Det var lågvatten när vi kom hit och lätt att komma ut till udden men eftersom man inte fick gå upp till själva templet så tyckte jag det var bättre att titta på det på håll för det var ju vackrast så.

Vågorna slår mot klippkanten men det hindrar inte folk från att gå dit ut.

Går man så upp på utsiktsplattformen får man en lite annan vinkel och ser också att man kan bli rejält blöt om man valt fel viloplats.

Vänder man sig om så får man ett annat av de sju havstemplen i blickfånget, nämligen Batu Bolong.

Muta och risfält.

Trevligt att ha lite bilder att pyssla med i perioder då det inte blir så mycket luftande av kameran. Har den här tiden ägnat träningen av min opererade fot lite mer uppmärksamhet än att fota, det har också gett resultat för nu kan jag gå som normalt folk i en trappa (även om det inte går så fort ännu) och jag får också på mig en normal sko och slipper hasa omkring med sandalen som jag fick på sjukhuset. De röda kryckorna har fått återvända till källaren också. Tittar ut och ser att det blir nog en fin vinterdag i dag, frosten klär alla träd och buskar i vitt och solen färgar horisonten i ett guldskimmer, men det är lite för halt för att jag ska våga mig ut och testa gångförmågan, får drömma mig tillbaka till Bali ett tag till.

Den här dagen styrde vi kosan mot risfälten, inte de risfält som är världsarvsklassade men i mina ögon var det nog vackrare här. På vägen dit så fick vi se hur det fungerar med poliskontrollerna här. Våra killar i bilen fick plötsligt väldigt bråttom att leta i fickorna efter något då vi närmade oss en plats där det stod några poliser och stoppade bilarna. När det var vår tur så smusslades det ut en sedel och polisen vinkade bara förbi oss. Killarna skrattade och frågade om vi såg, jo nog såg vi. Men jag vågade mig inte på att fota. De berättade att om man inte mutar polisen så hittar de mängder med fel på bilen och det blir en komplicerad historia med troligtvis böter också innan färden kan fortsätta. Jag kollade sedeln och omräknat i svenska kronor var det ungefär 7 kr som polisen fick. Inte så dyr biltull egentligen.

Lite längre fram åkte vi förbi fruktodlingar och vid alla var det sådana här ställningar uppbyggda. Måste undersökas.

Vi stannade och fick veta att det odlades basilika i dessa ställningar.

När plantorna i bäddarna vuxit sig större planterades de ut mellan fruktträden.

Gott om frukt var det också.

Det var risodlingar som vi skulle titta på nu och vi kommer också fram till en plats där de är extra vackra men här är jag  glad att vi inte hyrde bil för att köra själva för fickparkering får en alldeles egen betydelse här. Det är trångt, mycket trångt och även livlig trafik.

På platser dit där det kommer turister växer det också upp försäljningsställen, här hade jag kunnat gå länge runt och titta på alla vackra handarbeten.

Även taken på husen var lite kul att titta på.

Men det var risfälten som var det verkliga målet på den här etappen på trippen. Håll med, visst är de vackra här.

Lite närmare.

Borta bland hyddorna kommer det någon.

Något jag ville se var risfält där det fanns vatten eftersom jag inte sett det tidigare, fel årstid sas det, men önskar man så kan det bli verklighet...

...och min önskan blev uppfylld, tur att killarna hade bra bromsar på sin bil för här ville jag stanna.

Mount Batur

Det finns många vulkaner på Bali och minst en ville jag få se när jag var där så vi begav oss till Kintamani för att se utsikten över Mount Batur. Senast den hade utbrott var 2000.

Det går att vandra upp på vulkanen för att titta ner i kratern. Många vandrar upp dit för att uppleva soluppgången men då startar vandringen redan kl. 02.00 och dessutom är det  kallt då man kommer upp på toppen. Inte helt riskfritt heller. För år 2010 vandrade en liten grupp svenskar upp, en av dem snubblade när han skulle fotografera och föll ner i kratern, han föll 150 meter och omkom.

Vulkanen ligger bredvid sjön Batur.

Här i Kintamani, där man har fin utsikt över både berget och sjön, där passade befolkningen även på att få lite inkomster från de som stannar för att beundra utsikten.

Färggranna kläder säljs.

Och läcker frukt.

Det är inte bara berget som kan vara farligt även att ta sig fram på trottoaren kan ha sina faror. Någon ligger där och sover och när jag försöker ta mig förbi utan att störa får jag ta till den rikligt trafikerade vägen. Bilarna är ingen fara men motorcyklarna måste man passa sig för. Vår chaufför försöker schasa bort hunden men det vill jag  inte.

Det är ju den jag vill fotografera.

Jag ser att det byggs en hel del och jag vet inte om jag tycker att det ser så stabilt och säkert ut, ser mer ut som ett korthus som klättrar på bergväggen.

Tar en sista blick mot vulkanen innan vi fortsätter. Vi har tur den här dagen för det ligger ofta moln runt vulkanens topp.

Nere vid foten av berget syns det fortfarande spår av senaste utbrottet.

I detta svarta fält ser man även spår av aktiviteten där just nu. Vägar slingrar sig fram i den svarta lavan.