Sandnessjøen och hur det blev.

Vi har altså kommit till Sandnessjøen, där var vi i maj på vår bilsemester. Då liksom nu så var Norsk Husflid nere på kajen för att möta Hurtigresenärerna.

Här blir vi mottagna med öppna armar av bankens lille gut.

Då, i maj när vi var här, så höll några spanska graffitimålare på med att måla några husväggar. Så här blev det.

Så här såg det ut i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Och i maj.

Nu.

Då.

Tar en liten promenad genom stan, den är inte så stor så det går ganska fort.

Kom att tänka på berättelsen om Jona och valfisken.

Lite speglingar.

Men nu ska vi åka vidare och titta på de Sju systrarna, den här gången från sjösidan. I maj såg vi dem med snö på.

Nu har alla snö smält och vi ser dem från havssidan.

En liten motorbåt kommer farandes och verkar vilja köra ikapp med Hurtigruten.

Peter Dass var en Poet och författare till den berömda diktsamlingen Nordlands Trompet, i vilken livet bland fiskarbefolkning och småbönder skildras initierat. Petter Dass skrev även många psalmer. Han bodde och var kyrkoherde här i Alstahaug.      

Mäktigare så här med berget i bakgrunden.

Närmar oss nästa hamn som är Brønysund. Där var vi också i maj.

Där har de också en pampig bro.

Solen skiner och det är sommarvärme så vi går iland och tar en promenad.

Nere på kajen sitter välkomstkommittén, samma personer som vi såg här i maj.

Solen blänker i havet och kul mönster framträder.

Vi lämnar Brøysund och vinkar till Steinar Breiflabb, ett naturkonstverk som ligger mitt i farleden...

...och styr kosan mot Torghatten.

Då vi var här i våras hade vi tur med vädret och fick en uppriskande promenad upp till hålet i Torghatten.

Nu står vi på balkongen och väntar på att kaptenen ska manuvrera fartyget i rätt position för att vi ska få se hålet. Inte lika jobbigt som att gå dit upp. 

Skickligt rattar han sitt stora fartyg i bästa läge och alla kameror smattrar.

Vacker kust

Vårt fina väder på Hurtigrutenresan håller i sig.

Det är så fascinerande att studera landskapet som vi åker förbi för ljuset förändras och landskapet med det. Ibland är bergen gröna och med mustiga färger och ibland går de i olika gråa och blå toner.

Nästan allt är vackert.

Många platser som vi åker förbi ser nästan ut att kunna vara med i TV-programmet, "Där ingen kunde tro att någon kunde bo".

Vi har nu kommit till Nesna.

Aktiviteter på kajen.

Stilstudie på Nesna kaj.

Det är bara ett kort stopp i Nesna. 

Nästa hamn som vi kommer till är Sandnessjøen och där kan vi beundra Norges vackraste bro.

Den heter Helgelandsbrua och från resan i maj så bloggade jag om den här.

Här ska vi gå iland, det tar vi i nästa inlägg.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.

En sådan vacker morgon.

Vaknade ganska tidigt nästa morgon, trodde jag skulle vara stel och öm efter ridturen men det kändes bara bra och då jag tittade ut och fick se vad morgonen bjöd på så kändes det hur bra om helst. En sådan vacker morgon!

Det dagas undan för undan.

Ett kort stopp i Ørnes.

Är man morgonpigg är det ingen trängsel till frukost.

Den här morgonen serverades nygräddade våfflor.

Gott om plats.

Ganska trevligt att äta frukost och se hur det norska landskapet passerar förbi där utanför fönstret.

Kan inte se mig mätt på alla dessa berg.

och fjordar.

Rida på Lofoten.

Förra resan med Hurtigruten var jag iväg på örnsafari, det var jättekul och jag fick både se många örnar och även få bilder på dem. Tänkte testa något nytt den här gången, ridit islandshäst har jag aldrig gjort och rida kan jag inte heller, men det står att ingen ridvana erfordras. Så varför inte testa på något nytt. Att rida islandshäst på Lofoten låter riktigt spännande.

Lite nervöst är det när alla börjar få sina hästar och sitter upp på dem, till slut har jag också en häst, han heter Elfir och ser så snäll ut.

Men Elfir är en liten luring för han vill inte gå fogligt i ledet, han vill gå först. Trots det så räcker jag inte upp handen då det frågas om någon vill rida fort, gissar att Elfir hade gjort det om han haft någon hand.                                        

Han får vackert stanna med mig och beundra solnedgången och rida på i lite makligare takt. Jag vill inte riskera att ramla av.

Vi lufsar på och kommer fram till nästa strand. Inte lätt att fota då man sitter på hästryggen. Min lilla kamera gick sönder på resan så jag har med mig min 70D, egentligen lite för stor för en ridtur. Släpper jag på tyglarna det minsta så börjar Elfir antingen äta eller försöka gå fortare och fortare. Så det får bli några bilder då vi står stilla.

Här kommer snabbryttarna tillbaka.

Trots problem med att hålla sig kvar i sadeln, inte tappa tyglarna när Elfir vill äta så lyckades jag få en bild på mor och dotter samtidigt. Min dotter Carina och barnbarnet Tilda

.

Lite posering också.

Det var roligt att rida på stranden och i den vackra Lofotennaturen, inte ramlade jag heller.

Efteråt tas hästarna om hand och vi återvänder till vårt fartyg.

Vi är lite sena tillbaka vidfartyget vid Stamsund, men har tur och hinner med ändå.