Upper Barrakka Gardens

Upper Barrakka Gardens  användes ursprungligen för att erbjuda rekreation åt riddarna av Johanniterorden, men öppnades för allmänheten år 1800. 

Just nu, när vi kommer dit ser den inte så mycket ut för världen, det är plantering på gång och någon form av renovering, men runt bysten av sir Winston Churchill är planteringen klar.

Churchill har en särskild plats i maltesernas hjärta. Under andra världskriget stod han upp för Malta när ön utsattes för en av historiens hårdaste belägringar, och han kallade den berömda klippön för “the unsinkable aircraft carrier”. Bysten restes som ett tack för hans stöd och ledarskap.

Einstein däremot har ingen direkt Malta‑koppling, men hans väggbyst är en hyllning till vetenskap, nyfikenhet och mänsklig kreativitet. Den passar märkligt bra här, mitt i en trädgård som alltid varit en mötesplats för idéer, historia och utsikter som får tankarna att vandra.

Trädgården är en plats där både turister och malteser brukar slå sig ner en stund. Här sitter folk i skuggan, pratar, vilar benen – och ibland får de sällskap av trädgårdens egen lilla katt. Den här dagen strök den runt mellan bänkarna, helt trygg i sin roll som inofficiell värd. Några stannade upp och klappade den, andra log bara när den passerade. Det är något med Upper Barrakka Gardens som gör att både människor och katter verkar trivas lika bra.

Trädgården ligger högt ovanför Grand Harbour, och utsikten är så vidsträckt att man nästan får känslan av att stå på en balkong över hela staden. Det blåser ordentligt den här dagen, så pass att man nästan får hålla i  sig när  man kliver ut på den lilla utsiktsutsprånget.  Men vinden hör liksom till, den påminner om hur öppet och utsatt läget är, och hur nära havet alltid känns här uppe.

Vi njuter av den vidsträckta utsikten.

Om man är här uppe klockan 12.00 eller 16.00 kan man dessutom vara med om de dagliga ceremoniella kanoneldarna vid Saluteringsbatteriet nedanför. Då samlas folk längs räcket, och hela trädgården stannar upp för ett ögonblick när salutörerna i sina historiska uniformer gör sig redo. Det är något både högtidligt och lite lekfullt över det, ett eko från riddarnas tid som fortfarande lever kvar mitt i vardagen.

Innan vi går härifrån beundrar jag den lite lekfulla statyn Les Gavroches, de tre gatubarnen av Antonio Sciortino, som ser ut att vara på väg någonstans i full fart, en fin kontrast till den stilla trädgården runt omkring. 

Bratislava, statyernas stad

Vi fortsätter med lite till från Bratislava och nu nere i gamla stadsdelen.

Här upptäcker vi ganska snabbt att det inte bara är en massa fina hus utan det vimlar av statyer. En del är förstås av den gamla traditionella stilen men inte alla och de nya som kommit på plats efter kommunisttiden är de som får mest uppmärksamhet. 

Runt den här typen av staty var det ingen som flockades. 

Men lejonet på toppen var ganska fin. 

Ett förintelseminnesmärke fann vi på Rybnotorget. Det är ingen slump att det står just där. Det står på platsen där judiska synagogan fanns, den revs 1967, trots kraftiga protester, då Nya bron skulle byggas. Idag är den bara ritat på väggen bakom förintelseminnesmärke.

Men så kommer vi till de lite nyare statyer. Som den med Schöne Náci, han var en populär personer i Bratislava. Han var fattig tiggare, men trots sin fattigdom försökte han alltid vara propert klädd. Han blev känd för att gå på gatorna i en elegant frack med hög hatt och respektfullt hälsa förbipasserande damer, alltid ge dem  lite  uppmärksamhet eller sjunga en sång.

Vet inte hur många som kommer ihåg en staty vid Nybroplan i Stockholm. Den kallades för Kommunalarbetaren och det var en man som kom upp ur en brunn med brunnslock. Den hette egentligen Humor och var gjord som en hyllning till Hans Alfredsson. Jag vet inte varför den togs bort. 

Men hur som helst, den här statyn på Čumil påminner om den. Det slovakiska ordet Čumil betyder egentligen Bevakaren.

När det gäller Čumil finns det ett par teorier om hans namn. Kanske försöker han ta en titt under damernas kjolar eller kanske han är en typisk arbetare från kommunisttiden som arbetar lite och tittar mycket? Eller så kanske han vilar efter en hård dags arbete med att rensa avloppet. Hur som helst så verkar den här sympatiske mannen njuta av sin omgivning. Det finns slarviga förare överallt och Bratislava är inget undantag! Den stackars statyn tappade faktiskt huvudet två gånger.

Hittar också en Napoleonisk soldat, Hlavné námestie, han lutar underarmarna mot en bänk. Han är ingen spion utan han ser mer charmig ut. Kanske en förälskad soldat som väntar på en vacker flicka eller en förbipasserande turist som är redo att ta en bild med honom. Vi fixade lite sällskap till honom.

Vid det allra nyaste torget och vid stora köpteptemplet håller en del cirkusartister till.

Lindansdanserskan hittar vi inomhus, hon balanserar högt upp på sin lina. 

Hennes kompanjon nere på golvet ser lite orolig ut.

Jag förstår honom. 

Nu är det dags för oss att återvända till vår båt, det är dags för middag. Fast vi borde nog ha haft lite bevakning på båten istället för att roa oss på stan. Det verkar som om vi blivit bordade av pirater. 

Vet inte om jag vågar kika på matsedeln. 

Verkar som om piraterna har dansat på bordet efter dukning. Tur att tallrikarna stannat kvar på bordet.

Vet inte riktigt vad de gjort när den blodröda soppan skulle serveras.

Det var kanske inte så konstigt att jag inte var helt stadig på hand då servitören ser ut så här. 

Även vår reseledare ser bister och skrämmande ut.

Tur att vi slapp gå på plankan i alla fall.