Rapport till Lena.

Tog mig i kragen i morse och gav mig iväg för att se om svavelsipporna fortfarande fanns kvar. På den plats där jag hittat dem tidigare var det helt tomt – inte en enda sippa i sikte, varken blå, gul eller svavelfärgad.

Men jag fortsatte leta, och en bit längre bort dök först ett helt gäng vitsippor upp, och strax därpå även gulsipporna.

Jag började söka mer noggrant, och där, mitt bland fjolårslöven, fanns den plötsligt, en blekt gul liten sippa.

Den såg lite klen ut i färgen jämfört med de klart gula gulsipporna som stod och lyste bara några meter bort, som om någon dragit ner reglaget för mättnad just på den här lilla blomman. 

Den växte en liten bit ifrån de vita och gula, men tog en bild på en gulsippa som jämförelse.

Letade lite till och hittade till slut två stycken svavelsippor. De stod där som små blekgula överraskningar i det bruna fjolårstäcket, nästan lätta att missa om man inte visste vad man letade efter. Trots sin försiktiga färg stod de ändå ut, som om de viskade att de minsann fanns kvar, bara lite mer blyga än sina klargula släktingar runt omkring.

Finns säkert fler där om man tittar runt lite till, men det var riktigt kallt i morse och jag tyckte det räckte gott att få konstatera att de fortfarande finns kvar där i backen. Det var ju själva poängen med dagens lilla utflykt, att leverera en liten rapport.

Hade dessutom bara mobilen med mig, så det fick bli några snabba bilder som bevismaterial.

Lena Holm 2026-04-26 11:28

Tusen tack Margareta! Jag tror att det är fler än jag här på sidan som tycker dessa är intressanta och blir glad av att se dina bilder. Jag funderade just över om jag skulle ta en promenad och leta efter sippor i närmiljön men det är inte alls så mysigt ute som det ser ut. Jag kanske måste trotsa blåsten ändå.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-04-26 11:35

Tack Lena!
Det kändes inte så skönt ute, trots att solen sken så var det kallt.
Om du vill så kan jag visa dig var dessa sippor växer, hittade bara två stycken men det kan ju finnas fler.

Svara

syntax 2026-04-26 16:08

Kul att du hittade underverken!
Jag kan se på husen i bakgrunden ungefär vara det är.

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2026-04-26 16:16

Tack Peter!
Du har säkert promenerat förbi där många gånger.
Du vet stenen med Coldinukorset på, inte så långt därifrån.

Svara

syntax 2026-04-26 17:26

Just det. Enligt det historiska ryktet är detta själva ålstenen. Under vikingatid gick vattnet upp på ungefär en tredjedel av stenen. När du går förbi på stigen, så ser du nertill en urgröpning, som en grotta. Där stod ålarna och lurade.
Tro det den som vill. Jag vill gärna... :-)

Svara

Svar från Margareta Cortés 2026-04-27 09:50

Skrönor är kul, klart de är sanna. ;)
Försökte kolla upp var namnet Nockeby kommer ifrån, inte lika kul som ålarna utan det hette tydligen Nokkaby. Byn anses ha fått sitt namn efter en man vid namn Nokke, ett dåtida personnamn.

Svara