Grythyttan

Grythyttan var målet för vårt första stopp på en liten tur i vårt land för att upptäcka lite mer av Sverige. Har varit i Grythyttan förr, men aldrig sovit över där så vi var rejält nyfikna på stället.

Vi kan tacka drottning Kristina för att det gästgiverier finns. Hon bestämde att vid landsvägen här skulle det finnas gästgiverigårdar och krogar på lämpliga avstånd. De hade  skyldighet att hålla minst sex hästar, även en båt förutom allt annat som ingick i ett gästgiveri.

Allt flöt på här i Grythyttan, åren gick och en del hus blev både slitna och förfallna så på 60-talet vaknade nydanarna och ville riva rasket. Här bygger vi nytt för visst skulle ett Domusvaruhus passa in i stadsbilden här. Lite parkeringsplatser skulle heller inte skada. Men som tur var vaknade även bl.a hembygdsföreningen och fick stopp på nydaningen av Grythyttan.

En fin kyrka har de i Grythyttan, lite synd bara att det är låst så man inte kan gå in och titta, hade gärna velat se målningarna av  Nils Mårdh.

Det här huset som vi fick vårt rum i är skomakarens gamla hus. När skomakaren dog så sålde hans änka huset till Carl-Jan Granqvist för 40.000 kr och att betala hennes boende på  det kommunala bostadsstiftelsen så länge hon levde.

I själva gästgiverigården kan man gå runt och känna historiens vingslag, på flera ställen finns det även skyltar uppsatta där man kan läsa om rum och huset.

Man kan även ta en fika ute på gården, eller spela lite boule.

Maten var vi väldigt nyfikna på, nu är det inte Carl-Jan Granqvist som håller i stället längre utan Spendrups, men de är kända för god och bra mat.

Det mesta var gott men när vi kom till huvudrätten första dagen så hade vi och kockarna en hel del olika åsikter om hur potatiskakan ska serveras. De ansåg att potatisen skulle vara "al dente". Men rå potatis i potatiskakan var inte gott. Man tog sedan bort potatiskakan från menyn. Men den där rödingfilén var utsökt god .

Eleganta och goda desserter var det.

Frukostarna var det inte mycket att klaga på, det enda skulle väl vara då att man inte orkar smaka på allt som ser så got ut.

Här fanns det mesta som man kan vilja äta till frukost, allt från pannkaka med jordgubbssylt och vispgrädde till drömmar.

Vi kikade även ner i fångvalvet.

Bödelstaxan var också intressant.

De gånger vi varit till Grythyttan så har vi besökt Måltidens hus, nu var det stängt. Stängt för reparation stod det på en skylt, men den tar visst väldigt lång tid.

Fast vi passade på att titta på taket utanför, som är inspirerat av norrsken. 

Frukost i solen.

Visst är det härligt att få sitta ute i solen och äta frukost, speciellt när sommaren  är över där hemma och man fått chansen att förlänga den med några veckor.

Vår frukost förgylldes av lite olika varelser, en del lite väl fräcka i sin framfart.  De här stora fåglarna som kallades för Iggo var extra fräcka. Var du inte uppmärksam så kunde nästan mackan försvinna ur handen.

Vad det är för sorts fågel vet jag inte, de liknade våra kajor men var större. På swahili kallades den för iggo.

De små fåglarna var lite mer försiktiga av sig.

De passade på först när någon lämnade bordet, men då lät de sig väl smaka av de godsaker som bjöds.

Den här var inte alls så framfusig av sig, höll mest till i rabatterna.

Nu ska vi ta en strandpromenad.

En sådan vacker morgon.

Vaknade ganska tidigt nästa morgon, trodde jag skulle vara stel och öm efter ridturen men det kändes bara bra och då jag tittade ut och fick se vad morgonen bjöd på så kändes det hur bra om helst. En sådan vacker morgon!

Det dagas undan för undan.

Ett kort stopp i Ørnes.

Är man morgonpigg är det ingen trängsel till frukost.

Den här morgonen serverades nygräddade våfflor.

Gott om plats.

Ganska trevligt att äta frukost och se hur det norska landskapet passerar förbi där utanför fönstret.

Kan inte se mig mätt på alla dessa berg.

och fjordar.

Da Vinci Villa hotel.

Vårt hotell i San Francisco tillhörde inte de lyxigaste i stan, men läget var helt utmärkt.

Fanns inget att klaga på när det gällde rummen och servicen, vänligt folk var det också som jobbade där, men efter att ha besökt  Alcatraz så tyckte jag att det var en viss likhet med hur det var byggt. Fast de hade ingen pool på Alcatraz förstås.

Men även vi hade utsikt ut mot Golden Gate bridge.

Fast jag vet inte om vår frukost var bättre än den i fängelset.

Det serverades bröd och så var det bröd och så bröd i alla dess former.

Plasttallrikar, plastbestick och lite plastförpackningar med tillbehör.

Men en kopp kaffe, lite yoghurt och så lyxa till det med en muffins så stod man sig till lunch.  

Jo, våfflor kunde man grädda också.