Sparvhöken
Fotodagen var inte slut än visade det sig. För när jag lämnat Kinnekulle och skulle parkera bilen vid garageuppfarten här hemma, fick jag se ormvråken sittandes högt upp i trädet, och under den fyra skator som betedde sig lite annorlunda. Lade märke till att alla fem tittade ner mot marken så även jag. Blicken fastnade mot något litet grått där sittandes vid skogskanten. En sparvhök som slagit ett byte.
Tog genast fram handkikaren där jag satt och följde händelsen. Vågade inte gå ut ur bilen först då jag inte ville skrämma iväg denna vackra rovfågel. Blev sittandes i bilen en bra stund, men den inhandlade matkassen var ju tvungen att hamna i kylskåpet så jag öppnade försiktigt bildörren och gick ut med kassen i handen på väg mot entédörren. Gick med sakta små lätta steg mot entrén. Ormvråken lättade direkt och flaxade iväg med ett jamande läte, likaså skatorna som suttit under. Höken dock, följde mina steg med en intensiv blick där den satt några meter bort. Får tillägga att sparvhöken befann sig strax bortom entréingången till huset. Låste upp dörren och gick in. Packade upp matvarorna, in i kylskåpet. Gick sedan ut igen mot bilen där både Kameran och Maja låg kvar. Släppte ut Maja och tog med henne till baksidan av huset där hon fick vara i den inhägnade bakgården.
Det här var min chans att få en vacker sparvhök på bild. Då sparvhöken har legat på önskelistan väldigt, väldigt länge. Och nu befann sig en sådan vacker rovfågel alldeles vid trädgården. Lade mig ner på den blöta marken och fotade några få kort. Sparvhöken tog ingen notis om mig längre så jag ålade mig stegvis fram mot den.
Det var en vacker sparvhökshona som slagit en skata. Hon verkade dessutom helt utmattad, så jag antog att de två måste ha hållit på en bra stund kämpandes på liv och död, iaf för den stackars skatan som hade fått sätta livet till.
Det var med lite vemod som jag låg där och fotograferade sparvhöken som plockade bort fjädrarna från skatan. Den levde ju när jag satt kvar i bilen, och för en stund där och då så ville jag ju hjälpa skatan samtidigt som jag lät bli. Höken behövde ju också mat för att överleva. Och vem vet hur länge den hade fått kämpa där med sitt byte...
Naturens lag som jag fick bevittna på väldigt nära håll. Och det genom kameran på den här vackra jägaren.
De fyra första bilderna här under har jag redigerat lite mörkare än de övriga.
Här sitter hon vackert med vingarna utfällda för att dölja sitt byte, med blicken mot fotografen. Eftermiddagsljuset kommer fram i bakgrunden.
Sista bilden så kan man nästa se att höken är lite utmattad. Jag återvände in till huset med genomblöta kläder. Tittade ut från köksfönstret och där satt hon kvar och åt. Sannerligen en upplevelse för en som gillar rovfåglar!
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Juli 2023
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- December 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
Kategorier
- Film och video
- Fotosidan Blogg
- Intresse - Action / Äventyr
- Intresse - Arkitektur
- Intresse - Barn
- Intresse - Bilddagbok
- Intresse - Digital efterbehandling
- Intresse - Gatufoto
- Intresse - Husdjur / Tamdjur
- Intresse - Konsertfoto
- Intresse - Konstfoto
- Intresse - Landskap
- Intresse - Macro
- Intresse - Nattbild
- Intresse - Porträtt
- Intresse - Posering
- Intresse - Produkter
- Intresse - Reportage / Situation
- Intresse - Resefoto
- Intresse - Studio
- Intresse - Svart-vitt
- Intresse - Utrustning
- Intresse - Vilda djur
- Intresse - Växter, insekter, naturdetalj
- Teknik - Färg
- Teknik - Makro
- Teknik - Mörkrum alt. teknik (analogt)
Intressant även det där med skatan.
Skatan är en skicklig flygare - men en arrogant fågel som ofta överskattar sin förmåga. Till följd av detta, har man den ibland på bilens front, eller plattmanglad på gatan.
Den kanske glömde att man bör vara försiktig med höken?
Skatan är en skicklig flygare helt klart. Ja just platta skator har jag sett någon gång på vägen i stan. Antingen så var skatan arrogant eller så blev den helt enkelt överrumplad av sparvhökens jakt. Såg ju aldrig "början av händelsen". Men att få se detta på nära håll och kunna fotografera höken var speciellt.
Tack ska du ha.
Hälsn!
Hm jag tror att det handlar om uppmärksamheten samt att vara ute i naturen, mycket på det stora hela. Och en stor nypa tur. Men det känns som om att ju mer man fotar rovfåglar, ju mer rovfåglar ser/upptäcker man :)
Tack så mycket Jan.
PS Om man nu inte orkar gå upp klockan 4 på morgonen och sen ligga våt i halvmörkret och vänta ett antal timmar kan man alltså lika gärna åka och handla?
Nu har du nog missförstått hehe. Detta är hemma i trädgården. Kom precis hem efter en dag på Kinnekulle, där jag även hade handlat på vägen hem. När jag kommit hem och skulle parkera bilen så såg jag det här skådespelet precis utanför. Varför jag blev blöt var för att jag lade mig ner på mage för att få sparvhöken i ögonhöjd. Marken var sur efter allt regn och plusgrader :)
Jag ligger helt synlig för sparvhöken med andra ord.
Mvh Joakim
Jag gick in med maten då jag handlat färskvaror. Satt en bra stund i bilen och tittade genom kikaren innan jag gick in. Därför som jag ville in med ”maten”.
Att fotografera sparvhöken där låg väldigt högt upp men från bilen var det lönlöst att fotografera. Riktigt dålig vinkel. Sparvhök från långt håll med buskar ivägen. Den höll ju redan på att plocka fjädrarna så sannolikheten att den skulle flyga iväg tyckte jag var rätt så låg. Tog en chansning och gick in med maten för att sedan snabbt gå ut igen till bilen. Höken var kvar och jag lade all fokus på den efter att jag släppt ut Maja bakom huset.
Har vart med om sparvhökar förut, finns en blogg förr några årsedan när jag fotar en hane några meter ifrån.
Nu blev det en novel här men kort och gott, satt väldigt länge i bilen innan, fick därför lite panik att få in maten.
Du kan ringa mig om du tycker det låter konstigt 😅
PS Min inledande mening Nja, inte så säker på det är svar på din gissning att jag missförstått det hela. Jag har hela tiden uppfattat det precis som du berättade och i senaste kommentaren återberätta det. Utan skymten till tvekan att det inte skulle vara sant. Vänliga hälsningar/ Björn
Hehe förstår, havsörnen och gjusen tidigt på morgonkvisten och så en matkasse framför sparvhöken…
Hade bland annat färdiggrillad kyckling i matkassen från Ica, och eftersom jag suttit så länge i en varm bil så fick jag lite panik och valde att gå in med det till kylskåpet.
Sparvhöken såg helt slutkörd ut där borta så jag misstänkte starkt att den inte skulle lämna sitt byte nu. Och det gjorde den ju inte heller :)
Men Om det hade varit en havsörn som suttit så. Eller ännu hellre, en kungsörn. Då hade icakassen fått ryka. Hade gått ut direkt och satt mig hos örnen, tills den var mätt och flög iväg ;)
// Lasse Lindh
Ja jag tror precis som som du säger att hon var både utsvulten & utmattad efter det slaget. Så jag hade en himla tur att få en sådan här jättefin chans på en otroligt vacker jägare.
Tack så jättemycket Lasse :))
Suveräna bilder med hög närvarokänsla och en upplevelse som duger och skatan fick på nöten, dom är inte så snälla själva. Mitt duvrede i ett träd strax utanför tomten blev trakasserat av dumma skator så unge och häckning gick åt helskotta förra förra året.
HaD/Gunte..
Tack ska du ha Gunte, fantastiskt häftigt att få fotografera på nära håll!
Skator kan vara ’elaka’ mot både småfåglar och större fåglar. Samt ta fågelungarna som de säkert gjorde hos dig.
Här har de trakasserat ormvråken genom att bita den i stjärtfjädrarna när den äter. Men det ser bara kul ut :)
Märkligt att ormvråken som är betydligt större än både en skata och sparvhök fullständigt skiter i dem…
Tackar Gunte :)
Hälsningar Lena
Visst gör hon det. Jag tror utan att veta, att de hade hållit på ett bra tag innan jag kom hem. Även om sparvhökshonan är större än skatan så var det nog inget lätt byte för henne.
Tack så mycket för det, gillar också de mörkare bilderna lite mer ändå.
Hon satt länge med vingarna över sitt byte. Kanske var det för att ormvråken cirkulerade ovanför. Har ett klipp på mobilen när jag filmar sparvhöken då man tydligt kan höra ormvråkens jamande ovanför oss.
Det har det gjort nu det senaste. Nu hoppas jag innerligt på att kattugglorna kommer att häcka även i år igen. Men det kanske har hänt alldeles för mycket här nu för att de ska våga sig hit igen 🙈
Tack så mycket Lena :)
Hälsningar Torbjörn
Det var sannerligen en häftig upplevelse. Och att jag ’tilläts’ fotografera den så nära var ju fantastiskt i sig.
Javisst är det det. Grannarna här har ju haft sparvhöken i deras trädgård och sett när den jagar småfåglarna. Om det är samma hök som denna vet jag ju inte. Men sannolikheten är väl ganska så stor.
Det går undan när den svischar förbi eller hur :)
Nej jag fotade ingenting utan satt kvar i bilen och tittade med handkikaren. Det var alldeles för dålig vinkel/långt håll just från bilen. Och jag skulle ju ändå ut. Oavsett kamera eller matkasse, hade sparvhöken flugit iväg så hade jag knappast fått någon bra bild på den ändå bland buskaget.
Så valde att gå in med maten först. Sparvhöken såg ju helt slutkörd ut så jag anade att den skulle sitta kvar där ändå, vilket den gjorde.
Sen gick jag ut och fotograferade i lugn och ro :)
Tack så mycket Peter.
Mvh Jocke
Det tror jag med. Och mig veterligen så är det bara honan som kan lyckas med att ta en sådan stor fågel som en skata.
Jag kan säga att eftersom jag tyckte mig se en tendens av att höken såg väldigt trött ut stundtals, så kändes det som om att den inte skulle släppa taget om sitt byte nu. Vilket den inte gjorde heller. Sen sådan som jag är så småpratade jag med sparvhöken lite medans jag låg där på marken och fotade den.
Men vad små sparvhökar är när man har hållit på att fota örnar. Jag vet att jag viskade antingen till den eller för mig själv, ”jösses vad liten du är” :)
Tror att allt helt enkelt handlade om ren tur att när jag kom hem så hade de två säkert hållit på väldigt länge.
Tack ska du ha Stefan.
Hälsningar Jörgen
Hehe mm ;)