Havsörn & räv

En tidig morgon i december befann jag mig som så många gånger förut det här året, vid sjön. Iklädd min ghillie suit bakom granris med kameran fastmonterat på stativet som också det var kamouflerat till max. Hade varit här kvällen innan med Maja min trogna vapendragare för att lägga ut lite fisk till örnarna. Den här morgonen var inget undantag förutom att nu var jag själv och den här gången var jag kvar på platsen.

Svepte en kaffekopp och tuggade i mig frukostmackan i mörkret med pannlampan som belysning. Sedan dags att inta min position och invänta eventuella "gäster".

Den första kråkan hörs kraxande vid gryningsljuset. Ser den inte men hör den någonstans där bland träden. Det är så gott som vindstilla minns jag den här dagen med någon plusgrad, kanske 1 eller 2+. Värmepåsar till händerna har jag i alla fall. För kallt kommer det att bli när jag är så gott som tvungen att sitta still i timmar i hopp om att jag ska lyckas smälta in i miljön trots extra skydd i hjälp av granriset. Ett par sockor sedan två par raggsockor på det i mina vinterkängor. Det borde funka :)

En fördel med den här platsen som jag valt ut är att jag sitter en bit ifrån "åteln" och minskar risken för att de skall höra eller se mig. Därav så är alla bilder så gott som beskurna.

Men havsörnen är ju inte en liten rovfågel så att beskära bilderna fungerar bra i det här fallet.

Kråkans kraxande har nu lockat till sig fler gråkråkor och på så sätt även fått den första havsörnens intresse.

Någonstans sitter den där ibland träden vid sjön. Jag såg när den svepte förbi ovanför platsen innan den satte sig någonstans. Och att höra när en stor havsörn sätter sig på en gren någonstans nära är riktigt häftigt. Då får man en känsla att man är Ett-med-naturen!

Timmen går och kanske blev det två? Sen gick den ner. Med en mycket vaksam blick över sin omgivning där den står tittar den sig omkring. Den blir stående på isen innan den lyfter igen och försvinner.

Får vänta ytterligare någon timme innan den åter kommer ner. Förmodligen satt den återigen och spanade av läget från trädtoppen.

Jag är nu redo och börjar sakta att fotografera denna magnifika rovfågel.  

Laken som ligger bakom kråkan var målet för den här ungfågeln. Någon fisk hade redan blivit till mat för kråkorna, och trutarna som fanns här omkring. Men så fort örnen landade så lämnade trutarna platsen medans kråkan blev kvar.

Någon timme senare gick örnen över till den halvätna fisken som låg på isen.

Ett stadigt grepp om sitt byte, redo att äta.

Såg genom sökaren att "vi" hade fått besök av en räv som traskat över isen. Det här kunde bli intressant tänkte jag medans jag tog den här bilden. Skulle jag filma nu eller fotografera händelsen? Valde att stanna vid fotograferingen. Havsörnen följde rävens steg noga!

Sen blev det precis som jag misstänkte. Örnen gjorde sig redo för flykt.

Men den tog med sig sitt byte. Just där och då tänkte jag på om det hade vart en kungsörn istället. Hade den försvarat den här platsen?, ignorerat räven? eller gjort som den unga havsörnen? Själv tror jag att den hade motat bort räven om den känt sig illa tvungen.

Men så såg jag hur sargad den här räven var. Förmodligen skabb? Tyckte riktigt synd om stackarn och hoppades innerligt att den skulle ta en av fiskarna.

Den verkade intresserad av fisken, som i det här fallet var en död brax.

Med ett stadigt bett om fisken bar den iväg bytet och försvann genom vassen där borta. Jag vet inte alls hur illa det är med skabb på en räv, om den självdör eller om det kan gå över/bort? I vilket fall som helst så var jag glad där och då att den tog med sig en fisk och fick sig ett lätt skrovmål den här dagen.

Sen tog det en stund innan den här unga örnen åter var tillbaka. Och den här gången var den lite nyfiken på vad det var som satt där borta i buskaget. Lyckades att sitta stilla med minimal rörelse. ”Bli ett träd Jocke”

Ungfågeln åt och hade så gott som platsen för sig själv med några kråkor som sällskap.

Spolar fram lite till....

Och här hade jag fått besök av en havsörn i sin fjärde dräkt (även bekräftat av säker källa). Den här örnen kände jag igen och blev mycket glad över besöket. Vaksam som den är satt jag blixtstilla med vänsterarm vilandes ovanför objektivet.

Log över örnens vaksamma blick och knäppte ett ljudlöst foto.

Även den här åt medans ungfågeln framför där nere till höger gick omkring och plockade upp rester från kråkorna.

Sen var även den här 4k örnen i full fart och letade efter vad som fanns kvar på platsen. En björkna som kråkorna lyckats dra ner i det isfria vattnet, plockades snabbt upp i örnens klor.

Avslutar med den här bilden från den dagen. Havsörnen åt upp fisken för er som vill veta.

Detta var en händelserik dag med besök av två stycken vackra havsörnar. Den första skulle jag tro var en årsunge, med tanke på att det mesta av näbben var svart. Men det är svårt, kunde lika väl vara en örn i sin andra dräkt.

Och vad jag märker ju mer jag har hållit på med det här, är att det har blivit så mycket mer än bara ut och fotografera dessa magnifika rovfåglar. (För magnifika och ståtliga är dem verkligen!)  -Att det nästan har blivit mer en passion än en hobby. Ja om det nu inte alltid har varit så egentligen?

Detta var från en morgon/förmiddag i december.

Mvh Joakim Öhrn

Vintern är här

Den här dagen har nog spenderats väl måste jag säga, förutom snöskyffling runt huset och samla in ved till braskaminen så har det blivit en riktigt go vandring med Maja och kameran. Tog med mig D500 den här gången.

Men innan vi tog våran vandring strax efter snöskyfflingen och frukosten så låg jag ute i snön och fotograferade mina små fåglar som var på besök vid fågelmatningen.

Fick banka och skära bort snön/isen igår kväll som hade frusit fast på fågelhusen så att de kunde komma åt solrosfröna som jag fyllde på.

Med vinterkläderna på låg jag några meter ifrån och fotograferade. Här är en gulsparv i fokus. Sökandes efter frön som låg på marken.

Två stycken koltrastar anlände efter någon stund. Här är en av dem.

Gulsparven.

Entitan anlände den också :)

Och domherrarna.

Förutom talgoxarna och blåmesarna så var det domherrarna som det fanns flest utav idag.

De brydde sig inte alls om min närvaro där jag låg i snön vilket var kul :) 

Så länge som jag låg ner gick det ju bra förstås.

Maja har varit riktigt dålig/sjuk de senaste två dagarna så när hon visade sig från sin bästa sida idag så var husse riktigt glad! En Lycklig hund, en superlycklig husse :-)

Hon fullkomligt älskar snö!

I skogen fick jag se någon liten snabb rackare i granen.

En kungsfågel :)

Sitter inte still särskilt länge så jag blev glad över den här bilden på den.

Ute vid sjön blåste det rejält. Här kände man kylan från vinden och sjön.

Försökte på mig lite längre slutartid med 300mm F4 objektivet.

Här ute fanns mina favoriter. Havsörnarna. De vindsurfade så fint så :)

( Glömde tillägga, dessa två bilder på örnarna är inte från den här dagen, utan någon vecka innan. Men likväl fanns de där ute och flög ovanför trädtopparna. Fast längre bort den här dagen, vilket gjorde att jag valde dessa istället :-)

Eftermiddag, efter lunch.

En liten promenad igen då Maja ville ut. Och vad lycklig hon var där. Höga isotal här.

Kaboom!

Mycket trevligt att den äldre örnen låg för en stund ovanför oss i vindstyrkan och hade koll på oss. Så fina rovfåglar!

Så det får bli en bonusbild på favoriterna från denna vintern :)

Fågelmatning

Solrosfröna har gått åt frekvent under nov och december vilket är kul. Då många fågelarter har varit på besök. Visar några av dem från en förmiddag när jag låg på marken ute i snön och fotograferade några utav dem. Den stora bonusen var stenknäcken som kom på besök under några dagar i följd. 

Älghornet blev en hit för fåglarna. Inflygande fåglar landar gärna på hornets spets innan de väljer vilket "hus" de skall besöka :)

Kameran mår fint än idag ;)

Så här ser det ut när man tittar ut genom köksfönstret. I söndags satt det fem stycken röda bollar på grenarna och två bruna. Domherrar.

Lite frost i landskapet förgyller 

God fortsättning

Önskar Jocke, Maja & släktingarna :)

Det kommer en örnblogg framöver med många bilder samt berättelse :)

Havsörn + bakom kulisserna

I den här bloggen om örnarna så tänkte jag även dela med mig av några bilder samt berättelsen bakom dem. Så det blir en lite längre bildblogg än vanligt den här gången.

                                                        "Mörkret är min vän"

Det är på kvällarna dolda i mörkret som vi vandrar ut mot sjön.  Maja är som alltid med på dessa kvälls "promenader".  Utan mörker- ingen idé att hålla på med detta projekt.

Det finns en älgko i denna skog som jag stött på några kvällar nu.  Har ett speciellt minne när jag stötte på henne första gången. Lyste med pannlampan och fick ett par reflekterande ögon emot mig en bit bort. Stannade upp för att skruva åt pannlampan så att ljusstrålen blev mindre men med ett skarpare punktljus. Lyste på ögonen och sedan nedåt. Två långa gråa ben syntes. Där och då steg pulsen riktigt högt. Kommer ihåg att jag var på vippen till att avbryta och vända om. Älgen stod ju mitt på mitt vanliga promenadstråk. Men lyckades att sansa mig och tog en halvcirkel runt älgen, fortfarande med hög puls och en Maja som fick gå fot.

Efter den gången vid de tillfällen jag stött på älgkon så har jag mer tyckt "synd" om den. Vet att hon har haft kalvar som gått åt i årets jakt. 

Nu är det inte långt kvar. Ett pass igenom lite vass och sly innan vi är ute vid sjökanten.

Väl ute vid sjön. Det blåser friska kyliga vindar. Men det är skönt. Svalkar ansiktet och kroppen som är varm efter vandringen.

Och här tar det stopp för Maja som får stanna kvar vid de sista stenarna, medans jag tar på mig vadarstövlarna.

Nu har jag plumsat i sjön. Går med sakta kliv genom viken ut till andra sidan. Det är en häftig känsla att gå i vattnet när det är becksvart ute. Lämnar kvar en ficklampa på, innan jag beger mig ut. Så jag hittar "hem igen" efter utlagd fisk.

Framme och uppe på andra sidan. Där jag packar upp den frysta fisken som jag sedan lägger i vattnet och på några stenar. Där den får tina bäst den vill. Hittills har det ju varit plusgrader även på kvällarna. Sedan tillbaka till Maja på andra sidan.

                                                    Morgonen

Morgon eller förmiddag. Några havsörnar har anlänt efter alla måsar och trutar som kalasat här innan.

'

Det blir några hopp-flyg mellan olika stenar innan de vågar sig fram till fisken.

Har väl en vågat sig fram för att äta så brukar det gå fort för de övriga att slå följe.

                                                    Nära möten

Jag nöjde mig inte med att bara lägga ut fisk på andra sidan, utan även på den sidan där jag satt. Betydligt färre fisk men större chans till närbilder på rovfåglarna.

Med mycket försiktiga rörelser har jag lyckats att fotografera havsörnen på nära håll.

De är extremt vaksamma och rör sig väldigt sakta där framme. De ser ju glaset på objektivet och det är ju inte något naturligt föremål ute i naturen för dem. Så visst anar de något här.

Men så har jag ju kråkorna som knappast bryr sig om objektivet efter ett tag. De passar på att tugga i sig fiskrens medans det finns sådant kvar. Och det gör ju havsörnen mindre "alert" när kråkorna är i full gång. (Skulle jag tro)

En äldre havsörn som har blicken mot en inflygande ung havsörn.

Men visst har örnen koll på mig. Så det gäller att sitta blixtstilla där bakom granriset.

En äldre havsörn har ett mycket fint läte när den ropar. En yngre havsörn låter inte så fint om jag säger så.

Den här örnen tog vad som fanns kvar efter kråkorna och trutarnas framfart.

Som så ofta flög örnarna iväg med "bytet" för att sätta sig på en säkrare plats bort från allt och alla. De vill ju helst äta ostört.

Ibland hade jag tur dock. Att ha en ätandes örn framför mig.

Avslutar med en kvälls-selfie efter att vi lagt ut lite fisk och var på väg tillbaka. Fotat i skogen :)