Havsörn + bakom kulisserna

I den här bloggen om örnarna så tänkte jag även dela med mig av några bilder samt berättelsen bakom dem. Så det blir en lite längre bildblogg än vanligt den här gången.

                                                        "Mörkret är min vän"

Det är på kvällarna dolda i mörkret som vi vandrar ut mot sjön.  Maja är som alltid med på dessa kvälls "promenader".  Utan mörker- ingen idé att hålla på med detta projekt.

Det finns en älgko i denna skog som jag stött på några kvällar nu.  Har ett speciellt minne när jag stötte på henne första gången. Lyste med pannlampan och fick ett par reflekterande ögon emot mig en bit bort. Stannade upp för att skruva åt pannlampan så att ljusstrålen blev mindre men med ett skarpare punktljus. Lyste på ögonen och sedan nedåt. Två långa gråa ben syntes. Där och då steg pulsen riktigt högt. Kommer ihåg att jag var på vippen till att avbryta och vända om. Älgen stod ju mitt på mitt vanliga promenadstråk. Men lyckades att sansa mig och tog en halvcirkel runt älgen, fortfarande med hög puls och en Maja som fick gå fot.

Efter den gången vid de tillfällen jag stött på älgkon så har jag mer tyckt "synd" om den. Vet att hon har haft kalvar som gått åt i årets jakt. 

Nu är det inte långt kvar. Ett pass igenom lite vass och sly innan vi är ute vid sjökanten.

Väl ute vid sjön. Det blåser friska kyliga vindar. Men det är skönt. Svalkar ansiktet och kroppen som är varm efter vandringen.

Och här tar det stopp för Maja som får stanna kvar vid de sista stenarna, medans jag tar på mig vadarstövlarna.

Nu har jag plumsat i sjön. Går med sakta kliv genom viken ut till andra sidan. Det är en häftig känsla att gå i vattnet när det är becksvart ute. Lämnar kvar en ficklampa på, innan jag beger mig ut. Så jag hittar "hem igen" efter utlagd fisk.

Framme och uppe på andra sidan. Där jag packar upp den frysta fisken som jag sedan lägger i vattnet och på några stenar. Där den får tina bäst den vill. Hittills har det ju varit plusgrader även på kvällarna. Sedan tillbaka till Maja på andra sidan.

                                                    Morgonen

Morgon eller förmiddag. Några havsörnar har anlänt efter alla måsar och trutar som kalasat här innan.

'

Det blir några hopp-flyg mellan olika stenar innan de vågar sig fram till fisken.

Har väl en vågat sig fram för att äta så brukar det gå fort för de övriga att slå följe.

                                                    Nära möten

Jag nöjde mig inte med att bara lägga ut fisk på andra sidan, utan även på den sidan där jag satt. Betydligt färre fisk men större chans till närbilder på rovfåglarna.

Med mycket försiktiga rörelser har jag lyckats att fotografera havsörnen på nära håll.

De är extremt vaksamma och rör sig väldigt sakta där framme. De ser ju glaset på objektivet och det är ju inte något naturligt föremål ute i naturen för dem. Så visst anar de något här.

Men så har jag ju kråkorna som knappast bryr sig om objektivet efter ett tag. De passar på att tugga i sig fiskrens medans det finns sådant kvar. Och det gör ju havsörnen mindre "alert" när kråkorna är i full gång. (Skulle jag tro)

En äldre havsörn som har blicken mot en inflygande ung havsörn.

Men visst har örnen koll på mig. Så det gäller att sitta blixtstilla där bakom granriset.

En äldre havsörn har ett mycket fint läte när den ropar. En yngre havsörn låter inte så fint om jag säger så.

Den här örnen tog vad som fanns kvar efter kråkorna och trutarnas framfart.

Som så ofta flög örnarna iväg med "bytet" för att sätta sig på en säkrare plats bort från allt och alla. De vill ju helst äta ostört.

Ibland hade jag tur dock. Att ha en ätandes örn framför mig.

Avslutar med en kvälls-selfie efter att vi lagt ut lite fisk och var på väg tillbaka. Fotat i skogen :)

I örnarnas rike del 3

Den här gången var jag mitt bland havsörnarna. Så här nära har jag nog aldrig suttit och fotograferat dem medvetet förut. Har haft några närgångna havsörns foton från förra året men då har ju havsörnen flugit mot mig. Nu var det jag som ville testa att komma närmare dem.  

Och det var en känsla jag inte känt förut, som om man själv var en i gänget. Som om att de hade accepterat mig. Nu var det absolut inte så på något sätt å vis. De hade ingen aning om att jag satt ihopkrupen med mitt stativ och kamera iklädd ghillin, inbäddad under fyra små tallar med lite extra granris vid sjön. Satt till och med så gömd att objektivet hade lyckats att bädda in sig i granriset. Trodde först att det var kondens/dis i sökaren då bilderna såg så märkliga ut. Det var först när örnarna hade lämnat som jag insåg att jag hade fotograferat med några kvistar framför objektivet. De tre första är helt ifrån granriset, men sen efter att ha svängt lite grann med kameran så blev det som det blev.  Nåväl, så det kan bli.

Men inte är jag besviken över detta. Oh nej. Vilken morgon! Redan vid 07:30 snåret hade den första havsörnen anlänt då tumultet från kråkorna lockat dit den. När havsörnen väl landade i vattnet så blev jag som alltid, som en istapp.

Tidigt på morgonen. Havsörnen hade anlänt.

Frukost serverad för örn som kråka.

Örnen fick sällskap. 

Kråkorna höll havsörnarna sällskap under morgonen. Här börjar "granris fotograferingen"!

Mäktiga rovfåglar!

Havsörnen med sina skarpa klor. Kråkorna höll avstånd när örnen var vänd emot dem.

Kråkor fotade med "granris" :)

Blicken som säger "Jag ser dig"

Två kråkor följer havsörnens rörelse.

De får se på när havsörnen äter...

När havsörnarna lämnat (denna gång pga sportfiskare som det såg ut som, dök upp en bit ut) tog kråkorna och trutarna över.

Den här unga truten visade övriga kråkor och trutar att nu var det den som var herre över täppan. Skulle jag tro.

Jag fortsätter med mina tester som jag kallar mitt havsörnsprojekt. Och den här morgonen var verkligen utöver det vanliga med en grym upplevelse. Havsörnen är verkligen enorm när den står där ute i vattnet med sina breda vingar utfällda. Blicken den gav och jag trodde hela tiden att jag hade blivit upptäckt.

Har klarat mig hittills i år från det tack å lov.