Den mäktiga rovfågeln

De är som stora drakar när jag skådar deras vackra fjäderdräkt. På vissa håll ser det mer ut som drakfjäll än fjädrar. Jag talar såklart om havsörnen. Rovfågeln som fullständigt fått mitt intresse att börja fotografera fåglar, och den som jag lägger absolut mest tid på för att kunna få uppleva sådant här. 

Dagens spegellösa systemkameror är överlägset när man kan fotografera helt ljudlöst. Det går inte annars. Särskilt inte en morgon som denna då det var helt vindstilla och havsörn inom 7-10 meters håll.

Spänningen är olidlig. Örnen var där framför mig. Tog en selfie med mobilen (ljudlöst såklart) medans örnen höll på att äta.

Den här äldre havsörnen som jag inte tror är så mycket äldre än 5-6 år, var den första på plats den här tidiga morgonen. 

Vargens hunger i mig stillas när jag får tillbringa sådana här oförglömliga möten med havsörnen.

En annan grann havsörn med ett jack i sin näbb (andra sidan) poserade fint några få meter framför mig i morgonljuset.

Den här morgonen blev det extremt nära, (fisk som drogs hit och dit av både örn och kråkor) vilket visade sig då de var extra vaksamma och skygga när de befann sig nära mig. Tiden med dem blev kortvarig vilket är förståeligt.

Vi får se hur det fortsätter. Spännande är det i alla fall att befinna sig mitt ibland dem.

Vänern 💙

Sveriges största sjö.

Europas tredje största sjö. En sjö där du kan åka ut med en båt och se bort mot horisonten och det känns som om att du är ute på det stora havet.

Vänern är där jag tillbringar absolut mest tid med mitt fotograferande. De två stora favoriterna lever och jagar här, fiskgjusen & havsörnen. Men så har Vänern även över 20 000 st öar! Jag befinner mig på en utav dem. Och den här bloggen kommer att handla om en skärgård på en speciell plats som jag vuxit upp i, fiskat i, badat i, vandrat runt på, en plats som jag älskar över allt annat. Ja förutom min hund Maja då såklart.

Fick tillfället att åka med min vän Jonny Bergren en kväll i slutet på juli när vädret visade sig från sin bästa sida. Nästan helt vindstilla. Lite stackmoln på himlen och med en fin klarblå kvällshimmel så var det bäddat för en vacker kväll ute på sjön i skärgården.

Text under bilderna.

Ute bland kobbar och skär syntes grågäss tillsammans med småskrakar.

En trana stod ute på den lilla ön och hade koll på oss när vi sakta åkte förbi. Jag kände en inre lycka, för det är ju såhär jag vill se en trana. Ute på sjön i en skärgård, med en lugn blick tittandes på oss när vi for förbi :)

Vi valde att landstiga på en av dessa vackra öar på kvällskvisten. Och självklart så fick det bli en "selfie" på oss. Jonny Bergren är en utav dem som inventerar, och tillsammans med Bjarne Modig ringmärker både fiskgjusebon och havsörnsbon bland annat. 

Den här ön som vi landsteg på var verkligen fantastiskt vacker!

Passade på att fotografera Jonny i motljus innan jag på egen hand begav mig ut på upptäcksfärd runt den här ön.

Vyn var verkligen underbar. Man kunde höra ljuder från alla insekter (gräshoppor) som spelade på ön. Spillkråkan som hördes där inne i skogen. Och ljuset! Underbart. (Mobilfoto)

Jag kom fram till en liten damm (de var två st) här på ön, och genast gick tankarna till hur mycket liv som hade skapats och fötts upp här i den här lilla dammen. En dröm för en entomolog tänkte jag där och då.

Gillade stenen samt växterna där bakom så det fick bli ett foto med 35mm.

Förutom fisk skelett som jag antog var från en havsörn eller möjligtvis fiskgjuse, såg jag även bajs från en älg. Bara det var ju lite häftigt då jag fick mina frågor besvarade. Älgar kan simma långt mellan öar.

Men så var det ju den här spillkråkan som jag hade hört tidigare. Lyckades mot alla odds att hitta den sittandes i ett dött träd mellan tallarna. Kvällsljuset var så underbart med fina ljusstrimmor på trädstammen. Hann att fotografera en serie innan den flög iväg.

Dessa öar i ett kvälls sommarljus var magiskt.

Här hade vi "parkerat" och jag var nu på väg tillbaka för att återigen möta upp Jonny som hade suttit och spanat ut över horisonten.

Passade ju såklart på att ta ett foto där han satt med sin kikare och spanade ut över den vackra skärgården :)

Ute på sjöss igen.

En vacker storlom flög förbi oss. Båda såg den försent. Hade vart otroligt snyggt att få den i sökaren när den kom inflygandes.

Bakom oss på en utav öarna som är fågelskyddat visade sig regnbågen.

En annan storlom flög förbi oss där ute över små öarna i kvällsljuset.

Man blir ju inte annat än glad över att få se dessa fantastiska vackra fåglar med deras otroligt fina läte som de har.

Solen var strax ovanför horisonten när jag passade på att ta dessa bilder.

Och som en fulländad kväll, flög en fiskgjuse förbi oss med sin fångst i kvällsljuset. 

Långt långt där borta kunde man se vindkraftverken över horisonten.

Vågorna som bildades efter båten kunde ibland påminna om en liten fågel . Titta till höger ;)

Passade på att fotografera vågorna som bildades efter båtmotorn sittandes på knä i aktern från båten i det fina ljuset.

"Som en flock får följde de sin herde på väg hem för nattens intåg, följde vågorna oss in i hamn"

Hoppas att du gillade bloggen och dess innehåll :)

Tusen tack Jonny för att jag fick följa med på den här fantastiska båtturen den sista juli. Vänern visade sig från en av sina bästa sidor den här kvällen.

Min vän Stig

En regnig dag som denna var ju perfekt att sätta ihop lite bilder inför min blogg om Stig. Mannen som hjälpte mig stenhårt med att få fisk till mitt projekt med havsörnen höst & vintertid. Bonusen blev ju även att jag lade ner mycket tid på fiskgjusarna också under de kommande åren.

Mötte Stig första gången för några år sedan när jag flyttade ut till ett litet hus som jag hyrde. Väl där så lärde jag känna honom väldigt fort. Vi båda gillade naturen extremt mycket. Han jakten, men samtidigt värnade han om naturen och dess invånare på ett fantastiskt sätt.  Runt hans gård sitter det fågelholkar till både blåmes,talgoxe, tornseglare, tornfalk och flera holkar för knipor. Vi båda gillade även fisket. Kommer ihåg en eftermiddag i april när vi satt på ljugarbänken och pratade om en fiskgjuse som alltid anlände till honom då han vittjade nät. Det var Stigs fiskgjuse det. Fick följa med ut på sjön och få se detta fantastiska skådespel några dagar senare en tidig morgon och det var otroligt mäktigt. Första semestern vid detta stället spenderades mycket tillsammans med Stig och hans hund Cilla. Kommer ihåg en kväll, vi satt och grillade, tog en kall öl ute på altanen, när en av hans grannar ringer och säger att en kalv har fastnat nere i vassen vid sjön. Vi gick ner till hans hamn där han hade en liten båt som vi åkte ut med mot hagen en bit bort. Väl framme så hör vi hur mamma ko ropar frenetiskt på sin kalv. Kalven svarar där djupt inne i vassen. Vi fick stänga av båtmotorn och dra oss in mellan vassen med båten tills vi hittade kalven. Väl där så ringde Stig sin vän som kom från hagen och fick vada ut i sjön bland all vass. Den historien slutade lyckligt.

Ett annat mycket fint minne som jag har var när jag, Maja, Cilla & Stig åkte ut på sjön en sen septemberdag. Hela sjön var helt spegelblank och vi skulle ut och fiska abborre. Vi fick några riktigt fina abborrar som Stig fileade när vi kom hem. Stekte dem i smör och ströbröd bland annat. Lade dem på rostade mackor och tog varsin öl till detta. Underbar dag & kväll. Maja vare mer än lycklig över att få lite abborre till kvällsmat.

Detta är bara två av många härliga minnen som jag kommer på just nu.

Men nu tänkte jag att vi spolar fram lite till hur det kan se ut när jag besöker och är med Stig några dagar :)

En tidig juni morgon. Jag och Stig är på väg ut för att vittja nät. Tror att klockan var ungefär 07:30. Sommaren var i sitt essé.

Stig tar på sig sin "fiskedräkt". Att vittja nät blir både slemmigt och skitigt ;)

Nu är vi på väg ut mot hans ställe.

Så här kan det se ut. Stig vittjar och jag sitter lugnt i akten och håller span på både havsörnar och fiskgjusar :) Samt hoppas på en och annan fisk.

Nåväl jag har också haft en sådan dräkt på mig och hjälpt till att vittja. Särskilt när det blåser här ute då det kan vara bra att vara två.

"Cigarren" du ser i munnen är Stigs hjälpreda för att lossa fisken ur nätet.

Fantastisk vy, underbar plats, särskilt på kvällskvisten när solen ligger lågt.

Maja får inte följa med ut när vi vittjar näten. Så hon får stanna hemma i Stigs hus så länge. Men så glad hon blir när vi kommer tillbaka. Och Stig har alltid något att bjuda henne på :)

Efter att vi har vittjat nät och om Stig fick matfisk som han fileat, så var det dags för lunch. Tog ett smygfoto när han plockar dill i sin trädgård.

Hemma hos Stig bodde den här sommaren en rödstjärt. Det blev ett nytt X för mig, även om jag egentligen inte håller på med X fåglar så var det fint att få se och fotografera den.

Han var fin måste jag säga :)

Har dekorerat Stigs hus, (läs påtvingat honom) med en massa tavlor från mina foto äventyr. Nu senast kattuggleungarna som Stig hjälpte mig med att bygga en holk till.

En kväll tog jag återigen ett litet smygfoto när han steker ägg. Vi åt stekt potatis med stekt ägg. Gott :)

Maja ligger inte långt borta ifrån köket. Och särskilt inte långt bort ifrån Stig när han lagar mat ;)

Stig är även Majas favorit, vilket märks tydligt när vi kommer på besök :)

En annan morgon när vi är på väg ut för att vittja nät.

Nu är Stig koncentrerad när han håller på med näten.

Fick besök av en ung havsörn. Kunde inte hålla mig så slängde ut en panka i all hast. Drömmen vore ju om havsörnen gick ner. Men det gjorde den inte. Den såg men flög förbi tätt följ av en fisktärna.

Det dröjde dock inte länge förrän Stigs fiskgjuse, som också heter Stig (jag döpte honom) dök på den utslängda fisken :)

Fiskmåsarna följde gjusen med sina skrik.

Fiskgjusen flög lugnt förbi oss med sin frukost.

- Kul att gjusen tog fisken, men att örnarna ska vara så himla skygga. Kommer jag ihåg att jag sa.

Stig svarade, och det skrattar jag åt nu när jag skriver.

- Ja men du sitter ju med en bössa och siktar på den, klart han inte går ner då :)

Och det kan mycket möjligt vara sant. Stig har fått ner både en å annan örn när han vittjat sina nät själv.

En kväll när vi vittjade fick jag se en rödglada som passerade mot månen. Väntade tills den var under och där fick det bli en bild på den.

Kvällsljuset lyste vackert över landskapet. Stig här i arbete med att ta loss en panka.

En annan kväll tog vi bara en båttur då sjön låg så gott som stilla med solen som värmde så som en varm sommardag ska vara. Passerade den här skulpturen, en havsörn. Skulpterad med en motorsåg. Bra gjort säger jag. Vill ha en sådan hemma på tomten.

Rödhaken fanns kvar under hela juni med sin välkomnande närvaro.

Här håller Stig på att lära Maja att säga Nöff-nöff såsom vildsvinen grymtar lite försiktigt. Det har gått förvånansvärt bra måste jag säga :D

Avslutar den här bloggen från en eftermiddag efter en god måltid. Vi sitter ute på altanen och njuter av sommaren under juni. Att ha fått förmånen att få lära känna Stig och blivit så himla bra vän att jag nu kallar honom för "farsan" (Ja jag har en far också hehe) säger ganska mycket om hur roligt vi har det med alla projekt och stunder vi har haft ihop. Alla borde ha en vän som Stig, det är få förunnat :)

Fisktärnor <3

När man åkte ut till sjöss helt ovetandes om att jag skulle bli småförtjust i de här vackra fisktärnorna som hade en egen liten ö som de hade sin häckning på.

Satt och redigerade bilder inför min kommande blogg om Stig, när jag totalt fastnade för dessa vackra fåglar med deras super-duper söta ungar på den pyttelilla ön. De fick helt enkelt bli en egen bildserie på dem :)

Åkte med Stig ut på kvällen då han skulle vittja sina nät. Där ute finns en liten ö eller ”bergsknalle” som knappt är 5-6 meter lång. Och där har fisktärnan häckat i några år. Den här kvällen besökte vi dem.

Den tiggande ungen väntar ivrigt på mat från föräldrarna.

Föräldern har någon liten fisk i näbben.

Fisktärnorna har en cool stil tycker jag eller hur man ska säga, när de dyker på fisk eller flyger förbi i luften.

Här var det en vuxen tillsammans med ungar som kanske ropade på sin make att det var dags för lite kvällsfika nu.

Både ungarna & föräldrarna flög den här kvällen. Solen tittade även fram bland molnen.

Följde med Stig morgonen därpå också, och även denna gången blev det närmöten med fisktärnorna. Här är en juvenil fisktärna.

Flera juveniler samt en vuxen nere till vänster.

Vissa var nyfikna och flög ovanför oss som den här ungen :)

Det kändes som att fisktärnorna kände igen Stig och hans båt när han vittjade sina nät. Flera utav dem flög på väldigt nära håll och visade fint upp sig.

Titta vilka små söta tassar :)

Och här blev jag stor-fjörtjust i fisktärnan. Titta bara vad söta ungarna är 😍

Även de vuxna är riktigt eleganta och vackra ⭐️

Sen fanns det andra ungar på ön också. Som den här vilket jag tror kanske är en skrattmås unge? Frågade en duktig naturfotograf som också trodde det.

Den söta fisktärnan ville ha frukost.

Jättehungrig...🙈

Ne det blev inget mat från föräldern den här gången.

-Kanske har ni mat? Tänkte ungen 😄

Avslutar med skrattmås ungen som njöt av morgonsolen. Så får vi satsa på bloggen om Stig nästa gång ⚓️⛵️

Berättelsen om Kattugglan som flyttade in

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men förra året i augusti/september byggde jag & Stig en holk för kattugglan. Satte upp den själv på min tomt. Stig hade lovat att hjälpa till men jag kunde inte hålla mig så en kväll efter lite arbete fick jag den på plats.

Nu var det bara att vänta & hoppas på tur 🙏🏻

Kattugglor hade jag hört sent på kvällarna när jag flyttade hit.

Fick i all hast se kattugglan en tidig morgon i mars (ej denna bild) när jag skulle åka till jobbet. Sen var det helt ’tomt’, inga tecken alls.

Men så en eftermiddag i april sitter det en uggla som halvsover i öppningen av holken.

Fick se ugglan återigen en eftermiddag i april. Nu tändes hoppet om att honan ruvade på ägg och inte bara hade holken som övernattning (dagtid då).

Och tro mig. För en som aldrig sett en uggleunge i verkligheten så var detta först nästan skrämmande. Hade på morgonen gått upp och startat kaffebryggaren när jag som alltid, blickat åt holken för att se om någon tittade ut. Just den här dagen gjorde de det. Trodde själv först att det var något spöke eller liknande som satt i öppningen. Fick hämta kikaren. Där satt den. En ganska så stor kattuggla :)

Men nu kom även farhågorna. Hade jag placerat holken alldeles för nära huset? Har ju hört historier om aggressiva kattugglor som försvarar sina ungar. Tänk om ugglorna flyger på min hund när hon är ute i trädgården? Och med ens blev jag nervös. Men nu var det försent att flytta på holken….

En vanlig syn här hemma under maj var att man kunde höra både nötskrikan och skatornas trakasserier mot den stackars ugglan som så försynt satt där på en gren och önskade sig bort. Ser du ugglan?

Sen gick det fort. Bara någon dag eller dagar efter att jag sett den första ugglan så såg jag nu två stycken sittandes i holk öppningen. Det här är fotograferat på kvällen. Båda väntar ivrigt på att föräldrarna skall komma med matleverans.

Samma kväll och fotograferat vid samma tidpunkt. Ville få med miljön runtomkring här också.

Jag märkte ganska så snart vilka som var kattugglans favoritplatser att sitta på. Hon verkade inte det minsta bekymrad om min närvaro. 

Kattuggleungarna hade stenkoll på mig när jag satt vid köksbordet på kvällen. Tog mig friheten att besöka bot på lite närmare håll en kväll. De tittade nyfiket på innan den ene utav dem hoppade tillbaka ner i holken igen.

Kattugglan sitter på en av hennes favoritplatser och tittar uppåt. En ormvråk låg och seglade långt där uppe.

Nu är vi nog inne i mitten av maj, eller något senare. Ungarna växer så det knakar. Här hade jag både sett och filmat när föräldrarna kommer med matleverans till dem.

Kattugglan hade fått nog av skatornas påhopp flugit till det trädet som stod intill grusvägen. Jag & Maja var på väg mot sjön den här dagen. Passade på att ta några bilder på ugglan innan vi fortsatte.

Med stora svarta ögon tittar den nyfiket samtidigt som den är mycket försiktig på mig.

Många kvällar eller sena eftermiddagar kanske jag ska skriva. Efter jobbet så kunde jag se kattugglan sitta såhär och ta igen sig efter nattens jakter och inför kommande natts jakt.

Hon var mycket van vid min närvaro och jag hade mina misstankar att föräldrarna hade haft stenkoll på mig under hela våren. Trots det gick jag aldrig så nära att ugglorna skulle känna sig tvungna att flyga iväg.

Här har hon puffat upp sig som ni kan se. Var ute och grejade i trädgården när jag hörde kattugglornas läten inne i skogen. Av nyfikenhet så tog jag med mig kameran och gick till andra sidan av huset. Såg hur hon tittade stint mot marken. Och där smög Pelle (min katt) på något. Kanske sork kanske mus eller kanske en ödla.. jag kallade in honom. 

Sitter vid köksbordet och äter rostat bröd. Tror ungarna var lite avundsjuka.

Ännu en dag till ända. Kattugglan tittar lite slött innan hon sluter sina ögon och somnar. Det tar på krafterna att försörja en ugglefamilj. Och jag märker ofta att hon nu sitter med slumrande ögon. Tittar lite åt mitt håll innan hon stänger ögonlocken igen.

Nu har vi kommit till nästan slutet på maj. Kom hem från jobbet, parkerade bilen, släppte ut Maja som ville till andra sidan (hennes inhängnad) och plockade ut kameran från bilsätet. Kattugglan var på väldigt nära besök den här dagen. Så jag fick några riktigt fina bilder på henne. Sen gick jag också bort till andra sidan av huset.

Detta är de sista bilderna jag fick på ungarna. Och det här var nog den sista utav dem som fortfarande var kvar i holken. Hade två-tre kvällar innan sett en utav ungarna när den klamrade sig fast i trädstammen med sina klor samtidigt som den drog sig uppåt med sin näbb. Såg allt genom kikaren inomhus. Tur att jag lagt granris nedanför holken. För det var högt att hoppa hade jag insett den dagen då jag först såg ungarna titta ut.

Och det här är även de sista bilderna på kattugglan. Ungarna var någonstans i skogen. Man kunde höra deras tiggande sent på eftermiddagen och kvällen. Här sitter hon förmodligen och vet exakt vart hon har sina ungar. Jag nöjde mig med att hon tillät mig att få sådana här fina avslutningsbilder.

Kattuggleungarna har jag aldrig sett ute i skogen. Har ej heller sökt efter dem. Däremot så har jag hört dem långt härifrån (holkplatsen) på kvällarna. Så någonstans närmare slottet uppe i tallskogen håller de till.

Jag skrev även kattugglehonan i den här bloggen. De var två stycken ugglor. Båda är med i filmen här under. Men det var bara den här ugglan som alltid fanns synlig hemma i trädgården/skogen. Den andra ugglan som var snäppet mindre vilket får mig att tro att det var hanen, kunde höras en bit bort när de hade fångat något byte och skulle låta ungarna veta att nu var det dags.

Och om kattugglan var aggressiv? Absolut inte. De hade nog haft ganska så bra koll på mig redan långt innan jag först såg dem. Så en snällare fotomodell från fågelvärlden är nog svårt att hitta. Sen fick jag ju som fotograf respektera mina nya grannar. Vilket gick oerhört lätt :)

Avslutar den här berättelsen med en liten film som är strax över 7 minuter lång. Där du kommer att få se när föräldrarna matar ungarna 4-5 gånger under filmen, samt höra ungarnas tiggande läte och föräldrarnas småprat till ungarna under kvällen.

Hoppas innerligt på att de häckar i holken även nästa år. Får se till att städa ur holken innan dess.