Havsörnar i soluppgången under tidig höst

Slutet på september, befinner mig ute vid sjön extremt tidigt då det redan är ljust strax efter 06 på morgonen. Havsörnsprojektet som jag så innerligt håller kärt har redan gett fina resultat. Den här morgonen visar sig att bjuda på det vackraste morgonljuset, med de ståtliga örnarna som anländer i gryningen. Den filmen som jag visat i tidigare blogg är från den här morgonen. Havsörnens rop ekade ljudligt och den som gav ifrån sig lätet var även herre på täppan den här morgonen. Bilderna ligger nödvändigtvis inte helt i ordning

En av de första som går ner den här morgonen är en äldre havsörn.

Den andre av de två ger mig en 'blick'.

Sen återgår den till att spana in bytet. En bild som jag är mycket glad över att ha fått på kamerasensorn, med solen som belyser örnens gula näbb.

Ett drömmöte, en drömbild. Havsörnsparet i soluppgången. Idag hänger den här bilden som en tavla i vardagsrummet. En vän som såg den här bilden trodde att den ena örnen 'friade' till den andre :)

Den äldre går ner för landning, efter att ha suttit uppe i tallen vid sidan om och haft koll på ungfåglarna.

Med vingarna utsträckta blir rovfågelns fjäderdräkt vackert belyst av morgonsolen. 

Men den får inte vara där särskilt länge. Ungörnen ger sig på den. 

Kråkorna tittar nyfiket på medans de stora byter plats.

Havsörnar kan bjuda på mycket underhållning när de väl känner sig "säkra" och släpper lite på sin vaksamhet. Särskilt ungfåglar, de kan bjuda på fin underhållning. Bland annat när de bråkar lite smått.

Tripp-Trapp-Trull :)

Två olika äldre havsörnar. Den första här under ser ut att vara några år med sin genomgående helgulanäbb samt sitt gula iris. 

Den här kanske är i sitt femte levnadsår? 

Örnen beundrar sin artfrände.

Havsörnarna i tidigt morgonljus var en fin upplevelse som är få förunnat. Nu har jag testat något nytt som ni såg i tidigare blogg. Var ute i helgen i blåsten med nästan samma vackra morgonljus som visas här. De bilderna blir mycket av siluett. 

Flygande örnar

Testade något nytt i helgen. Gömde mig en längre bit bort bland buskaget där jag bäddade in mig bland kvistar och grenar. Avståndet till berget där jag lagt ut lite fisk var mellan 60-70 meter. Tanken var att lyckas få lite flygande örnar då jag tidigare märkt att de gärna flyger iväg med en fisk. Kan ju säga det att under den natten sov jag knappt en blund. Var extremt taggad över att få se om det här kunde lyckas. Havsörnarna är ju vilda så bara det om de skulle dyka upp här är ju alltid en chansning.

Klockan ringde 05:30! Vaknade på studs. Sen gick det fort ut till sjön i mörkret. Var genomvarm efter den långa vandringen med vinterkläder och all utrustning. När jag väl förberett och gjort klart allting satte jag mig ner bland buskaget där jag "bäddade" in mig med kvistar/grenar och granris. Hehe kan ju påpeka det att ibland blir det extremt där ute vid sjön, men örnarna får verkligen inte se mig. Då går de aldrig ner och förmodligen så kommer de inte tillbaka under de närmaste dagarna heller för den delen. Så det gäller verkligen att hålla sig väl dold.

Vid halv åtta såg jag både kråkor och trutar som landade på berget. Det var en blåsig vinterdag med en vind som gjorde att om örnarna skulle anlända så skulle jag få "ryggbilder". Men det här var ett test som jag verkligen ville se om det skulle lyckas, och kanske spinna vidare på framöver.

När det hade gått strax över två timmar kändes det att den där blåsten blev påtagligt kallare mot kroppen. Värmevästen och värmesockorna under ghillin gick på maxtemperatur. Kurade in händerna under armhålorna.

Där uppe låg den och svävade i vinden.

En havsörn hade anlänt. Fram med händerna mot kameran för att sakta börja fotografera den här vackra örn siluett.

Den hade span.

Havsörnen gick ner för landning. Och efter den fick jag ytterligare två stycken örnar på besök.

Örnarna lyfte ofta och försvann med en fisk så tiden där ute blev ganska så kortvarig när de väl anlänt.

Stjärtfjädrarna och vingpennorna utfällda.

Man kan ju bli en pirat och sno fisken från en annan örn om man så vill.

Örnen släppte (eller tappade) fisken medans den andre skulle fånga den i luften.

Med ett snabbt grepp med klorna fick den tag på fisken i luften. Så coolt att få se!

Trodde jag... 

Här kommer en intressant teori som jag har. Den här havsörnen stod på berget och tittade på vågorna.

Som sköljde över havsörnens ben och klor.

Örnen tittar ner. Tvättade och rena klor. Det är ju viktigt för en rovfågel.

Samt en ren och fräsch näbb är minst lika viktigt. Här rengör den sin näbb mot berget.

Det här var riktigt spännande att få se samt fotografera och något som jag vill testa igen framöver.

Tack för mig så länge.

Havsörnsfilm

Tänkte med den här bloggen som nu blir min fyrahundrade blogg, visa två stycken filmer istället för foton på örnarna. Hur jag upplever dem där ute vid sjön när jag filmar och fotograferar dem.

Första filmen är ihopklippta scener från december förra året när jag satt under den påbyggda (extra granris) granen i min ghillisuit, och fick ett sant skådespel där ute på isen.

Andra filmklippet är från i år vid ett annat ställe, som jag testar just nu. I detta klippet kan du höra en äldre havsörnsläte väldigt, väldigt tydligt. 

Havsörns projektet del 2

Blir inte om havsörnarna i soluppgången. Utan det får bli nu när vädret är bistert och ruggigt. En typisk november månad...

Havsörnarna bryr väl sig knappast om vädret skulle jag tro. Eller så gör dem det precis som vi. Nåväl, ett som är säkert är att möten med sådana rovfåglar alltid piggar upp. Bara att stiga upp och bege sig ut (lite enkelt förklarat) till sjön innan gryningsljuset då 🙈🌧️

Har valt ut två olika tillfällen sittandes vid sjön med dessa fina möten.

I den första serien fick jag några fina foton på en ung havsörn som lättade med en halv fisk i en av klorna. Samtidigt som den motade bort den andra örnen.

Med ett vingspann på upp emot två och en halv meter blir de riktigt imponerande.

Inte säkert att den här ungfågeln hade så brett vingspann, men stor var den.

Det här var spännande. Ungfågeln tog med sig sin fisk när den gick fram några steg mot mig.

Där stannade den upp.

Åt sin frukost.

Bild serie nr 2.

Besök av en äldre havsörn. Som sannolikt visade sin yngre artfrände att äldst går först.

Ett segrande rop hördes i november blåsten.

Sen gick det fort. 

Havsörnen tog med sig ungfågelns fisk, lämnade platsen. Har fler bilder på just den äldre i flykt men nöjer mig med den här bilden i den här bloggen.

Kvar stod en blöt och förbryllad ungörn kvar efter händelsen.

Storm

Vandrar genom skogen ut mot sjön. Den kraftiga vinden får träden att svaja. Ser både ett och ett annat träd som fallit offer för nattensblåst. Fortsätter att gå med pannlampan som lyser upp den osynliga stig jag valt att gå. Kommer fram, lyser ut mot sjön där de stora svarta vågorna med vita toppar slår mot bergen. Vinden biter tag om både kind och händer när jag placerar ut de få fiskar jag haft med mig den här tidiga morgon innan gryningsljuset stigit upp. Gör mig sedan iordning med ghillin och sätter mig på plats där första kaffekoppen (av många) dricks. Morgonens podd får vänta lite. Lyssnar istället ihärdigt på trädens susande och vågornas dån där ute. Sen stoppar jag in hörsnäckorna i öronen och startar en podd, P3 historia.

Strax efter åtta på morgonkvisten landar den här granna örnen. Det är fortfarande mörkt så slutartiden hamnar här på 1/20 sekund för att hålla nere iso talet som ligger högt ändå. (bilden har genomgått LR brusprogram)  

Där bakom granriset sitter jag med händerna fastklistrade på kameran och objektivet. Fotograferar smått och filmar örnen. Glädjen sprider sig när jag ser hur fjäderdräkten fladdrar i den kraftiga blåsten. Den här örnen var tidig tänker jag med glädje.

Havsörnen får en kort stund av ensamhet (lugn och ro) när den får syn på något annat.

En annan äldre havsörn har anlänt. Misstänkte att detta var ett par. Den första örnen lämnade fint över platsen till den andre. (Första längst till höger) Fotograferad på 1/30s.

Hjärtat slår hårt nu! 

Men lyckan var kort den här dagen även om upplevelsen var magisk. För när havsörnen bredde ut sina breda vingar, tog vinden tag om rovfågeln och den steg på ett elegant sätt med den stora fisken hängandes i klorna.

 För ett ögonblick stod örnen still i luften med den hängande fisken. Jag satt som förstelnad. Fick inte iväg ett endaste fotografi. Bara satt där och såg det här av ren förrundan. Sen försvann den lika fort som den anlänt. Den andre havsörnen slog följe kort därefter.

Nu hade ljuset dykt upp på riktigt även om det var en gråmulen, regnig och stormig förmiddag med höga iso tal. Den första och enda korpen dök upp. Och den var arg! Truten såg arg ut den med måste jag säga.

Nästan förbannad på dessa trutar som totalt tagit över där ute sedan örnarna försvunnit på morgonen.

Korpen gick ner där truten var.

Den landade där bakom ljungen och jag såg inte röken av den mer efter landningen.

En havs/silltrut fanns här också. Förmodligen var de flera.

Passade på att fotografera dessa sjöfåglar som kivades rejält vissa stunder.

Såg detta först nu när jag redigerade bilderna. Den ena truten har bitit tag i benet på den andre.

Nåväl det gick ju bra för den. Jag däremot ska ta på mig vinterkläder från och med nu om jag ska ut igen framöver. Både händer och tår fick sig en omgång av den bitiga kölden den här morgonen/förmiddagen. Begav mig därifrån strax efter tolvsnåret. 

Det är såhär det kan se ut. Ibland kommer örnarna och stannar, ibland helt tomt och ibland kan de komma på korta besök som idag. Men jag tror nu att jag med säkerhet vet vad det är som driver mig att hålla på så som jag gör. Just morgonen när man sitter där ute i mörkret i sin ensamhet, häller upp en kopp rykande varmt kaffe, tar fram en smörgås lyssnar på en podd och inväntar gryningsljuset. Man ser mellan granriset, en stor mörk gestalt flygandes ovanför en för att sedan höra (om man har tur) när den sätter sig på en gren någonstans i närheten. Och har man riktigt tur så är det en av de äldre örnarna, för de brukar ge ifrån sig ett mycket vackert läte som ekar i skogen. Då vet jag att det här kan bli en riktigt fin morgon, och att allt arbete som jag både lagt och lägger ner kan bli riktigt bra :)