Havsörns projektet del 2
Blir inte om havsörnarna i soluppgången. Utan det får bli nu när vädret är bistert och ruggigt. En typisk november månad...
Havsörnarna bryr väl sig knappast om vädret skulle jag tro. Eller så gör dem det precis som vi. Nåväl, ett som är säkert är att möten med sådana rovfåglar alltid piggar upp. Bara att stiga upp och bege sig ut (lite enkelt förklarat) till sjön innan gryningsljuset då 🙈🌧️
Har valt ut två olika tillfällen sittandes vid sjön med dessa fina möten.
I den första serien fick jag några fina foton på en ung havsörn som lättade med en halv fisk i en av klorna. Samtidigt som den motade bort den andra örnen.
Med ett vingspann på upp emot två och en halv meter blir de riktigt imponerande.
Inte säkert att den här ungfågeln hade så brett vingspann, men stor var den.
Det här var spännande. Ungfågeln tog med sig sin fisk när den gick fram några steg mot mig.
Där stannade den upp.
Åt sin frukost.
Bild serie nr 2.
Besök av en äldre havsörn. Som sannolikt visade sin yngre artfrände att äldst går först.
Ett segrande rop hördes i november blåsten.
Sen gick det fort.
Havsörnen tog med sig ungfågelns fisk, lämnade platsen. Har fler bilder på just den äldre i flykt men nöjer mig med den här bilden i den här bloggen.
Kvar stod en blöt och förbryllad ungörn kvar efter händelsen.
Hälsningar Lena
Jag börjar faktiskt trivas riktigt bra där ute nu i blåsten iklädd mormors gamla garnnysta.
Det fina är att ungfåglarna är bland de roligaste att få se/uppleva. De kan verkligen gå loss därute, både mot de äldre och i deras ”egna” ålder. Sen händer det ju att när den gamle har fått nog så tar den över. Precis som den gjorde här.
Tack ska du ha :)
Med vänlig hälsning/per-erik
Just den här gången så hade jag för första gången fyra korpar på besök också, vilket var kul :)
Kul bilder i vanlig ordning..
HaD/Gunte..
Det blev både torrt och blött dessa gånger där ute.
Hälsn!
Ja en havsörn kan se ut precis som en blöt hund, och den skakar av sig vattnet likadant också ;)
Hehe jodå jag blev allt blöt jag också, men kanske inte så mycket som rovfåglarna.
Du ska få höra en liten historia om en ung örn för kanske 3-4 år sedan. Jag var ute och vandrade med min hund en gråmulen och mörk novemberdag i skogen vid sjön. Hörde något märkligt ljud, lät som något skrek på sätt och vis. Tittade upp och där strax ovanför grantopparna flög två stycken havsörnar på låg höjd. En äldre och en ung. Örnen som flög bakom gav ifrån sig ett skrikande läte. (har förstått nu att den tiggde mat) Medans den äldre örnen såg ut att spana av miljön då den blickade åt alla möjliga håll, bland annat mot oss för att sedan blicka ut över vattenytan. Fick ett möte med en förälder och förmodligen hans/hennes årsunge där och då.
Den sista bilden är ju verkligen talande om hur snopen och förbryllad den är. Nästan så att man vill ge den en tröstande kram.
/Lena :-)
Ja ungfågeln såg verkligen förbryllad och snopen ut. Det ville jag också göra, ta med den hem ;)
Härligt med alla vingbilder men den sista tar nog priset. Kan man se mer snopen och förvirrad ut....så söt ! Hade du ingen matsäck eller något kvar att ge den stackaren :-)
Ing-Marie
Ungfågeln såg både förbryllad och snopen ut. Men det fanns lite rester kvar som den gick och plockade efter det här fotot :)
Som Alltid!!!!!
Mvh
Marcin
Hälsningar Jörgen