funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Besök på Minneriya National Park och krassa tankar kring bildresultaten med fotografisk lågbudgetutrustning

Det finns flera nationalparker på Sri Lanka och ett besök på en av dem stod högt på listan.
Inför resan behövde jag fundera igenom fotoutrustningen för jag misstänkte att det skulle behövas ett teleobjektiv för att kunna fota åtminstone urskiljbara objekt om man hade turen att träffa på några djur i parken.
I min utrustning som består av en hel del gamla gluggar från analoga tiden hittade jag på en teleconverter X2 som skulle kunna förvandla den fasta 105mm till någonting användbart. Väger inte mycket, men skulle den ge acceptabla bilder?? Då jag inte ville släpa med min gamla 80-200 mm som är jättetung och dessutom rätt labil när det gäller bildkvalitén valde jag lösningen med convertern, efter att ha provat igenom kombinationen hemma.

För att komma till parken reste vi 17 mil i den egensinniga trafiken på ön. Färden tog sin lilla stund, det är många som samsas på körbanorna och trafikrytmen är en smula varierande med omkörningar, inbromsningar och väjande för hundar och andra djur på körbanan.

Längs alla vägar vi färdades efter fanns det outsinliga mängder med fruktbutiker och snacks-shoppar. Både i de städer vi passerade och längs landsvägarna. Det var många små bodar i anslutning till bostäder och där kan kvinnorna sköta kommersen och samtidigt hålla ett öga på barnen.
Jag försökte fånga åtminstone något fruktstånd på bild men även om jag har en ljuskänslig Nikkor 50mm ville det bli fartränder och suddigheter i de flesta försöken. 
Den kamera som hanterade behovet av snabb tid och ljuskänslighet visade sej sitta i mobilen. 
Bildformatet passar bra till den här typen av motiv men jag är inte så förtjust i kvalitén på bilderna. Då alternativet var suddiga resultat med systemkameran gäller det att helt enkelt gilla läget. 
Färgerna är smaskiga i mobilbilderna men ytorna ser plastiga ut och vissa konturer ser konstiga ut.
Kanske den sortens bilder passar bäst för att också visas i mobilen, man kan nog inte ha för höga förväntningar på dem. Å andra sidan har jag sett Youtubevideos på yrkesfotografer  som levererar väldigt häftiga bilder med plastkameror.

Jag gnäller inte, jag funderar högt och utvärderar min utrustning. 
Framme vid Minneriya National Park bytte vi fordon till en fyrahjulsdriven jeep. 
Att stå upp i lastutrymmet medan jeepen skumpade runt på minst sagt ojämna och gropiga lutande grusvägar var en upplevelse i sej. Vi välte aldrig fast jag tänkte tanken emellanåt, inte heller fastnade vi i någon lerig grop fast många möjligheter till det fanns.  
Nationalparkens fauna arter är 24 arter av däggdjur, 160 fågelarter, 9 arter av groddjur, 25 arter av reptiler, 26 fiskarter och 75 arter av fjärilar. Det var regnperiod när vi var där vilket innebär att elefanterna höll till uppe i skogsområdena och inte vid den anlagda sjön. Men vi hoppades på turen att få se i alla fall någon av parkens flera hundra elefanter. Med i jeepen fanns en kille från parken som uppmärksamt granskade omgivningarna och signalerade till jeepföraren att stanna så fort han upptäckte något av intresse för oss. 
Nu var det dags att prova hur teleconverten levererade. Jeepföraren höll sej på respektfullt avstånd till djuren i parken och de större djuren fyller bildrutorna hyfsat med 210 mm på kameran.
Vattenbufflarna såg vid första anblicken ut som en hoper stenar i vattenbrynet, kul när dottern upptäckte att stenarna hade horn!! 
Det var svårt att få ordning på hjorden av bufflar bildmässigt så jag blev glad när vi passerade den här gossen som låg i ensamt majestät. Han tycktes fundera på om han skulle jaga bort oss eller inte, lite hotfull såg han ut men det enda han gjorde var att resa sej ur vattnet och glo på oss. 
Vissa stora fåglar hade vänligheten att befinna sej inom närgränsen. Tyvärr medger inte formen för hur vi befinner oss i parken att man ligger ner på mage och fotar ur det perspektivet utan man får igen gilla läget något uppifrån. Något jag är tacksam för eftersom marken kryllar av reptiler och annat som jag inte vill ha närkontakt med. Fast bildvinkeln gillar jag inte riktigt just här.
Denna lilla Indiska fågel (och nu visar jag upp min oerhörda okunskap om artnamn) gick också att fånga hyfsat till min stora glädje! Bilden är dock beskuren en del.
Men örnarna ville inte ha närkontakt och här var min räckvidd klen. Tjoho, jag har i alla fall
sett örnar för första gången både sittande på lite olika platser och cirklande i luften!
Minsann fick vi se en mindre flock elefanthonor med ungar också. De passade dessutom in
inom bildramen med mina givna 210mm.
Nu får man inga poser eller drama på beställning, ska man uppleva många elefanter på platsen bör man åka dit under torrperioden maj till september. Igen får man gilla läget och göra det bästa av situationen och eftersom vi inte hade garanti för att hitta på elefanter alls är jag ändå väldigt glad att ha sett dem!
Varaner fanns det en och annan, märkliga ödlor! Liksom krokodilerna ser de ut som urtidsdjur, kanske inte så vackra men intressanta!
Den här Varanen låg och vilade på grusvägen när vi körde förbi, och såg ingen anledning att flytta på sej. För att få bilden vred jag upp ISOt till 1250 vilket är lite för högt för kameran att hantera bra i kombination med teleconverten. Så jag tycker om bilden jag fick men är inte nöjd tekniskt. En liten suddighet finns också att notera.
På det hela taget blev det ändå lite bilder med hem på minneskortet!! 

Där hamnar jag ofta, i det tekniska träsket. Som spelar stor roll för bildresultaten.
Flera gånger fick jag en skarp fast lite intetsägande bild på djuren. Men när de plötsligt ändrade pose och rörde sej blev bilderna kul och själva bildkvalitén sämre. 
Jag ställer också skärpan manuellt av gammal vana eftersom det inte existerade några automatiska inställningar när jag började fotografera i min ungdom. Flera av mina objektiv har inte någon automatik i sej. Efter mina försök att fotografera  dotterns fotbollsmatcher på autofokus och där skärpan nästan konstant hamnade i skogen några hundra meter bakom motiven har jag sedemera avstått från den inställningen.
Inser att jag gör det svårt för mej och väljer att arbeta så. Det blir lite friktion kring fotandet och jag är väl inte den enda som försöker hantera kombinationen av motiv och teknik!!
Man får fullt upp vid fotandet, det är många parametrar som ska kommas ihåg och ställas in. En del av dem har börjat gå på automatik, vissa glömmer jag i stundens hetta för att efteråt svära över min vimsighet som till exempel sista bilden på Varanen.
Å andra sidan gör jag det hela för mitt eget höga nöjes skull, ingenting ska levereras eller säljas. En egen skapad ram kring fotograferandet så som jag gillar att ha det kanske man kan beskriva det som. 

Postat 2017-01-08 12:57 | Läst 2296 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera