När man fotar allt möjligt

Meningen med att blogga har jag fortfarande inte riktigt fattat efter alla år.

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Varje sommar har jag förmånen att få besöka den här skärgårdsön med sina vackra av havet slipade klippor.
Den korta sträckan vid vattnet som jag har tillgång till är väl dokumenterad vid det här laget, men man kan ju alltid få till någon ny vinkel inbillar jag mej.
Jag har provat olika brännvidder och har nog inte varit så lycklig över fotandet som den här sommaren med nya kamerahuset som på något märkligt vis får min uträknade vidvinkelzoom att mirakulöst leverera.
I kombination med min födelsedagspresent, ett gråfilter som gör de oroliga vågorna mjuka.

Ett nytt förhållningssätt när det gäller utsnitten och som kräver mera tid för varje bild. Det är ett visst riggande innan allt är på plats och man kan ta bilden.
De flesta bilderna är fotade i dagsljus på i snitt 25-30 sekunder.
I ett läge höll jag på att tappa filtret rakt ner i stenen jag stod på men lyckades otroligt nog fånga in det. Ibland har man tur! Först måste man ställa in utsnitt och skärpedjup utan filtret för med det framför linsen ser man bara grått i sökaren.

Växtligheten har tagit stryk av torkan. Det är ironiskt att växa någon meter från en himla massa vatten och stå där och torka bort redan innan sommaren nått sin mitt.
Annars brukar de ju vara enormt livskraftiga och tåliga, de här små tallskotten som rotat sej i klippskrevorna.

Ingen unik bild på ingen unik fågel men för min del glädje över att ha fångat den. Med telet förstås.

Vackra färger men ändå en sorglig syn.

Klipporna är fulla av streck och färger.

En tvåmastare bröt av strömmen av segelbåtar i plast och motorbåtar som stressade omkring.

Ett skolskepp? Vackert är det! Och jag hade gott om tid att fota det medan det värdigt gled förbi mina klippor.

Det här är svallvågorna efter Waxholmsbåten, de slår alltid lite extra högt över stenarna.

Och en bild utan filter, jag kan förstå om man tycker att vattnet ser konstigt ut på de andra bilderna men jag tycker själv väldigt bra om effekten.

Vidvinkeln har slutat ge förvridna och konstiga linjer med nya kamerahuset till min stora förvåning.
Undrar vad jag ska ha för morot nästa sommar för att åka ut och fota?
Ska inte oroa mej för det i förväg, det kommer alltid nya omständigheter. Kanske nästa sommar åskar och regnar....

Publicerad 2018-07-13 18:37 | Läst 2283 ggr 6 Kommentera

Äntligen nytt kamerahus. Som ger ringar på vattnet på oväntade sätt.

Idag kom det! Nya kamerahuset som jag sparat till och väntat på i över ett år.
Man packar ivrigt upp, bläddrar igenom manualen, laddar batteriet, stoppar i minneskort, bläddrar mera i manualen. Den kan ju inte skilja sej så mycket från det gamla huset, att uppgradera från Nikon D300 till D500.
Trodde jag.

Makrogluggen funkar bättre med det här huset, det är överraskande och jätteroligt.
Jag har en fungerande autofokus igen, på gamla huset har den fastnat på en fokuspunkt och jag har bara använt den punkten för att checka ljuset och ställa in tid och bländare.

Det tycks ha en begåvning för att klara kontraster och ISOt ska vara bättre, jag som varit van vid att det brusar rejält redan vid ISO 500.

Telet får jag till min besvikelse ställa skärpan manuellt på i fortsättningen också, ser ut som det behöver en översyn.
Fast jag har aldrig kommit så här nära en skata förut.
Bilden är delbeskuren och närmar sej i storlek mina gamla bildfiler. Jösses, nya filerna är stora som hus!
Det är där det börjar stöka på allvar med resten av min utrustning som nog är färdig för museum dessvärre.

Det funkade inte som jag tänkte mej att ladda in bilderna i datorn. De hamnade inte där jag vill ha dem, men det brukar gå att trassla till och få rätt.
Nya kameran har andra "modernare" filer också.
Jag fotar i RAW och det tänker jag inte lägga ner. Men RAW-konverteraren ville inte kännas vid nya bildfilerna. Jag har ett för gammalt Fotoshop. Suck.
Det är lite surt att sitta och titta på bildrutor som man äntligen klämt in i en fil på hårddisken (fast den inte gick att korrigera) och sedan inse att det inte går att ta bilderna vidare därifrån.
Jag hänvisades till Adobes hemsida där jag fick reda på att man kan göra uppgraderingar av RAW-programmen. På nyare varianter av Fotoshop. Som inte jag har. Jag har bara en liten plånbok och ingen lust att börja abonnera på CC och BB och allt vad det heter när jag är helt nöjd med de möjligheter jag har i mitt nuvarande Fotoshop. Men - lösningen finns. Jag tankade ner en konverterare från Adobe, skaffar dubbel uppsättning jättefiler av bilderna i biblioteken, och simsalabim går de att överföra in i vanliga RAW-konverteraren.

Grejen är att datorn är gammal. Fotoshop-programmet är gammalt. Datorn flämtar astmatiskt när jag jobbar med nya jättefilerna men de har trots allt gått att fixa med som vanligt idag när jag väl kommit så här långt.
Det blir som ringar på vattnet. man kan inte bara köpa ett modernt kamerahus och ropa tjoho. Man får köpa ny dator också, och modernare bildbehandlare. Och läsa manualen igen.
Tur att de gamla objektiven gillar nya huset, tack Nikon för att de är kompatibla i alla fall.

Dagens testfiler gick att fixa med, men vad gör jag när jag kommer från en resa med flera hundra bilder på minneskortet?
Men allt gnäll till trots så är huset lovande, jag är lite blandat frustrerat jättenöjd idag!

Publicerad 2018-05-26 21:43 | Läst 3597 ggr 6 Kommentera

Irriterande oskärpa

Jag har försökt fota pelargången vid stadshuset flera gånger men landar med bilder som är irriterande oskarpa. Fullt förståeligt när jag drar ut telezoomen fullt och ljuset inte riktigt räcker till.
Är inte riktigt klar över vilken tidpunkt på dygnet som är lämpligast heller. Trodde att stan skulle vara folktom på valborgsmorgonen men fick sällskap in till stan med en massa människor som skulle jobba på klämdagen.

Vid stadshuset vimlade det av japaner. Man fick vänta ett tag för att få en någorlunda renodlad bild och då blir den naturligtvis lite oskarp.
Men det är bara att åka tillbaka igen framöver och hoppas på mera ljus. Kamerahuset är inte så välpresterande när jag drar upp ISOt över 400, det blir fort grynigt i bilderna.

I Kungsträdgården hittade jag resten av japanerna som njöt av blomprakten. Igen fick jag en bild jag gillar men med irriterande oskärpa. Folk i rörelse får man ingen andra chans att fota heller.

Körsbärsblommorna flyttar sej inte så långt dessbättre. De svajar för vinden men man kan knäppa på tills någon av dem fastnar hyfsat på bild. Så då har jag fotat årets blomning och får grubbla över hur jag ska få till det tekniskt till nästa år så jag slipper gräma mej över alla jobbigt suddiga bildresultat.

Publicerad 2018-05-01 09:00 | Läst 2826 ggr 3 Kommentera

Semestern har lite svårt att släppa taget om mej, här är ett par bilder till

Vi gjorde några utflykter och ett par av bilderna från dem tycker jag själv lite extra mycket om.

Den här damen ville gärna sälja kaffe. Dessvärre sprang de flesta förbi henne men jag tog en kopp väldigt välsmakande kaffe.

Sätter man musiker med de här instrumenten i en kal lokal med stengolv blir ljudet de frambringar öronbedövande. Men glatt. Damen med kaffet skulle haft storkommers om hon stått här, jag hade huvudvärk efter några minuters konsert.

Den här lilla hamnen låg intill ett mangroveträsk med sin speciella växtlighet.

När man kom mera ut mot öppet vatten slog det in skummande vågor.

Några fiskare gled nära förbi oss för att lägga ut sina nät.
Nackdelen med långt teleobjektiv är att jag höll på att skicka karln som satt bredvid mej ur båten när jag svängde runt kameran för att fånga en bild på fiskarna. Han tog inte illa upp. Bara böjde sej artigt åt sidan så att jag fick knäppa färdigt....

Gatubild från Puerto Plata. Det är många tvåhjuliga fordon på gatorna.

Att landet är ganska fattigt syns rätt tydligt på bristande underhåll av byggnaderna.

Ännu en stadsbild för att jag gillar den sortens motiv helt enkelt.

Tidig morgon på stranden. Pga tidsskillnaden var det inga som helst problem att gå ur sängen och ner till stranden för att njuta av soluppgången. Och den fantastiska sanden.......
Sen slocknade i alla fall jag lyckligt vid åttasnåret på kvällarna, trött av sol, ljus, värme och intryck. För att vakna med ny energi kring fyra nästa morgon igen.

Publicerad 2018-02-24 19:27 | Läst 1798 ggr 4 Kommentera

Det är ju kul att plåta fåglar!!

I alla fall när man införskaffat ett tele som gör fåglarna större än små prickar i bilderna.
Med på resan till Dominikanska Republiken släpade jag min nya "precccccccious", en 80-400 mm telezoom. Eller vaddå nya, jag har ägt den ett år snart. Men inte provat igenom den till fullo.
Den är lång, tung och när jag kånkade runt den på resan kommenterade den inhemska befolkningen "paparazzi". Den har bildstabilisator och blir jättelång fullt utdragen och med motljusskydd monterat på. Och man kommer lite närmare motiven än jag varit bortskämd med förut.

Det här är en väldigt vanlig fågel på Dominikanska, nu svär jag kanske i kyrkan men jag har fått fram att det är en ägretthäger. Jag fick en serie bilder på den här ungen, det är morgonsol, motljus och jag blev ganska myggbiten där jag stod, men det var alldeles väldigt roligt att fota den. Kan man kalla den fulsnygg?

Påfåglar gled det omkring också och när hannen spänner upp sej så vackert framför honorna kan jag bara svära lite över att den valde en sån hopplös plats att göra det på (bakgrunden är superstökig) men det var bara att knäppa på. En exotisk sort som man måste bege till Skansen för att titta på här hemma.

Med telet har jag chansen att komma nära. Den ser inte så snäll ut kanske. Men prålig.

Flamingos är en annan skön sort, som ser värdiga och exklusiva ut men som har ett ganska oskönt läte.

Jag kom även nära växterna, blommorna som jag tycker så mycket om.
Det har blivit lite nykick i fotandet, jag behöver kanske prova ny brännvidd.
Nackdelen med telet är att det är så påfallande jättestort och lite tungt. Inget man tar med ut på stan. Kanske ut i skogen?
Fördelen är att man kommer nära och att man så påtagligt kan påverka bakgrunden när det gäller skärpan.

Publicerad 2018-02-21 22:34 | Läst 2153 ggr 6 Kommentera

1 2 3 Nästa

Bloggar

När man fotar allt möjligt

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Äntligen nytt kamerahus. Som ger ringar på vattnet på oväntade sätt.

Irriterande oskärpa

Semestern har lite svårt att släppa taget om mej, här är ett par bilder till

Det är ju kul att plåta fåglar!!

lersaker

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Dina mest visade bilder

Mina favoriter

Nya bilder på fotosidan

Bloggar

När man fotar allt möjligt

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Äntligen nytt kamerahus. Som ger ringar på vattnet på oväntade sätt.

Irriterande oskärpa

Semestern har lite svårt att släppa taget om mej, här är ett par bilder till

Det är ju kul att plåta fåglar!!

lersaker

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Dina mest visade bilder

Mina favoriter

Nya bilder på fotosidan