Promenad med familjen

Det ska fasen vara storasyster när småsyskonen drar åt varsitt håll!
Lillebror sätter fart mot närmsta soffa för att vila sej.
Lillasyster fastnar framför de vackra träden för att fota.

Till sist blev det lite ordning på dem i alla fall. Ja, inte lillasyster då....

Här är en till med betydligt bättre ordning på sin flock!

Jag mötte våren lite söderöver

Brorsan har alla år han bott i Tyskland tjatat om att nu blommar fruktträden , han går ute i skjortärmarna och sitter på uteserveringar och smakar den goda ölen. Samtidigt som det fortfarande ligger snö och är kallt och grå/brunt/beige i landskapet här hemma. I år åkte jag ner i rätt tid för att själv få uppleva denna skrytiga vår på plats. Så slapp jag vara avundsjuk för en gångs skull.

Lövena på bokarna har just slagit ut och är fortfarande små och i gulgrön ton. Bara några dagar senare har de vuxit sej större och fått sin djupare gröna färg. Vi tog en promenad i detta vackra, mina syskon och jag.

Brorsan har förstås ingen aning om vad det ska bli för frukt/bär på alla vackra träd som stod i full blom mer än att äppelträden blommar senare. Det blommar för fullt av körsbär, mandel, päron och diverse flera sorter som jag redan glömt.

Landskapet är välordnat på tyskt sätt med träden planterade i rader. Det lös så vackert vitt i landskapet av alla blommor på dem!

Inte sämsta miljön för joggning eller att promenera med hunden....

En sydsluttning med vinstockar innan de börjat få fart i växandet inför årets säsong.

Till sist en variant på Carpe Diem, någonting jag tycker att jag fick chansen till under den här resan!

Skärgårdsbilder där vidvinkeln visade sej användbar.

Dagen efter Säter for jag och dottern ut i skärgården.
Vi har varit där förut hos en kompis som hyr ett mycket enkelt boende.
Bilderna har legat oredigerade ovanligt länge för att vara mej men här är ett par av dem.
Tredje gången gillt heter det, jag har tidigare givit mej i kast med klipporna men inte blivit nöjd med bilderna. Första året provade jag min 50mm fasta optik som annars levererar bra resultat men tydligen inte på klippor och hav.
Andra året tänkte jag att telet måste funka, vilket genererade stora upplagor av skakiga segelbåtar bakom suddiga klippor.

I år hade jag med vidvinkeln. Köpt en gång med stora förväntningar men jag har ofta blivit besviken på resultaten. Nu dammades den av och jag har aldrig haft så roligt med den hittills. Jag vet också att horisontlinjer bör läggas överallt utom i mitten av bilder, och just här skänker den mej ro TROTS att den..., ja jag skrev det ju!

Provade svartvitt men fotoshops verktyg känns plötsligt en smula trubbiga.

Färg ska det vara!

Hällarna har fina sprickor, jag anar inlandsisens framfart som slipat slätt och sedan dekorerat med stora stenbumlingar.

Dag två tornade ett kompakt ovädersmoln upp sej öster om oss. Jag grep kameran och förflyttade mej raskt ner till klipporna. Kan nämna att jag hade en farsa som, berättades det, var ute och fiskade i lugn och ro i en eka av metall en gång när åskan gick. Hans valspråk var för övrigt att "ska man vara ett exempel för sina barn ska man vara ett varnande exempel". Det brukar vi barn ha väldigt roligt åt emellanåt! Kompisens hund gillade inte alls att jag lämnade hans flock och rusade efter mej för att "valla in" mej tillbaka bland de andra. Han var inte alls nöjd med att jag dröjde mej kvar nere vid vattnet. När åskan knallade gnällde hunden, men den här gången stod vi i solsken och betraktade skådespelet som passerade nära men inte över oss.

Jag gillar känslan av att känna mej liten inför naturen och havet.

Uppe vid stugan växte ruggar med strån som lyste varmt guldbrunt i solen, fångade med mellanring framför 50mm gluggen som också fick göra nytta  denna gången.