funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Säter med spår av människor

Säter är en liten mysig pastellfärgad stad helt tom på folk.
Tur att jag tycker om att fota hus och kvarter då.
Jag avvek helt fräckt från utställningen i Säterdalen för att få en stunds kamerameditation, som jag gjort varje gång jag varit där.
Det är helt enkelt alldeles för frestande att promenera runt bland de här fina gamla trähusen.
Första regnet på månader har just fallit, gatorna är helt tomma på folk för det är fortfarande varmt, men fönstrena är öppna för att släppa in lite svalka i lägenheterna.
Genom fönsteröppningarna hör jag folk som samtalar så den lilla staden tycks inte helt tömd på mänsklig närvaro.
De dramatiska molnen tornar upp sej på himlen samtidigt som ljuset faller in över Säter.
Parkeringsskada?
Det var huset jag först fick syn på, bilarna är min bonus för att jag traskade dit.
Kvällsljuset letar sej in över torget.
På söndagen var regnet så ihållande att man ställde in utställningen med omtanke om att bilderna inte skulle bli vattenskadade.
Det hela avslutades i stället med en gemensam fika innan jag åkte hem.
Sista utställningen är det aviserat, så väldigt trevligt att träffa alla som var där och få ta del av de fantastiska föredragen. 

Postat 2018-07-31 08:08 | Läst 1036 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Äntligen ett par fjärilar i Lavendeln!

Årets insektsjympa i Lavendeln är kanske avklarad.
Den känns fuskig för jag har fotat med autofokus. Inte samma sport som att ratta skärpan manuellt. Men det går många suddiga fjärilar på en skarp i alla fall.
Skarp och skarp, den här är min egen superoskarpa favorit!
Har ingen koll på sorter så vet någon vad det är för en individ blir jag glad!
Den tillhör inte de vanligaste i min trädgård även om jag misstänker att den är vanlig som art.
Den var i alla fall väldigt sällskaplig, hade inget emot min närvaro.
Fjärilar är egentligen ganska osköna och borstiga när man kommer dem lite närmare.
Den här, Kål/Raps/gissar bara vita fjärilen var destå skyggare och fångades enbart tack vare snabb slutartid när den slog sej ner några sekunder och sedan försvann.
Några mycket mindre bruna gästade också Lavendelruggen.
Men det var den här som var min modell för dagen, tålmodig och stannade länge intill mej.
Kanske årets insektsjympa är avklarad nu. Lavendeln blommar snart över hur som helst. Fast snart kommer blomningen på Silveraxen igång och den tycker humlorna om!
Postat 2018-07-14 18:52 | Läst 1039 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Varje sommar har jag förmånen att få besöka den här skärgårdsön med sina vackra av havet slipade klippor.
Den korta sträckan vid vattnet som jag har tillgång till är väl dokumenterad vid det här laget, men man kan ju alltid få till någon ny vinkel inbillar jag mej.
Jag har provat olika brännvidder och har nog inte varit så lycklig över fotandet som den här sommaren med nya kamerahuset som på något märkligt vis får min uträknade vidvinkelzoom att mirakulöst leverera.
I kombination med min födelsedagspresent, ett gråfilter som gör de oroliga vågorna mjuka.
Ett nytt förhållningssätt när det gäller utsnitten och som kräver mera tid för varje bild. Det är ett visst riggande innan allt är på plats och man kan ta bilden.
De flesta bilderna är fotade i dagsljus på i snitt 25-30 sekunder.
I ett läge höll jag på att tappa filtret rakt ner i stenen jag stod på men lyckades otroligt nog fånga in det. Ibland har man tur! Först måste man ställa in utsnitt och skärpedjup utan filtret för med det framför linsen ser man bara grått i sökaren.
Växtligheten har tagit stryk av torkan. Det är ironiskt att växa någon meter från en himla massa vatten och stå där och torka bort redan innan sommaren nått sin mitt.
Annars brukar de ju vara enormt livskraftiga och tåliga, de här små tallskotten som rotat sej i klippskrevorna.
Ingen unik bild på ingen unik fågel men för min del glädje över att ha fångat den. Med telet förstås.
Vackra färger men ändå en sorglig syn.
Klipporna är fulla av streck och färger.
En tvåmastare bröt av strömmen av segelbåtar i plast och motorbåtar som stressade omkring.
Ett skolskepp? Vackert är det! Och jag hade gott om tid att fota det medan det värdigt gled förbi mina klippor.
Det här är svallvågorna efter Waxholmsbåten, de slår alltid lite extra högt över stenarna.
Och en bild utan filter, jag kan förstå om man tycker att vattnet ser konstigt ut på de andra bilderna men jag tycker själv väldigt bra om effekten.
Vidvinkeln har slutat ge förvridna och konstiga linjer med nya kamerahuset till min stora förvåning.
Undrar vad jag ska ha för morot nästa sommar för att åka ut och fota? 
Ska inte oroa mej för det i förväg, det kommer alltid nya omständigheter. Kanske nästa sommar åskar och regnar....
Postat 2018-07-13 18:37 | Läst 899 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera