Med mobil och lurar är man onåbar

Var och en går innesluten i sin egen lilla bubbla på stan.
Jag varken märks eller stör med min lilla Lumix.

En kyrkogård är alltid en kyrkogård även mitt inne i stan....

Idag var city fullt av fikande människor och såna som åt glass....
Det är lite vår i sikte känns det som!

Gamla Stan igen

Nu med systemkameran och nyinskaffade tillbehöret fjärravtryckare.
Man kan fota rakt under näsan på folk, en del hör smällandet från spegeln men de flesta fattar inte alls vad man håller på med.
Tack Jan för tipset, detta var första turen med fjärravtryckaren monterad och jag är frälst.
Naturligtvis fattar jag att det är halvfusk, men skit samma för jag har kul!

Fint ljus i Gamla Stan

Det är inget fel med att fota mitt på dagen.
I alla fall inte i Gamla Stan, med alla ljuskattor.
Och så träffade jag en lössläppt handske som städar fimpar.

Vi börjar komma överens nu, lilla Lumixkameran och jag....

Efter många promenader, stök med inställningar och omplacering av kommandon, börjar äntligen lilla Lumix-kameran göra det jag förväntat mej.
Oftast.
När det blir fel hittar jag orsaken utan alltför mycket rotande i menyn.
Och då kan jag äntligen börja ha lite roligt med den!
Tanken var ju att kunna ta stadspromenader utan att skylta alltför mycket med att jag samtidigt fotar dem jag möter.

I Snösätra störde det förstås inte så många att jag fotade, jag mötte flera som pysslade med samma sak.
Men lilla Lumix fångar färger bra, även motljus.
Medan stela jag drullade runt för att få bra vinklar, föll vid ett tillfälle. Allt för bilden!
Så nu ligger begränsningarna plötsligt hos mej i stället och det kanske är bättre.