funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Favoritbilder vs andras favoritbilder

En av förmånerna här på fotosidan är att jag kan samla på mej andras bilder i mitt album med favoriter. Jag brukar med jämna mellanrum gå in och titta på bildspelet och njuta.
Eftersom bilderna är handplockade speglar de förmodligen mej som person ganska tydligt. Det finns några trådar i bilderna som är slående, vilket får mej att fundera vidare på varför jag tycker att de talar så tydligt till just mej.

Jag har gått några konstskolor men aldrig blivit vän med färg och penslar. Kameran är ett mera naturligt val för att fånga bilder. Jag kan titta och avbilda det som finns framför mej. Utan att behöva trassla med att skissa upp, bygga, ta ställning till ytorna och göra färgval, lägga till och ta bort.

Sedan kan jag landa på ett mellanting, genom att manipulera foton och stoppa in och ta bort innehållet i dem. För mej är det helt ok att bygga om en bild fullständigt.

 Man kan känna sej lite ensam ibland

Det lustiga är att bilderna jag själv publicerar skiljer sej markant från de bilder jag väljer som favoriter.

Jag kan verkligen beundra andra fotografers förmåga att se, fånga, vara på plats, och hantera sin utrustning.
Ska man sammanfatta fotosidan så? En möjlighet att stort få vidga sina vyer? Chansen att lära sej se mera objektivt på sina egna bilder? Se vad som händer med bilder när de hamnar i sammanhang med andras?

I de olika poolerna hamnar bilderna lite hipp som happ inblandade med alla möjliga motiv. Klart att omgivande bilder spelar in hur min egen bild ser ut. Bygger man en utställning ligger bilden mera i ett sammanhang som kan förstärka uttrycket. Eller stjälpa om det vill sej på det sättet.
Favoritbilderna blir som en samlingsutställning förstås.
Ett Galleri Anne-Sophie....  Kul tanke!

 
 
Postat 2009-01-23 13:38 | Läst 1807 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Kalas och annat

Har just kommit hem från en resa till en gammal vän som fyllde 2 x 25 år.
Hans uppdelning av ålder har fått mej att fundera vidare i temat.
När jag kör Mario Chart med min dotter, eller tittar på Disneyfilmer är jag 5 x 10 år. En trevlig ålder som jag helst inte lämnar. Fast inte så bra de gånger man skulle behöva vara 1 x 50. Inför andra vuskna som kräver att jag ska agera moget, eller så....

När det gäller utvecklingen av datorer är jag mera 3 x 50 år. Innefattande uppstart av bloggen här, begripa mej på konstruktionen av min hemsida, och senast idag att lösa ut varorna jag plockat i varukorgen på Konsum. Jag stod fundersamt framför en skärm som blippade, hade lite vågar bredvid sej, och en kassörska som cirklade runt mej och sträckte in handen med ett streckkodskort eller påpekade att jag skulle läsa in plastkassen också. Jag fick efter lite grubbel och petande på skärmen med mej matkassen ut från butiken. Skönt, då kan jag ge ungarna mat idag också....

Samma fenomen uppstår med digitalkameran. Man kan starta den när man hittat strömbrytaren, köra på auto och knäppa. Sedan finns det en djungel av märkliga funktioner som fortsätter in i fotoshop innan bilden är färdig. Eller om den nu är färdig.
Som tur är har det varit skitintressant att försöka begripa sej på dessa funktioner. Jag får ge stor del av äran till Stefan Ohlsson som är bra på att förklara saker så att en som är 3 x 50 år förstår vad han menar.

Gick förresten en hemsideskurs före jul. Noterade att nästan alla deltagarna var betydligt yngre än jag. Det märks liksom, fast man försöker marknadsföra sej som 2 x 25. De rasslade på sina tangentbord medan jag viftade i luften med handen och bad kursledaren förklara liiite tydligare. Mycket irriterande. Det är jobbigt att vara 3 x 50 och ha gett sej fan på att få ut något av kursen. Samtidigt som de andra rasslar och drar iväg och ser på mej som den jättelika bromsklossen. Nå, jag kom hem och lyckades plita ihop min hemsida, och det är ju därför jag gick kursen.

Vad beträffar kalaset var det ett jätteroligt kalas, åldrarna åkte berg och dalbana under kvällen. Inför övningen nedan, att dansa loss till trumkomp, nådde jag min högsta ålder genom tiderna och var mycket lycklig att kunna gömma mej bakom min kamera.
Danstävlingen vanns av en person som var säkert 10 år äldre än jag är. Där ser man.
 Danstävling
Resan innebar förmånen att få komma bort från alla invanda vägar och göromål ett dygn. Mycket input, bra just nu när jag upplever dagarna som kalla och ganska mörka.
Postat 2009-01-20 12:57 | Läst 1612 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera