Under en ganska förvirrande helg gav jag mej iväg till fotomässan i Älvsjö. Den ligger nära där jag bor och det var fantastiskt roligt att kunna smita iväg några timmar.
Samtidigt låg min bror på operationsbordet i en hjärtoperation. Han bor och lever i tyskland, det är långt borta. Med kort varsel var han inlagd för att man upptäkt flera bekymmer med hans hjärta.

Jag vickar som bildlärare i grundskolan för tillfället, och upptäckte att jag inte alls kunde focusera på ämnet som jag brukar utan uppträdde högst förvirrat. När jag kort förklarade orsaken för klassen började jag nästan gråta. Eleverna visade faktiskt på medkänsla och uppförde sej på ett empatiskt sätt. Så gott de klarade av det för sin ålder mitt i puberteten med alla andra strömningar och impulser som styr dem.

Hur som helst ville jag få vila från de existensiella tankar som regerade. Ingenting är egentligen så viktigt när ett för mej betydelsefullt liv hänger på en tunn tråd.
Samtidigt var det märkligt att vandra i tankarna mellan min bror, och nuet i det vardagliga.

Jag hade planerat timmarna på fotomässan för att få ut det för mej mest intressanta av den.
Först i kö, bara en kvart faktiskt, hos Epson för en utskrift på tjockt papper av dottern som cyklar. De hade nytt grepp den här gången, de laddade in bilden i datorn och så fick jag hämta den färdiga utskriften efter någon halvtimme.

Under tiden besökte jag Göran Segeholms föredrag.
Han resonerade på ett intressant sätt kring bilder och om vilka typer av olika fotografer som finns, och utifrån det även hur vi med utgångspunkt från egna värderingar bedömer andras bilder.
Min kompis klargjorde bestämt att hon insåg sin typ, hon som älskar vältagna bilder av brunnslock och andra utmejslade detaljer.
Vi fick i oss matnyttiga tankar och flera goda skratt vilket var välgörande!

Själv är jag mera förvirrad än någonsin, men det kanske klarnar när all dramatik klingat av och bara vardagen finns där igen.

Uppdraget var att ge sej ut bland utställningarna och hitta det som tilltalar, och det som inte intresserar just mej. Samtidigt som läxan är att beundra andras bilder utan att genast börja vilja kopiera dem, att söka sitt eget sanna uttryck och med ärlighet och vilja till utveckling fördjupa bildskapandet. Att hitta sin egenart.

Det var där den stora förvirringen satte in. Just nu har jag ingen som helst klarhet över vad jag vill fota, hur det ska se ut, och vart jag strävar. Om innehållet i bilderna är viktigast, eller ytan. Hur man ska sträva efter utveckling och hur man ska se andras bilder och bedöma intrycket av dem.

Brutus Östlings bilder var fina, där stannade vi länge. Ett utmärkt exempel på bilder jag själv gillar men inte skulle ta....
Bella Picturas bilder stannade jag till vid, flera har jag sett på skärmen och det var roligt att jämföra med utskrifterna i utställningen.

Hittade fotosidans monter och bilden på den stora bron.
Såg att det var betydligt större andel kvinnor bland besökarna än vid tidigare mässor, vilket glädjer mej.

Det var givande att se de utställda bilderna och roligt att de fick såpass bra utrymme på mässan.
Hittade fotoböcker, där kan man fastna!! Köpte ett par matnyttiga.
Kollade runt bland montrarna men är inte pryltypen så just nu är jag nöjd med min utrustning och har inga stora planer på nya investeringar. Kom hem mycket nöjd med en putsduk.

Fotobok, kan det vara dags att pussla ihop en sådan?!
Kompisen slog till på en lång kamerarem som hon pratat om något år minst.....

Ett givande besök, som fortfarande känns bra.
Brorsan klarade operationen och mår också bra.
I morgon drar vardagen igång igen, det är väl så det ska vara.