funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Promenad genom Tanto och längs vattnet på söder

Igår hade jag sällskap på fotopromenaden, målet var kolonilotterna i Tantolunden.
Efter att så många gånger tittat från pendeltåget på det här kolonistugeområdet befann jag mej plötsligt mitt i det och utsikten var den motsatta, pendeltåget och bron syns i bakgrunden.

Det prunkar och växer och det finns fullt av charmiga stugor.
Dock kändes det övergivet, de flesta husen var tillbommade.
Inte heller är det lätt att fota i gyttret, de flesta bilderna var alldeles för plottriga.

Från Tanto är det nästan självklart att promenera vidare längs stranden mot Skanstull.
Den här vägen gick jag ofta när jag bodde på söder och det mesta är sej likt.

Den stora skillnaden är alla sprinters som ångar fram i klungor, många med stegräknare och samtalen handlade vad jag uppsnappade om tider och löpresultat.
På min tid cyklade folk, eller promenerade med eller utan hundar. Själv gick jag här för att njuta av närheten till vattnet och de lugna omgivningarna som finns så nära bruset i stan.

En och annan satt och kontemplerade vid vattnet, just som man nog alltid sysslat med här trots folks växlingar i rörelsemönster. Kanske mera min typ av sysselsättning....

Postat 2015-07-18 11:59 | Läst 1273 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Bilder på Alice

Årtal är inte min starka sida, men när de sa att han var där 1975 insåg jag att det var jag också och att det är ett tag sedan.
På Gröna Lund alltså och jag menar Alice Cooper.
Dottern med kompis övertygade mej om att jag MÅSTE komma in och fota. Att komma tidigt var viktigt eftersom det antagligen (vilket visade sig vara riktigt) skulle bli fullt med publik.
I strålande solsken väntade jag tappert vid scenen på att spelningen skulle börja. Som tur är händer det en del omkring en så att väntan inte känns alltför lång.

Alice och bandet är vitala, dramatiska och jag bevittnade rockposer som i mitt fall tog mej tillbaka i tiden. De bjöd på en bra show som var kul att fota!
Alice själv närmar sej 70 år, han visade en imponerande energi och närvaro under spelningen.

Det är alltså 40 år sedan jag såg dem, publiken i fredags var väldigt blandad med både unga och gamla intresserade av musiken.

Bandmedlemmarna bjöd väldigt generöst på möjligheter till bilder! Synd att bakgrunden var så skräpig bara just här. Man kan inte flytta se en millimeter åt något håll när spelningen väl börjat så den lille killen framför mig hade nog en del åsikter om objektivet på min kamera som kom åt honom då och då.
Två tjejer bakom mej tyckte att jag skulle stå längre bak eftersom jag är rätt lång, jag viftade med kameran och sa att de gärna fick stå framför om jag fick lägga objektivet på huvudet på dem för kameran är tung. De tittade begrundande på mej men jag hörde inget mera gnäll sedan. Kanske de tyckte att jag verkade för knäpp för att argumentera med.

Fördelen med sommarkvällar är att ljuset finns där, man har ett riktigt bra ljus att fota i.

Dagsljus och ljussättning på trummisen.

Åkattraktionerna har jag blivit för gammal för, skulle aldrig sätta mej i stora slänggungan.

Men fota konsert var roligt det har jag inte gjort förut.
Är förvånad över att det var tillåtet, min uppfattning är att de flesta band vill styra över alla bilder som tas och publiceras och att de bara tillåter pressfotografer som får de första låtarna på sej att fota.
Fast numera plåtar alla på med sina mobiltelefoner förstås och automatiskt upphör all möjlighet till att kunna kontrollera bildflödet....

Postat 2015-07-06 10:18 | Läst 1045 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Söder genom ett gammalt analogt 35mm Nikonobjektiv med springzoom...

Dagens promenad startade på Crimson där jag hämtade ut lite bilder inför utställningen i Säter. Eftersom kameran hängde över axeln passade jag på att ta en mycket trevlig och mycket varm promenad över söder mot Slussen. Jag ville också testa hur mitt ganska oanvända 35 mm analoga Nikonobjektiv jobbar. Tidigare har det presterat lite för ljusa bilder men efter lite skruvande här och där så fick det en ny chans.

Jag gillar brännvidden, man kan klämma in ett helt gammalt kvarter så behändigt om man lunkar iväg till rätt avstånd. Inte alltför farliga skevheter heller och de här gamla husen lutar ju lite hit och dit av sej själva dessutom.

Det är så vansinnigt skönt att ta en sväng med kameran, otroligt avkopplande!! Skärpan imponerar på mej också, jag kan i den stora kopian av bilden läsa bilnumren som speglar sej i fönstrena - fast spegelvända förstås.

Dam som stånkade i uppförsbackarna och dessa var för dagen härligt befriade från parkerade bilar!

Två vitala killar som utan att blinka ställde upp på bild!

Jag har en tendens att söka mej till samma kvarter på promenaderna, och märker till min förtjusning att 35an klämmer in just så mycket inom bildramen som jag önskar ha där. Kul!!

Men vad i hela friden håller de på med på Kolingsborg!!!!