Helt avfolkat på stan i Coronatider, konstig upplevelse!

Stockholm är tömt på mingel och vimmel, man får stan för sej själv när man går en promenad.
Man kan inte ens skämmas att man är ute, distansen till omgivningen är helt klart många meter hela rundan.

Det är inte många ute och njuter av den begynnande körsbärsblomningen i Kungsan, men några soldyrkare såg jag!

Ännu en tur längs Drottninggatan och genom Gamla Stan

I onsdags var det fortfarande sommar och jag kunde inte motstå promenaden över Drottninggatan och Gamla Stan mot Södermalm. När temperaturen liknar mera normal sommartemperatur var det lite konstigt att möta flera som käkade glass, antar att jag blivit lite förvirrad av sommarens onormala hetta.

Jag njuter av kamerahusets möjlighet till att fota via vikskärmen och ett snabbt följefokus, är faktiskt barnsligt nöjd med hur det går att smygfotografera folk framifrån utan att bli upptäckt.

Flera jag mötte tycktes ha traskat lite väl långt på stan, de såg både uppgivna och utmattade ut....

Här gissar jag på någon tjall på linan, bekymmersamt!

Somrigt motljus som föll ut från öppningen fångade mitt intresse.

Men på söders höjder går det bara uppför med folk!!
Söder måste utforskas mera, jag kan inte bara använda Drottninggatan. 
Fast smällarna från spegeln dränks av gatubruset inne i city, blir jag mera ensam på gatan hörs knäppandet och jag blir plötsligt avslöjad på ett annat sätt! En ny sorts bilder får jag och nu känns det roligt att fotografera igen efter min långa något förlamande svacka!

Tur längs Drottninggatan och genom Gamla Stan

Håller på att försöka fota en smula obemärkt på stan men ibland lyckas jag inte vara osynlig.

Samtidigt kan det bli lite kul bildresultat just därför.

Men oftast är folk inte särskilt uppmärksamma på omgivningen vilket är tur för mej.

Mobiler sätter folk i egna bubblor.

Mannen med rökskägget kom in som en bonus, honom såg jag inte ens när jag tog bilden!

Hon ser bra avundsjuk ut över den där varmkorven!

Inser att man behöver gå runt enormt mycket och ofta för att möta de där lite extra roliga personerna, men folk är spännande och äntligen har jag rätt kamera för att kunna fota som jag vill på stan.

Ny stadstur och en allt mera belåten fotograf....

Den här gången provade jag vidvinkelzoomen på stan för att se om den autofokusen ville arbeta på något vettigt sätt. På gamla kamerahuset fick jag de mest anskrämliga förvrängda och gryniga bilder med den här gluggen. Har funderat på att sälja den men upptäcker nu att den jobbar väldigt bra med nya huset. Kul!

En vidvinkel ger ju lite lustiga effekter, här passerar en jättelång leopardman i Gamla Stan!

Såg i ögonvrån någon som kom ut från fiket och svängde om kameran som jag håller i maghöjd ungefär. Hela promenaden blev lite hej och hå när man ska försöka fota obemärkt, en del avklippta tår fick jag men en vidvinkel tar ju med rätt stort utsnitt så de flesta bilder har gått att räta upp. Dock ej denna, då hade tårna rykt och det tycker jag är synd när jag nu fick med dem i bilden från början.....

Tänk att jag har aldrig sett att det sitter en vikingasten på väggen här förrän jag förstorade upp bilden i fotoshop!

Ett färgglatt par iklädda komplementfärger.

Den här gillar nog bara jag själv, men jag får sån turist och resekänla av bilden. Hur man ser något för första gången, nyfikenheten, det härliga och glädjen över att resa någonstans och se något nytt.

Fast det är klart, det är inte alltid bara jättehärligt att vara turist....

Livfullt kan det vara på stan, och ibland väger personer i bakgrunden tungt för helhetsintrycket av bilden.

Ska man gå på gågata men korsa en bilväg är det bra att hålla tungan rätt i mun!

Tungt möte.... Funderade en sekund på om jag skulle våga ta bilden.......

Vad har hänt?

Som sagt, bakgrundspersoner kan vara bra komplement ibland.

Tänk så spännande att gå medan man blundar och se vart man hamnar!! Tänk att man kan få folk att hamna innanför bildramen med kameran i maghöjd, det är en av de mest improviserade fotograferingar jag testat och det var riktigt roligt och gav stor mersmak!

Ny promenad på stan med trassligt tele

Det har blivit roligt att gå på stan igen när utrustningen fungerar. Eller fungerar - dagens bildskörd var genomgående alldeles för ljust exponerad. Tänkte prova utvikbara skärmen med autofokus fast min naiva dröm om korrekt placerad skärpa ville inte riktigt uppfyllas. Mitt korta tele ångade runt i autofokusen och ljuset i bilderna mättes lite hipp som happ, oftast alldeles utfrätt. Det känns mera kontrollerbart med manuella inställningar trots allt fast i några bilder hamnade fokus där den skulle.

Japanerna grupperade ihop sej på Stortorget och såg lite medtagna ut efter besök på Nobelmuseet.

Framför slottet var det väldigt tomt, bara någon enstaka hasade förbi i värmen, Den stackars påpälsade vakten stod orörlig, antagligen för att inte svettas för illa.

Det här tror jag är en rysk spion med mikrofonen dold i struten.

En modern ung man som tycker att handtagen på kyrkporten är extremt intressanta.

Ett inte alltför lyckat möte i pelargången.

Och ett udda par som inte blippade ensamma i mobilen utan gjorde det tillsammans. De måste vara förälskade...... Nästa promenad måste jag prova vidvinkelzoomen! Den ger våldsamt skeva och förvrängda bilder men den kanske kan uppföra sej bättre på nya kamerahuset? Måste testas!