funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Ny tillgång, en utvikbar skärm!

Jag har aldrig känt mej bekväm med gatufoto. Bara påträngande och för feg för att gå nära.
Med den mentaliteten blir det lättast att fota cityscapesbilder med inslag av passerande människor.
Men om man plötsligt utrustas med kamera som har en utvikbar skärm förändras hela världsbilden känns det som.
För där står man positionerad och glor som alla andra ner i någonting, till synes harmlös och lika borta som gemene man på stan.
När folk inte känner sej iakttagna börjar de hitta på oväntade saker. Det nya problemet är att rikta kameran på så sätt att man kan komponera bilden, få ordning på skärpan som inte är lätt att se på skärmen, samt att fatta när man ska krama av avtryckaren.
Inte lätt att komma ihåg alla delarna när man är otränad på nya utrustningen men plötsligt är det väldigt roligt att fota igen!
Jag trodde att den här turisten poserade för en extra tjusig selfie men såg sedan i bilden på hennes mobil att hon fotar fasaden framför sej.
Lyckades tydligen ratta in skärpan ok i det här försöket. På kameran sitter en hederlig gammal 35mm f1,4 med total avsaknad av automatiker. Min favvoglugg för tillfället.
Man måste komma hem med felexponerade bilder för att få den sparken i baken att komma ihåg samtliga inställningar!!
Det är väldigt jobbigt att gå uppför på söders höjder, det är mycket lättare när det går utför för en!
Testade svåra ljusförhållanden och blir imponerad av vad kameran fixar. Det var skuggorna i förgrunden som intresserade mej mest men jag fick hyfsat ljus bakgrund också vilket förvånar mej!
Så där sitter jag på en bänk på Mosebacke Torg och ser ut att pilla så där modernt med någonting i knät när jag egentligen smyger mej på omgivningen å det fulaste.
Det var så roligt så jag måste in och prova detta mera!
Postat 2018-05-31 19:30 | Läst 1003 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Äntligen nytt kamerahus. Som ger ringar på vattnet på oväntade sätt.

Idag kom det! Nya kamerahuset som jag sparat till och väntat på i över ett år.
Man packar ivrigt upp, bläddrar igenom manualen, laddar batteriet, stoppar i minneskort, bläddrar mera i manualen. Den kan ju inte skilja sej så mycket från det gamla huset, att uppgradera från Nikon D300 till D500.
Trodde jag. 
Makrogluggen funkar bättre med det här huset, det är överraskande och jätteroligt. 
Jag har en fungerande autofokus igen, på gamla huset har den fastnat på en fokuspunkt och jag har bara använt den punkten för att checka ljuset och ställa in tid och bländare.
Det tycks ha en begåvning för att klara kontraster och ISOt ska vara bättre, jag som varit van vid att det brusar rejält redan vid ISO 500.
Telet får jag till min besvikelse ställa skärpan manuellt på i fortsättningen också, ser ut som det behöver en översyn.
Fast jag har aldrig kommit så här nära en skata förut.
Bilden är delbeskuren och närmar sej i storlek mina gamla bildfiler. Jösses, nya filerna är stora som hus!
Det är där det börjar stöka på allvar med resten av min utrustning som nog är färdig för museum dessvärre.
Det funkade inte som jag tänkte mej att ladda in bilderna i datorn. De hamnade inte där jag vill ha dem, men det brukar gå att trassla till och få rätt.
Nya kameran har andra "modernare" filer också. 
Jag fotar i RAW och det tänker jag inte lägga ner. Men RAW-konverteraren ville inte kännas vid nya bildfilerna. Jag har ett för gammalt Fotoshop. Suck.
Det är lite surt att sitta och titta på bildrutor som man äntligen klämt in i en fil på hårddisken (fast den inte gick att korrigera) och sedan inse att det inte går att ta bilderna vidare därifrån.
Jag hänvisades till Adobes hemsida där jag fick reda på att man kan göra uppgraderingar av RAW-programmen. På nyare varianter av Fotoshop. Som inte jag har. Jag har bara en liten plånbok och ingen lust att börja abonnera på CC och BB och allt vad det heter när jag är helt nöjd med de möjligheter jag har i mitt nuvarande Fotoshop. Men - lösningen finns. Jag tankade ner en konverterare från Adobe, skaffar dubbel uppsättning jättefiler av bilderna i biblioteken, och simsalabim går de att överföra in i vanliga RAW-konverteraren.

Grejen är att datorn är gammal. Fotoshop-programmet är gammalt. Datorn flämtar astmatiskt när jag jobbar med nya jättefilerna men de har trots allt gått att fixa med som vanligt idag när jag väl kommit så här långt.
Det blir som ringar på vattnet. man kan inte bara köpa ett modernt kamerahus och ropa tjoho. Man får köpa ny dator också, och modernare bildbehandlare. Och läsa manualen igen.
Tur att de gamla objektiven gillar nya huset, tack Nikon för att de är kompatibla i alla fall.

Dagens testfiler gick att fixa med, men vad gör jag när jag kommer från en resa med flera hundra bilder på minneskortet?
Men allt gnäll till trots så är huset lovande, jag är lite blandat frustrerat jättenöjd idag!

Postat 2018-05-26 21:43 | Läst 1040 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vad jag gör när jag inte har något bättre för mej....

Sätter mellanringen framför 50mm gluggen och travar ut i trädgården och letar detaljer.
Som syrenen i alldeles lagom blomning.
Fast här är telet på och jag har fotat genom div i förgrunden.
Årets fluga på plats i äppelblommorna.
Som snart ska bli äpplen....

StPaulian på fönsterbänken fick vara med. Ljuset räckte till den här gången!
Det är kul att jobba med så extremt kort skärpedjup som mellanringen medger!

Postat 2018-05-19 17:13 | Läst 1000 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Irriterande oskärpa

Jag har försökt fota pelargången vid stadshuset flera gånger men landar med bilder som är irriterande oskarpa. Fullt förståeligt när jag drar ut telezoomen fullt och ljuset inte riktigt räcker till. 
Är inte riktigt klar över vilken tidpunkt på dygnet som är lämpligast heller. Trodde att stan skulle vara folktom på valborgsmorgonen men fick sällskap in till stan med en massa människor som skulle jobba på klämdagen.

Vid stadshuset vimlade det av japaner. Man fick vänta ett tag för att få en någorlunda renodlad bild och då blir den naturligtvis lite oskarp.
Men det är bara att åka tillbaka igen framöver och hoppas på mera ljus. Kamerahuset är inte så välpresterande när jag drar upp ISOt över 400, det blir fort grynigt i bilderna.
I Kungsträdgården hittade jag resten av japanerna som njöt av blomprakten. Igen fick jag en bild jag gillar men med irriterande oskärpa. Folk i rörelse får man ingen andra chans att fota heller.

Körsbärsblommorna flyttar sej inte så långt dessbättre. De svajar för vinden men man kan knäppa på tills någon av dem fastnar hyfsat på bild. Så då har jag fotat årets blomning och får grubbla över hur jag ska få till det tekniskt till nästa år så jag slipper gräma mej över alla jobbigt suddiga bildresultat.

Postat 2018-05-01 09:00 | Läst 946 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera