funderingar
Humle-gymnastik
Har rensat skallen med ett par pass humlegymnastik i den allt mera utblommade Silveraxen. Det är jag som gymnastiserar kameran, humlorna brummar på som vanligt.
Folk omkring mej håller på med så mycket konstigheter så det har blivit överhettat i topplockspackningen. Behov av att vända tankarna ett tag fanns och vad kan vara bättre än att fokusera på humlor?? Man måste koncentrera sej, de rör sej snabbt och jag gillar dem! När jag är tillräckligt irriterad funkar tajmingen med avtryckaren bättre. Detta till trots blir det bara blommor på många bilder, och suddiga humlor på merparten.
Och jag envisas med mina insekter....
Den här sommaren tycks sluta som den började. Slagregn, åska, och mellan skurarna snabba turer ut i trädgården med kameran.
För ett antal år sedan när jag började fota mera på allvar var jag glad att en hyggligt stor blomma fastnade hyfsat snyggt på bild. För varje sommar hittar jag numera alltflera kul detaljer i blommorna. I takt med att när-seendet blir allt sämre...
Det känns som om man bör passa på att plåta innan hösten kommer med frost och kyla, och blommorna vissnar och insekterna försvinner!
Trädgårdens små kryp...
Det märkliga med att blogga är att alla mina nya bilder publiceras i bloggar, det blir allt mer sparsamt med nya bilder inlagda på min sida. Är det bra?
Får man mera respons och visningar i bloggen än i bildkritik?
Att koppla ihop bild och text har jag själv funnit givande när jag läser andras bloggar. Behövs text till bilder, höjer de varandra på ett sätt som inte bilden i sej själv klarar? Är det till och med att föredra?
Är det lättare att få respons på bilder när texten ger förklaringar kring fotografens tankar, platsen de är tagna och ibland med vilken utrustning som använts?
Jag har alltid betraktat bild som ett uttryckssätt precis som text och ord är det. Vi är vana att läsa och tolka texter redan från skolan medan vi enligt min mening fått ganska klumpiga verktyg för att tolka bilder.
I de konstskolor jag gått har det förekommit personer som saknat verbal förmåga men som haft nyanserade talande sätt att gestalta berättelser i bild. Det har också funnits några med så starkt verbalt uttryckssätt att jag inte kunnat följa med i tankegångarna alls.
Så - varför fotar jag makrobilder? Mina bilder är ju ofta ett rakt upp och ner registrerande av naturdetaljer. Söker jag en berättelse i motiven, vari ligger drivkraften?
Är det bara nyfikenhet på en uppförstoring på något blotta ögat inte kan se? Eller en koll att jag klarar av all lägga skärpan rätt? Måste bilder ha ett starkt inneboende uttryck för att ha existensberättigande om man vill kalla sej mer än en amatörfotograf? Eller är det så att jag bör sluta försöken att värdera mina egna bilder genom att dra kopplingar till andras fotande, för att kunna bibehålla lusten till att ta några bilder alls? Det sista är inte en fråga när jag tänker efter.
Jag har ändå ett behov av att visa upp mina bilder och en längtan efter återkoppling på dem, som jag utgår ifrån att jag delar med många här på Fotosidan!
Grön stadspromenad
Södermalm har en promenad längs stranden som är fin att gå. Där hittar man båtar och båtfolk, man får hoppa undan från cyklister och en massa flåsande motionärer i trikåer med stegmätare, man möter hundägare, småbarnsföräldrar och södermalmsbor i allmänhet.
Takten på de promenerande och cyklande kanske inte är helt lugn, tempot från gatorna ovanför sitter i kroppen på folk tycks det...
Skärgårdsbilder där vidvinkeln visade sej användbar.
Dagen efter Säter for jag och dottern ut i skärgården.
Vi har varit där förut hos en kompis som hyr ett mycket enkelt boende.
Bilderna har legat oredigerade ovanligt länge för att vara mej men här är ett par av dem.
Tredje gången gillt heter det, jag har tidigare givit mej i kast med klipporna men inte blivit nöjd med bilderna. Första året provade jag min 50mm fasta optik som annars levererar bra resultat men tydligen inte på klippor och hav.
Andra året tänkte jag att telet måste funka, vilket genererade stora upplagor av skakiga segelbåtar bakom suddiga klippor.