funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Folk, och ett fä från resan till Sri Lanka

Nyss hemkommen från Sri Lanka tampas jag med en elak feber och förkylning och har äntligen orkat plocka lite bland bilderna från resan.
Det är första gången jag åker så långt österut.
Sri Lanka är en mycket grön ö, klart att jag mådde bra av att få vara i ljuset och värmen!!
Vi gjorde förstås en del turer över ön, att befinna sej i trafiken är en egen upplevelse som inte kräver något slutmål för att vara hisnande i sej.

Men första bilderna är från närområdet. Fiskarna la ut nät varje morgon vid stranden och drog sedan in fångsten som rensades och sedan levererades till den lokala fiskmarknaden.
Att man låter filéer och fiskrens ligga i sanden är för att sanden fungerade desinficerande fick jag förklarat för mej även om jag betraktade middagsmaten med en viss skepticism efter att ha sett detta.

Lankeserna livnär sej till stor del på fisket. Man behövde ett antal gubbar som drog in de ganska långa näten från stranden så detta är mycket ett lagarbete.
Här är fisken rensad och packad i lådor och väntar på att hämtas upp till fiskmarknaden.

Man arbetar också med te och här hittar man de arbetande kvinnorna. Vi besökte en oerhört bullrig tefabrik och guidades runt av den här damen. Engelska med Lankesisk brytning är svårt att hänga med i även utan ljudmatta så jag uppfattade nog inte mycket av hur tillverkningsprocessen går till mer än att tebladen plockas för hand, torkas och sorteras i maskiner efter blad och kornstorlekar.
Men teet vi provade var fantastiskt gott!! 

Kvinnorna arbetar inte i samma utsträckning som männen, de är i första hand hemma med barnen.
Som en vi talade med uttryckte det, Lankesiska män vill inte skicka sina fruar till arbete.
Men vi fann också en grupp kvinnor som arbetade på gummiplantagen vi besökte. 
Bilarna på ön var nog moderna, men när man kom till cyklar och motorcyklar såg jag en hel del varianter med ordentlig patina. 
Trummusik som ett välkomnande på en ekologisk farm vi besökte.
Det här är Ann. Hon gick på stranden och försökte sälja tyger till så bra priser som möjligt till oss turister. Jäkligt irriterande, men när man pratade närmare med henne var hon väldigt gullig.
Jag pratade mej till ett besök i hennes mycket enkla hem. Hon står vid familjens spis med tygerna hon vill sälja över armen. Hon berättade att familjen är fattig och bara har råd med ett enkelt hus bestående av plywood med plåttak. De har inte haft råd att reparera huset efter tsunamin, väggarna flagnar och man har inte fått någon som helst ersättning från regeringen. Det är gåvor och olika europeiska besökare som skänkt pengar för att de ändå skulle kunna hålla huset beboeligt.
En teplockerska. Allt te plockar man som sagt för hand.
Ett extra fint te kallar de för "guldte" och består av de tre yttersta bladen på varje kvist. Väldigt dyrt förstås men gott är det. Tänker man på arbetet som ligger bakom det jag har i påsen jag köpte med hem är det imponerande. 
80 procent av Lankeserna är Buddister. När vi besökte "Tempel Rock", ett tempel inhugget i en klippa, passade man på att stänga igen templet för en stunds bön. En rad män passerade förbi med offermat till Buddha och personerna kring den här mannen passade på att lägga händerna mot kärlet när han passerade dem.
Detta är ju ingen person men jag tycker att ansiktet nästan är mänskligt.
Lankeserna själva är inte riktigt lika förtjusta i de här aporna eftersom de tar sej in i städerna och stjäl mat. Man betraktar visst en hel del saker ur mycket olika synvinkel.

Mitt fotande har legat i träda ett tag och jag har inte riktigt kommit mej för att vara aktiv på Fotosidan eller i andra fotosammanhang heller. 
Det har blivit lite mycket av det goda, jag grubblar mest över vilka bilder jag tar, vad de betyder och hur jag ska använda och visa dem, OM jag över huvud taget ska visa dem.
Man får sina svackor emellanåt och kanske det är dags att ta itu med de här tankarna.
Det är nog bra att stanna till och grubbla emellanåt..  

Postat 2017-01-04 13:16 | Läst 1153 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Rapport från en nybörjare med studioljus

De där softboxarna jag inköpte i våras har visserligen kommit till användning men jag har inte ägt den minsta kunskap om hur de ska hanteras.
En man i fotoklubben som har arbetat länge med studioljus och porträttfoto förbarmade sej och tog en eftermiddag för att förklara och visa. Dottern som sedan barnsben vant sej att stå framför kameran ställde upp som modell.
Bruksanvisningar i all ära men de är ruskigt krångliga ibland. När någon på ett praktiskt sätt visar handgripligen har jag så mycket lättare att förstå. Hittade funktioner både på ljusmätare och softboxar som fram till nu varit - vad ska jag skriva; ohittade??
Dottern var tapper och levererade bra i ett par timmar och sedan var hon med all rätt trött!
Det är inte bara blixtarna man ska förstå sej på. Placering av lampor, mätning av ljus på olika ställen av motivet. Hårstrån på kläderna som ska bort, ostyrigt hår som lägger sej framför ögonen. Vinklar, ansiktsuttryck, skuggor och högdagrar. Konstiga veck i kläderna, noppor och band och färger som sticker fram där de inte ska.
Det är roligt men väldigt mycket. Kanske det blir mindre att försöka komma ihåg om man fotar sej till en rutin av allting. Just nu känner jag mej lite smått överväldigad av allting men jag är ju också ny på det här med ljussättning. Ljuset tar fram både önskat och oönskat och alla bilder hittills ger upphov till tankar om förbättringar och förändringar.
I längden smått frustrerande....
I varje bild ser jag genast sånt som borde ha fixats på plats. Fotoshop i all ära men målsättningen är att få hålla på så lite som möjligt med efterarbete där.

Tur att ungarna inte backar från att vara försökskaniner framför kameran, när de tröttnar har jag stilleben att jobba med och det är ju inte särskilt mycket lättare!!

Sven-Erik fotade med sin Hasselblad och negativ svartvit film. Det var länge sedan jag stod i mörkrum och saknar det ibland fast jag vant mej vid digitalkameran och efterbeatbetningen av bilderna i datorn.
Hur hans bilder blev får vi se när de är labbade....

Varmt tack till Sven-Erik Johansson för tid och engagemang i porträttstudion i fredags!!!

Postat 2015-12-21 09:15 | Läst 1652 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera