funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Dimman som nästan inte fanns och ett sorts fotografiskt möte.

Avrundar min sommar rundtur bland vackra gamla städer med besök i Säter.
Dottern och jag skulle ha en skön minisemester kopplad till utställningen så vi anlände redan på fredagen. Så fort vi checkat in på boendet promenerade vi in till kärnan i denna vackra gamla trästad, i ett utmärkt ljus för att fota men till ganska folktomma gator.
Stor och liten kåk. Vidvinkeln ger en del Villa Villerkullakänsla om man kryper för nära motiven och vinklar det minsta på den.
Kyrkan syns ovanför de flesta byggnaderna, det står inga skyskrapor i centrum direkt. Vidvinkeln levererar inte helt till belåtenhet men den är bra på att fånga dramatiska himlar i alla fall. Samtidigt som den förvränger och skevar till allting så man får rätta till det efteråt. Jag har väldigt svårt att lämna bilder där raka saker blivit skeva med undantag av första bilden kanske.
Jag gillar gamla träfasader och ålderliga hus och till och med dottern ville fota dem. Hon är lite otålig och går betydligt snabbare än jag så när jag tittar på bilderna jag fick med hem ser hon ut att vara Säters enda invånare.
På campingen fick vi som förra sommaren visit av US NAVY, detta är ett riktigt flygplan och ingen leksak fast närmare än så här kom jag inte med mitt 105 mm. När jag blir stor och rik ska jag skaffa ett längre tele.
Säterborna levererar bilder fulla av dimma och fåglar och mystik och klart att jag och dottern ville passa på att få med oss tjusiga dimbilder också. Men dimman hade kravlat någon annan stans och vi som gick upp klockan tre två mornar i rad fick bara lite fjuttigt dis på bild.

Fast jag ska inte gnälla, det var ett fint äventyr att få en helg med dottern och det var ovant och kul att vara dimjägare så tidigt på morgonen. Dottern har inga problem med att sova till halva dagen annars. 

Och den tidiga morgonen gav den här vackra soluppgången över trähusen!!

Avslutar med en sorts fotografiskt möte ute på en av utflykterna. Detta är ungdjur och otroligt nyfikna. Det började med två och blev snabbt till en hel klunga på rad. De grubblade visst intensivt på vad dottern pysslade med!

Sedan bröt det ut virus i kroppen, jag var inte i något vidare skick på söndagen. I stället för att äta god middag ute på söndagkvällen och ta en guidad tur i Säterpaviljongen på måndagen som planerat fick vi packa ihop och köra hem så fort utställningen var nedplockad. Jag är på fötter först idag och har kunnat titta igenom bilderna. Lite besviken över det snöpliga slutet på minisemestern är jag.
Men vi fick träffa en massa jättetrevliga fotografer som visade fina bilder i Säterdalen och lyssna på jättebra föredrag dessutom så jag ska inte klaga. Bättre lycka med de uteblivna nöjena ett annat år!!
Postat 2016-08-03 22:36 | Läst 1592 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Jag hörde ett kraftigt ljud mot fönstret på övervåningen....

Ljudet lät inte som krossat glas som tur var. Först kunde jag inte heller förstå vad som hänt, orsaken behövde liksom rätt ljus för att framträda.....
En rätt stor en stoppades abrupt i sin fart. Ingen fågel låg dock under fönstret så den måste ha fortsatt sin tur aningen omskakad.
Mellan vingspetsarna mäter jag 40 cm, så det handlar inte om någon liten Bofink som navigerat galet. Vad ska man gissa på, Skata eller Duva eller möjligen en Kråka? Konstigt fett de har i fjädrarna med tanke på avtrycket!
Jag har just nu påbörjat en rotfyllning av en tand och känner mej som hösten, murrig och med nedtonad färgskala. Munnen är sned efter bedövningarna, kaffet jag försöker få i mej rinner lite åt alla håll och jag har sluddrat mej hem från tandläkaren med lätt känsla av yrsel.
Ska man ändå beundra blommorna som inte ger tappt trots dagligt regn och kalla nätter?
Marguriten kommer t o m med nya knoppar.
Stormhatten är giftig och den ser faktiskt så ut också i blommorna. Funderar på om det var ett bra val att plantera in en sådan i trädgården? Den lär inte dra till sej rådjuren i alla fall.
En liten droppe bjuder den dock på, det finns lite bling i allt murrigt och tanken tröstar mej!
Postat 2012-10-19 12:55 | Läst 4101 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera