funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

Äntligen ett par fjärilar i Lavendeln!

Årets insektsjympa i Lavendeln är kanske avklarad.
Den känns fuskig för jag har fotat med autofokus. Inte samma sport som att ratta skärpan manuellt. Men det går många suddiga fjärilar på en skarp i alla fall.
Skarp och skarp, den här är min egen superoskarpa favorit!
Har ingen koll på sorter så vet någon vad det är för en individ blir jag glad!
Den tillhör inte de vanligaste i min trädgård även om jag misstänker att den är vanlig som art.
Den var i alla fall väldigt sällskaplig, hade inget emot min närvaro.
Fjärilar är egentligen ganska osköna och borstiga när man kommer dem lite närmare.
Den här, Kål/Raps/gissar bara vita fjärilen var destå skyggare och fångades enbart tack vare snabb slutartid när den slog sej ner några sekunder och sedan försvann.
Några mycket mindre bruna gästade också Lavendelruggen.
Men det var den här som var min modell för dagen, tålmodig och stannade länge intill mej.
Kanske årets insektsjympa är avklarad nu. Lavendeln blommar snart över hur som helst. Fast snart kommer blomningen på Silveraxen igång och den tycker humlorna om!
Postat 2018-07-14 18:52 | Läst 1040 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Skärgård, stenar och ett gråfilter

Varje sommar har jag förmånen att få besöka den här skärgårdsön med sina vackra av havet slipade klippor.
Den korta sträckan vid vattnet som jag har tillgång till är väl dokumenterad vid det här laget, men man kan ju alltid få till någon ny vinkel inbillar jag mej.
Jag har provat olika brännvidder och har nog inte varit så lycklig över fotandet som den här sommaren med nya kamerahuset som på något märkligt vis får min uträknade vidvinkelzoom att mirakulöst leverera.
I kombination med min födelsedagspresent, ett gråfilter som gör de oroliga vågorna mjuka.
Ett nytt förhållningssätt när det gäller utsnitten och som kräver mera tid för varje bild. Det är ett visst riggande innan allt är på plats och man kan ta bilden.
De flesta bilderna är fotade i dagsljus på i snitt 25-30 sekunder.
I ett läge höll jag på att tappa filtret rakt ner i stenen jag stod på men lyckades otroligt nog fånga in det. Ibland har man tur! Först måste man ställa in utsnitt och skärpedjup utan filtret för med det framför linsen ser man bara grått i sökaren.
Växtligheten har tagit stryk av torkan. Det är ironiskt att växa någon meter från en himla massa vatten och stå där och torka bort redan innan sommaren nått sin mitt.
Annars brukar de ju vara enormt livskraftiga och tåliga, de här små tallskotten som rotat sej i klippskrevorna.
Ingen unik bild på ingen unik fågel men för min del glädje över att ha fångat den. Med telet förstås.
Vackra färger men ändå en sorglig syn.
Klipporna är fulla av streck och färger.
En tvåmastare bröt av strömmen av segelbåtar i plast och motorbåtar som stressade omkring.
Ett skolskepp? Vackert är det! Och jag hade gott om tid att fota det medan det värdigt gled förbi mina klippor.
Det här är svallvågorna efter Waxholmsbåten, de slår alltid lite extra högt över stenarna.
Och en bild utan filter, jag kan förstå om man tycker att vattnet ser konstigt ut på de andra bilderna men jag tycker själv väldigt bra om effekten.
Vidvinkeln har slutat ge förvridna och konstiga linjer med nya kamerahuset till min stora förvåning.
Undrar vad jag ska ha för morot nästa sommar för att åka ut och fota? 
Ska inte oroa mej för det i förväg, det kommer alltid nya omständigheter. Kanske nästa sommar åskar och regnar....
Postat 2018-07-13 18:37 | Läst 900 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Äntligen nytt kamerahus. Som ger ringar på vattnet på oväntade sätt.

Idag kom det! Nya kamerahuset som jag sparat till och väntat på i över ett år.
Man packar ivrigt upp, bläddrar igenom manualen, laddar batteriet, stoppar i minneskort, bläddrar mera i manualen. Den kan ju inte skilja sej så mycket från det gamla huset, att uppgradera från Nikon D300 till D500.
Trodde jag. 
Makrogluggen funkar bättre med det här huset, det är överraskande och jätteroligt. 
Jag har en fungerande autofokus igen, på gamla huset har den fastnat på en fokuspunkt och jag har bara använt den punkten för att checka ljuset och ställa in tid och bländare.
Det tycks ha en begåvning för att klara kontraster och ISOt ska vara bättre, jag som varit van vid att det brusar rejält redan vid ISO 500.
Telet får jag till min besvikelse ställa skärpan manuellt på i fortsättningen också, ser ut som det behöver en översyn.
Fast jag har aldrig kommit så här nära en skata förut.
Bilden är delbeskuren och närmar sej i storlek mina gamla bildfiler. Jösses, nya filerna är stora som hus!
Det är där det börjar stöka på allvar med resten av min utrustning som nog är färdig för museum dessvärre.
Det funkade inte som jag tänkte mej att ladda in bilderna i datorn. De hamnade inte där jag vill ha dem, men det brukar gå att trassla till och få rätt.
Nya kameran har andra "modernare" filer också. 
Jag fotar i RAW och det tänker jag inte lägga ner. Men RAW-konverteraren ville inte kännas vid nya bildfilerna. Jag har ett för gammalt Fotoshop. Suck.
Det är lite surt att sitta och titta på bildrutor som man äntligen klämt in i en fil på hårddisken (fast den inte gick att korrigera) och sedan inse att det inte går att ta bilderna vidare därifrån.
Jag hänvisades till Adobes hemsida där jag fick reda på att man kan göra uppgraderingar av RAW-programmen. På nyare varianter av Fotoshop. Som inte jag har. Jag har bara en liten plånbok och ingen lust att börja abonnera på CC och BB och allt vad det heter när jag är helt nöjd med de möjligheter jag har i mitt nuvarande Fotoshop. Men - lösningen finns. Jag tankade ner en konverterare från Adobe, skaffar dubbel uppsättning jättefiler av bilderna i biblioteken, och simsalabim går de att överföra in i vanliga RAW-konverteraren.

Grejen är att datorn är gammal. Fotoshop-programmet är gammalt. Datorn flämtar astmatiskt när jag jobbar med nya jättefilerna men de har trots allt gått att fixa med som vanligt idag när jag väl kommit så här långt.
Det blir som ringar på vattnet. man kan inte bara köpa ett modernt kamerahus och ropa tjoho. Man får köpa ny dator också, och modernare bildbehandlare. Och läsa manualen igen.
Tur att de gamla objektiven gillar nya huset, tack Nikon för att de är kompatibla i alla fall.

Dagens testfiler gick att fixa med, men vad gör jag när jag kommer från en resa med flera hundra bilder på minneskortet?
Men allt gnäll till trots så är huset lovande, jag är lite blandat frustrerat jättenöjd idag!

Postat 2018-05-26 21:43 | Läst 1033 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Vad jag gör när jag inte har något bättre för mej....

Sätter mellanringen framför 50mm gluggen och travar ut i trädgården och letar detaljer.
Som syrenen i alldeles lagom blomning.
Fast här är telet på och jag har fotat genom div i förgrunden.
Årets fluga på plats i äppelblommorna.
Som snart ska bli äpplen....

StPaulian på fönsterbänken fick vara med. Ljuset räckte till den här gången!
Det är kul att jobba med så extremt kort skärpedjup som mellanringen medger!

Postat 2018-05-19 17:13 | Läst 995 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Irriterande oskärpa

Jag har försökt fota pelargången vid stadshuset flera gånger men landar med bilder som är irriterande oskarpa. Fullt förståeligt när jag drar ut telezoomen fullt och ljuset inte riktigt räcker till. 
Är inte riktigt klar över vilken tidpunkt på dygnet som är lämpligast heller. Trodde att stan skulle vara folktom på valborgsmorgonen men fick sällskap in till stan med en massa människor som skulle jobba på klämdagen.

Vid stadshuset vimlade det av japaner. Man fick vänta ett tag för att få en någorlunda renodlad bild och då blir den naturligtvis lite oskarp.
Men det är bara att åka tillbaka igen framöver och hoppas på mera ljus. Kamerahuset är inte så välpresterande när jag drar upp ISOt över 400, det blir fort grynigt i bilderna.
I Kungsträdgården hittade jag resten av japanerna som njöt av blomprakten. Igen fick jag en bild jag gillar men med irriterande oskärpa. Folk i rörelse får man ingen andra chans att fota heller.

Körsbärsblommorna flyttar sej inte så långt dessbättre. De svajar för vinden men man kan knäppa på tills någon av dem fastnar hyfsat på bild. Så då har jag fotat årets blomning och får grubbla över hur jag ska få till det tekniskt till nästa år så jag slipper gräma mej över alla jobbigt suddiga bildresultat.

Postat 2018-05-01 09:00 | Läst 940 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa