funderingar

Inriktning? Nja, jag gillar att skriva. Meningen med att blogga har jag inte riktigt fattat men det ger sej väl.

På promenad med fotoklubben

Skansen var platsen och jag tittade lite extra efter björkar i släpljus av ren nyfikenhet om det går att fota sådana på ett vettigt sätt, men det blev andra motiv som fastnade på minneskortet.
Ekorrarna är så närgångna att de försvinner förbi närgränsen i objektivet för att kunna tigga till sej någon godbit.
Påfågel med släp och ett läte som är både vasst och med rostig klang.
Den här damen försvann också innanför närgränsen vilket gjorde mej nervös för de är stora och ser ganska ilskna ut, men hon skränade bara och passerade tätt förbi mej utan tjyvnyp.
Fågelarter är inte min starka sida, jag påstod att jag träffat Kanadagäss och en i fotoklubben undrade om de hade vita kinder.
Jovisst och pang så förvandlades de till vitkindade gäss, en massa små dunbollar till ungar hade de omkring sej också.
Framåt kvällen blev skuggorna långa, och samtidigt passerade en oändlig rad skräniga mänskliga påfåglar i rosa fluff och jättehöga klackar.
Särskilt exotiska är inte duvor men det var kul att komma den här så nära!

Det mörknade alltmera och denna silhuett avtecknade sej mot himlen.

Själva fotosällskapet avrundade kvällen med en mycket god måltid på Gubbhyllan och likaledes mycket trevlig stämning i sällskapet!

Postat 2012-05-30 15:51 | Läst 1548 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Stadspromenad med ambitionen att få med folk i bild också.

Igår tog jag en lång sväng från Södermalm över Gamla Stan till Riddarholmen.
Eftersom solen gassade ställdes ambitionen till att fånga solkattor och folk i rörelse. Jag är blyg och brukar ha väldigt svårt att fota okänt folk framifrån men nu är det dags att utmana den här hämskon och vilken plats är bäst för sådana övningar om inte Gamla Stan! Där kryllar det av turister och mycket riktigt blev jag tilltalad på engelska av en förbipasserande.

Den här trevlige mannen blev ett bra komplement till solkattorna!

Som sann Cityscape-are är det väldigt mycket miljö och utsnitt jag är ute efter, men efter hand har det börjat smyga sej in personer i bilderna.
För att ge mej in i debatten om pooltillhörighet är det här en bild jag glatt skulle lägga in i Cityscapes.
Men de övriga tycker jag platsar bättre i andra pooler.....

Damen med paraplyet i solgasset var så fin, men tyvärr var min förhoppning om bilden större än vad som sedan visade sej på skärmen efteråt när bilden kom upp i format.
Nja, detta är nog också Cityscapes eller vad tycks?
Min fundering över den här bilden är om jag trängt mej för nära folket i den? Det känns mindre påträngande att konvertera den till svartvitt.
Ursprungstanken till bilden är miljön och skuggspelet i bakgrunden, personerna bara ramlade in i bild medan jag stod och väntade.....
Postat 2012-05-25 08:21 | Läst 1683 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Äppelblom.....

Jag hade ingen rosa period när jag var barn. Inte vad jag minns i alla fall. Mina döttrar har haft slängar av både Pippi och rosa vilket jag antar är någon sorts motsatser och helt normalt. Men jag har aldrig eftersträvat att vara gullig. Eller har jag det???

Varifrån kommer denna drivkraft att försöka fånga det fluffigt ljuvliga i äppelblommor?
Grannen stannade till och anmärkte att nu står jag med kameran igen, fotar jag dem varje år?
Jag har faktiskt vanan att återvända till potentiella motiv tills jag fått till ett resultat som jag är nöjd med. Så jag står nog inbaxad i äppelträdet om tio år också. Om det överlever förstås, jag knökar in mej med smidigheten hos en noshörning och kvistar och blad rasar omkring mej.

Liten knopp och mycket motljus.
Äppelblommor kan vara himla skräpiga egentligen, så en stor bländare är till deras fördel.
Det pågår cirkusträning i pistillerna!
Till och med den fulaste stenpartiväxt får försonande drag i motljus....
Dottern är ett annat av mina favoritmotiv och till och med hon har åkt ut bland blomstren den här våren. Henne hoppas jag få äran att ha som modell lång tid framöver!
Postat 2012-05-22 20:52 | Läst 1724 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Idag var det nästan bara regn hos mej....

Mitt kamerahus är vädertätat, så jag löpte ut i trädgården mellan skurarna idag så fort solen visade sej för att fortsätta fota med mellanringen på kameran till mitt 50mm objektiv.
Blommorna har slagit ut i Häggmispeln nu och den lyser så vit och vacker.
Det är mest bakgrunderna som intresserar mej, lite mariga att få till. Särskilt idag när både jag och kameran blir ganska blöta när vi går nära grenarna.
Spruta med blomsprutor i all ära, men de fylliga dropparna efter ett idogt regnande har sin egen naturliga charm!
Alla Pelargoner är inte tråkiga!

Dottern är ganska ovillig som modell men övertalades att ställa sej framför denna blommande fond, och jag passade på att knäppa när hon plötsligt höjde armen för att studera blomprakten närmare. Och jag tog bort mellanringen innan här.
I min ägo finns också en Nikon 105mm macro, men jag tror faktiskt att jag tycker mera om resultaten när jag använder mellanring till mitt 50mm. Har provat mellanringen till macrogluggen också och det är kul men skärpedjupet blir väldigt kort.
Snart kommer humlorna och då ska det bli kul att jämföra metoderna!!

Postat 2012-05-13 00:30 | Läst 1481 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Ifrån kort skärpedjup till inget skärpedjup.

Eftersom bakgrunderna kan bli så vackra när man använder kort skärpedjup så monterade jag på telegluggen på kameran och gick ut i trädgården igår.
Man kan hitta jättefina macromotiv i vår trädgård, men med bästa vilja i världen jag jag inte påstå att det är särskilt vackert där jag bor.
Så hur camouflerar man alla telefontrådar, grannarnas soptunnor och bilar och mindre sköna byggnader i närmiljön?

Man siktar rakt emot solen förstås!
Man kan också sticka in telet i ett träd med vårblommor i knoppning. Och blända upp.
Här är utsikten över hönsnät-staketet mot grannen, tror att deras soptunna står där bakom också. Allt försvinner i ett mjukt ludd.

Solen speglas i en bil mellan grenarna i lönnen.

Ännu en bil som blänker till i vårgrönskan.
Närmare akvarell än såhär kan jag nog inte komma.
Tilläggas bör att jag aldrig fått någon som helst kläm på att måla akvarell och jag har verkligen försökt ett antal gånger! :-)

Bilderna är knapphändigt redigerade, jag har försökt behålla mjukheten och ljuset i dem. Men är det kanske bara jag själv som tycker om de här resultaten????

Postat 2012-05-04 15:57 | Läst 2021 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 Nästa