Läsning av olika bloggar här på FS har satt igång funderingar på mitt eget förhållningssätt till att foto på stan. Själva promenaderna är ett bra andningshål som blockerar vardagligt irriterande surr i hjärnan. En stunds fokusering på trevliga motiv skänker för min del en skön paus i tankebruset.
Primärt är det alltså själva utsnitten som intresserar mej. Så har det sett ut en tid och det blir allt mera tydligt. När jag har hittat lämpligt ställe är det trevligt om det kliver in någon i bilden som tillför liv.
Ibland får man lite bonus, någon som ser lite speciell ut eller som gör något lite oväntat. Fast oftast är det någon som springer förbi med stora kliv och som det gäller att fånga på någon bra plats i bilden.
Linjer, dragningar och ljus är också spännande ibland som motiv.
Promenerar man från city handlar det om en väldig massa betong att föreviga.
Riddarholmen är trevlig och full av turister. Bussarna kommer och åker och turisterna väller ur och in i bussarna i en aldrig sinande ström. Här fastnade jag för den väldigt röda damen och funderar samtidigt på om det är ok att fotografera rullstolsbundna på det här sättet.
Betong igen och ett lite mjukt ljus som strömmade in utifrån.
Vid Gamla Stans tunnelbana kan man få tal del av det stora tunnelbygget som man hållit på med ett bra tag nu. Det är grötigt och rätt fult i vattnet, men de blir väl förhoppningsvis färdiga så småningom.
Här var det för omväxlings skull personen jag stannade till för. Det såg så stillsamt och nygrönt ut på kyrkogården. En liten vilsam oas i stadsbruset.
Återigen en vägg jag stoppade vid och väntade in någon förbipasserande.
Någon gatufotograf är jag inte, och jag känner ingen större motivering till att odla det heller. Att leta utsnitt är för min del tillräckligt intressant och kanske det blir lite omvänt att stå där och vänta på folk men jag gillar det. När det väl kommer någon blir det stressigt. Att behålla motivet och inte vifta för mycket med kameran samtidigt som personen ska placeras i bild är utmanande, det går fort och så är ögonblicket förbi. Det är som med att fota humlor, det går många suddiga på en skarp!
Eftersom det var ett tag sedan jag tog någon vända med kameran och då jag ändå hade ett ärende in till stan, hängde jag kameran över axeln och åkte in. Det var tidig eftermiddag och blå himmel, stark sol och slagskuggor. Hur gör man för att få till några vettiga bilder i de här ljusförhållandena??
Jag har sedan ett tag tittat på skuggspel och efter solkatter. Det går att hitta väldigt fina ställen där ljuset gör skillnaden, där bilden inte skulle bli detsamma om inte solen hjälpte till.
En härligt lång skugga föll det över den här trappen. Själva bildredigeringen är ganska snabbt utförd, jag tror att med mera tid och om jag provar lite olika infall med den kan den bli bättre.
Varje vår blommar det i Kungsan och jag har hittills inte varit där. Nu smet jag från den tänkta rutten och tog en extra sväng förbi för att kolla in det underbara som hela nejdens fotografer redan fotat på så många vackra sätt. Kungsan var fullständigt fylld av folk under träden, väldigt många fotade.
Det var det här som något tusental personer fångade i sina kameror och mobiler.
Den här hänryckta damen filmade det hela.
Medan andra verkade mera betänksamma över blomsterprakten.
Promenaden fortsatte in genom Gamla Stan, som även den är full av fotografer och vårkära par. Och solkatter!!
Och solkatter!
Dagens sista skuggspel, om blickar kunde döda hade jag fallit död ner. Nu var det dags att motvilligt åka hemåt och laga en ganska försenad middag....
Jag är inte ofta i stan tidigt, inte heller på natten. Det blir dagtid som står till buds och då gäller det att gilla läget. Det går att använda ljuset utan alltför tråkiga resultat tycker jag. Fast Kungsan skulle man ha för sej själv vid femtiden med helt andra bildresultat!!!