Avslutar med den lilla smileyn som fått ökad kontrast i allt det gröna.

Efter att ha sett de där superstackade bilderna som poppat fram i olika sammanhang bl.a. på fotomässan så känns det ganska lamt att titta på de egna makrobilderna. Men kanske de kan ha ett uttryck som ger dem existensberättigande i alla fall?!

Hur som helst ägnades en stor del av senaste veckan till ovanstående tand som är den spräckta delen av en kindtand. Väldigt vacker, hjärtformad som tandläkaren förnöjt konstaterade när hon pillat ut den. Själv fick jag några timmars andrum från smärta efter en ordentligt lagd bedövning. Inflammation i rot och tandben medicineras med penicillin och jag har nu att ta ställning till om min spräckta tand ska rotfyllas eller helt enkelt dras ut.
Eftersom jag fått två berättelser från vänner om rotfyllningar som varit smärtsamma och dyra, undrar jag om någon här på fotosidan har erfarenhet och kan ge råd?
Man kan ju klara sej bra trots lite luckor i tandraderna sa tandläkaren glatt.

Att jag fotat tanden är inte ett utslag av psykisk ohälsa, utan jag tycker själv att den är formmässigt intressant, och då jag har en uppgift från fotokursen jag går att sätta ihop ett surrealistiskt självporträtt med montage av föremål som betyder något för mej är tanden ett givet inslag! Föremålen kunde ha både positiv och negativ inverkan på mej.......