Jag deltar i en månadslång fotoutmaning just nu, där jag varje dag ska hitta motiv till ett tema. Gårdagens uppdrag var "blickfång" vilket var ett både tänkvärt och utmanande begrepp! Man har bara en dag på sej, och jag gör annat än fotar på dagarna. Det fick bli en utökad promenad på väg till jobbet i stan som skulle användas. En komprimerad tid alltså. Därmed krävs en del tankeförberedelser och min nyfikenhet kretsade kring om man kan hitta blickfång i större mängder av förbiströmmande folk och i miljöer som är fyllda av information. Man vet ju inte heller hur bilderna blir förrän man står på plats med kameran framför ögat. |
 |
Tiggarna i city håller på att fasa ut mobiltelefonanvändarna som motiv. I början tyckte man att det var kul och ovanligt med folk som pratade i telefon överallt, numera är det roligare att fota folk som inte gör det! Själva tiggaren gör mej beklämd, jag skulle önska att han kunde finna en värdigare källa till inkomster. Vi är nog också ovana och obekväma lite till mans över hur vi ska förhålla oss till dem och de flesta låtsas som om tiggarna inte alls sitter där, passerar bara och tittar åt andra håll. |
 |
Butikerna jobbar på med sina blickfång för att dra uppmärksamheten till sej så där hittar man förstås ganska överstyrda och grälla motiv. Lite tråkiga tycker jag, de sitter ju som stilleben och det är svårt att tillföra något som fotograf här. Men man måste ju prova! |
 |
Kan en sådan här överlastad kärra göra sej gällande som blickfång? Den är en inte så vanlig uppenbarelse i city bland affärskvarteren. Eller är det tjejen som tittar på kärran som blir blickfånget i bilden? Jag tycker om bilder som är ganska överfulla av information, de får inte bli lättlästa och efter två sekunder har man tittat färdigt på dem. Ett rent självmordstänkande i bildflödena på nätet där det är snabba rena och lättlästa motiv som fångar ögat, resten orkar man inte ens klicka upp och titta närmare på. Jag tycker också mycket om miljöskildringar så bakgrunder och omgivningar känns viktiga. Då hamnar man i ett tomrum mellan Cityscapes och Gatufotografi. Det är för mycket folk i bilden för att det ska vara Cityscapes, och det är för stort avstånd till folket för att det ska kallas Gatufotografi. Det är samtidigt en form av motiv som jag själv gillar att jobba med! |
 |
| Folk som strömmar förbi är svåra tycker jag, de ska se så speciella ut för att de ska bli intressanta att titta på. Eller göra någonting så att de sticker ut. |
 |
Här är min valda bild på temat, det är ett högst subjektivt val. Jag tycker att det är gott om blickfång i bilden och killen som studsade förbi var rätt kul han också. Han lät rätt konstigt och jag kom på efteråt att han säkert sjöng till någonting han hörde i lurarna. Miljön är alltså grunden i bilden, killen ett bonus. Kanske bilden behöver blickfångstemat för att kvalificera sej som sevärd? Även om jag själv blev glad över den. Jag har också lärt mej att det jag själv tycker om oftast inte är något andra tycker är något särskilt, och tränar mej på att inte såga de bilderna utan att försöka stå på mej! Jag fotar trots allt för min egen skull. Och då är det för det mesta så här de landar! |
|
|
|
|
När fotoklubben kallade till utflykt och valet föll på Tensta, då undrade jag vad man skulle hitta för roligt att föreviga i denna Stockholmsförort. Kan inte påminna mej att jag satt foten där förut någon gång. Björkar i släpljus var det bara att glömma. Arkitekturen kanske är speciell, men i mina ögon är formspråket på husen lite för fyrkantigt. Fota folk? Jo det fanns gott om spännande personligheter som passerade förbi! |
 |
Fast jag är försiktigt lagd och såg mej om efter någon sorts detalj eller karaktär för området att börja värma upp med. Märkte att en stor flock duvor makade sej allt närmare där jag satt på huk, och de var så förväntansfulla och nyfikna att jag beslöt att studera vad de tänkte ta sej för. |
 |
Damen här kom och upplyste mej på ett handfast sätt vad duvorna väntade på. Helt uppenbart sköter man om fåglarna på ett osvenskt och häftigt sätt. Fåglarna var helt orädda och man kunde gå väldigt nära utan att de flyttade på sej alls. Det var flera olika personer som dök upp och gav dem bröd. |
 |
| Ja, ibland lyfte hela flocken förstås och det blev ett väldigt flaxande. Stor dramatik i vardagen, och jag gillade verkligen läget för såna bilder tillhör mina favoriter! |
 |
Men sedan slog de sej ner igen. Det kunde ha blivit Hitchkock stämning men fåglarna var alldeles för vänligt inställda för att någon hotbild skulle uppstå. |
 |
| De satt där helt lugnt medan folk passerade förbi på alla sidor. |
 |
Så småningom blev det bilder på folk också. Ljuset var inte det bästa så jag kom hem med suddfolk och skarpa duvor i stället för tvärtom som det normalt brukar landa. |
 |
| Ännu en ovan sak var att ett par stycken stannade och bad att få bli fotograferade. Normalt är ju att folk går omvägar när de ser kameran, skyndar förbi och vänder bort ansiktet eller ser sura ut. Inte här inte! |
 |
| Jag fick en gående person mot vägg också, och dagen var räddad!!! |
 |
Vackert är det med snön och de kala trädgrenarna. Jag är ingen vän av vintern, hade klätt på mej alldeles för tunt på fötterna och vid det här laget frös jag så ordentligt att det var läge att gå in och ta en fika med de andra från fotoklubben, och beundra varandras tumnaglar på bakstyckena av kamerorna. Många olika sorters motiv blev det för alla, och jag har fått titta på en outforskad del av norra förorterna som överraskade rejält! |
|