När fotoklubben kallade till utflykt och valet föll på Tensta, då undrade jag vad man skulle hitta för roligt att föreviga i denna Stockholmsförort. Kan inte påminna mej att jag satt foten där förut någon gång. Björkar i släpljus var det bara att glömma. Arkitekturen kanske är speciell, men i mina ögon är formspråket på husen lite för fyrkantigt. Fota folk? Jo det fanns gott om spännande personligheter som passerade förbi! |
 |
Fast jag är försiktigt lagd och såg mej om efter någon sorts detalj eller karaktär för området att börja värma upp med. Märkte att en stor flock duvor makade sej allt närmare där jag satt på huk, och de var så förväntansfulla och nyfikna att jag beslöt att studera vad de tänkte ta sej för. |
 |
Damen här kom och upplyste mej på ett handfast sätt vad duvorna väntade på. Helt uppenbart sköter man om fåglarna på ett osvenskt och häftigt sätt. Fåglarna var helt orädda och man kunde gå väldigt nära utan att de flyttade på sej alls. Det var flera olika personer som dök upp och gav dem bröd. |
 |
| Ja, ibland lyfte hela flocken förstås och det blev ett väldigt flaxande. Stor dramatik i vardagen, och jag gillade verkligen läget för såna bilder tillhör mina favoriter! |
 |
Men sedan slog de sej ner igen. Det kunde ha blivit Hitchkock stämning men fåglarna var alldeles för vänligt inställda för att någon hotbild skulle uppstå. |
 |
| De satt där helt lugnt medan folk passerade förbi på alla sidor. |
 |
Så småningom blev det bilder på folk också. Ljuset var inte det bästa så jag kom hem med suddfolk och skarpa duvor i stället för tvärtom som det normalt brukar landa. |
 |
| Ännu en ovan sak var att ett par stycken stannade och bad att få bli fotograferade. Normalt är ju att folk går omvägar när de ser kameran, skyndar förbi och vänder bort ansiktet eller ser sura ut. Inte här inte! |
 |
| Jag fick en gående person mot vägg också, och dagen var räddad!!! |
 |
Vackert är det med snön och de kala trädgrenarna. Jag är ingen vän av vintern, hade klätt på mej alldeles för tunt på fötterna och vid det här laget frös jag så ordentligt att det var läge att gå in och ta en fika med de andra från fotoklubben, och beundra varandras tumnaglar på bakstyckena av kamerorna. Många olika sorters motiv blev det för alla, och jag har fått titta på en outforskad del av norra förorterna som överraskade rejält! |
|